Vem behöver julafton när Boxing Day existerar? Mer underskattad högtid får man leta efter, och dagens Premier League-fotboll levde i alla fall enligt mig upp till sina skyhöga förväntningar.
Men jag tänker inte analysera sönder matcherna, eftersom jag antar att de flesta av er såg dem, utan i stället tänkte jag bjuda på lite smått och gott runt omkring dagens matcher.
I Birmingham - Chelsea, dagens första match som slutade 0-0, fanns det mycket intressant att följa. Dels vår egne svensk, Sebastian Larsson, som återigen visade prov på hög klass i årets överraskningslag, nämligen the Blues. Högermittfältaren var mycket nära att dra in en frispark, men Petr Cech lyckades skydda sitt högra kryss på ett oklanderligt sätt. Kommer bli mycket spännande att se vad Birmingham kan uppnå denna säsong, framför allt med tanke på att man har en ägare som utlovat pengar till spelarköp i januari.
Det pratades mycket innan matchen om Chelseas anfallsproblem, och det sades till och med att ynglingarna Daniel Sturridge och Fabio Borini skulle få starta matchen tillsammans på topp. Nu blev det Didier Drogba och Sturridge, men nästa match kommer man att få klara sig utan alla afrikaner i laget, vilket inkluderar Drogba, och då kan det mycket väl bli dessa två ynglingar som får spela, med tanke på att Nicolas Anelka är skadad.
Och inte kommer man att köpa in någon anfallare, det har lagets manager Carlo Ancelotti lovat. Italienaren är så säker på sin sak att han hävdar att han kommer 'springa omkring naken i snön' om han bryter sitt löfte. Kommer bli, hrm, intressant att följa.
Jag valde dock inte att se denna match, utan det blev i stället West Ham - Portsmouth, som innan matchen låg på 19:e respektive 20:e plats. Ett imponerande Hammers gick segrande ur matchen med 2-0, och klättrade därmed upp ovanför strecket. Det jag kan konstatera efter denna match är att min nya favoritspelare, utanför Liverpool, är Scott Parker. Enligt mig borde han ha Gareth Barrys plats i det engelska landslaget, enough said.
På kvällen blev det självklart Liverpool - Wolverhampton i tv-rutan, och någonting som säkerligen alla Pool-supportrar höll ögonen på var Alberto Aquilanis insats, med tanke på att det var hans första Premier League-match från start.
För att kommentera hans framträdande i kort: Han har ännu inte kommit in i PL-tempot och han ser ut att väga lite för lätt för en innermittfältare. Men samtidigt var detta hans debut, och man ser att han besitter en hel del tekniska egenskaper. Men att han skulle vara den som kommer in och vänder på Liverpools säsong tror jag väl inte direkt på ...
Nu är det bara att ladda om inför söndagen, måndagen, tisdagen och onsdagen. Varför? Jo, därför att alla är fullspäckade med engelsk fotboll.
God fortsättning!
/William Holm
lördag 26 december 2009
söndag 20 december 2009
Genomgång av en ny skrällartad Premier league-helg & Omgångens lag
Svepet först.
Liverpools misär eskalerar och supportrarna hyser allt mer missnöje över Rafa Benitez. Styrkan att ta sig tillbaka in i matcher, vända på matcher och skapa tryck i offensivt straffområde som Liverpool hade förra säsongen finns inte längre. När självförtroende och mod så självklart brister behövs det en karaktärsfast tränare som kan sporra spelarna, våga testa lösningar, och allt mer tyder på att Benitez inte är den mannen. Inte längre. Så sent som igår satt jag och pekade på fördelarna av kontinuitet och förtroende i en klubb, och jag vet inte om den bästa lösningen är ett tränarbyte i Liverpool, men någonting måste tydligt göras. Någonting måste hända.
Vinkelskott 1 och vinkelskott 2 räckte för Portsmouth att ta en välförtjänt seger.
Stoke slet som djur på Villa Park och det är så att man hade unnat dem i alla fall en poäng. Men Aston Villa gav ytterligare styrkeprov efter bortasegrar över både Manchester United och Sunderland under veckoloppet. Ett utlåtande idag skulle ge Aston Villa den fjärde Champions League-platsen.
På Ewood Park visade Peter Crouch både att han var längst och att han faktiskt sitter inne på vissa måltjuvskvalitéer. I övrigt en gråmulen regnenvig.
Fulham bjöd inte på några som helst ytor och ja, ordagrant, demolerade Manchester United. Inte det minsta oförtjänt. Man United-dödaren Danny Murphy vek in sitt totalt femte mål mot sitt favoritmotstånd, Bobby Zamora utnyttjade ett sömnigt United-försvar efter pausvilan och Damien Duff satte punkt.
Nu rinner det iväg, gick tankegångarna när Manchester Citys 2-0-mål plingade till efter tolv minuter. Sunderland sög fast, men fyra blev för många. I kortfattad form:
1-0, Santa Cruz.
2-0, Tevez.
2-1, Mensah.
2-2, Henderson.
3-2, Bellamy.
3-3, Jones.
4-3, Santa Cruz.
En feldömd, men av Almunia räddad straffspark var Arsenal ifrån att tvingas till nyanstormning, men istället behagdefilerade man ifrån ett tamt Hull via mål av Eduardo och Diaby, efter att Denilson frisparkat in ledningen före paus.
Anfallsparet Doyle/Ebanks-Blake stretade sönder Burnley i ett förvånansvärt händelserik nykomlingmöte, vilket lyfte Wolves över nedflyttningsstrecket. Serben Nenad Milijas returnerade in målvakt Jensens dåligt ivägstyrda bollbehandling och Kevin Doyle petade sig igenom till 2-0.
Ojämna Everton satte stopp för Birminghams segersvit och Chelsea tappade poäng i toppen efter två (i själva verket fyra i och med Deans noggrannhet) straffmål på Upton Park, när två 1-1-matcher avslutade helgens matchskörd. Omgångens stora vinnare är Arsenal.
Mycket Fulham och Portsmouth i ett omgångens lag:
Målvakt:
Asmir Begovic, Portsmouth
Bara reflexräddningen på Gerrards styrda skott är värd tre platser på en sådan här lista.
Försvarare:
Vedran Corluka, Tottenham
Gedigen match i seger inspirerad av Tottenhams lagmässiga psyke.
Richard Dunne, Aston Villa
Succéklippet från Manchester City fortsätter att övertyga. Visade ledaregenskaper och styrka mot en het Tuncay Sanli.
Tal Ben Haim, Portsmouth
Handskades väl med Torres och retade ut en alltid kolerisk Mascherano.
Paul Konchesky, Fulham
Vågade gå på offensiva utflykter men reglerade framförallt Valencias inblandning utmärkt.
Mittfältare:
Damien Duff, Fulham
Stod för mycket av den kreativitet som behövdes mot mästarna. Ställde till det för Evra i första, och än mer för De Laet i andra.
James Milner, Aston Villa
Birmingham-lagets överlag bästa spelare under säsongen nyckelspelade med sitt löpstarka, uppoffrande spel. Låg bakom allt Aston Villa hade. Nyttig både offensivt och defensivt i sin nya centrala roll.
Abou Diaby, Arsenal
Segerregissör mot Hull och planens bäste på Emirates. Framspelare och rättvis målskytt. Inget bolldräll, färre slarvigt bortslagna passningar numera och lika kreativt offensivvillig som alltid.
Nadir Belhadj, Portsmouth
Gjorde förutom sitt vackra ledningsmål en solid match som yttermittfältare, och gav Glen Johnson vissa bekymmer.
Anfallare:
Bobby Zamora, Fulham
En jätte mot Uniteds nysammansatta försvarslinje. Zamoras fysik var matchavgörande och välförtjänt var det att han själv avgjorde med sitt 2-0 som tog luften ur United.
Kevin Doyle, Wolverhampton
Löpte och slet och orsakade ständiga problem för Burnley-försvaret. Skicklig målskytt.
Tränare:
Roy Hodgson, Fulham
Utmanövrerade Sir Alex Ferguson och har en defensiv idé som är hållfast och svårgenomtränglig. Genialiskt att sätta upp Zoltan Gera på topp bredvid Zamora.
Men vad tusan, julen närmar sig och snötäcket börjar lägga sig även i väst. Stay tuned.
/Fredrik Tillberg
Liverpools misär eskalerar och supportrarna hyser allt mer missnöje över Rafa Benitez. Styrkan att ta sig tillbaka in i matcher, vända på matcher och skapa tryck i offensivt straffområde som Liverpool hade förra säsongen finns inte längre. När självförtroende och mod så självklart brister behövs det en karaktärsfast tränare som kan sporra spelarna, våga testa lösningar, och allt mer tyder på att Benitez inte är den mannen. Inte längre. Så sent som igår satt jag och pekade på fördelarna av kontinuitet och förtroende i en klubb, och jag vet inte om den bästa lösningen är ett tränarbyte i Liverpool, men någonting måste tydligt göras. Någonting måste hända.
Vinkelskott 1 och vinkelskott 2 räckte för Portsmouth att ta en välförtjänt seger.
Stoke slet som djur på Villa Park och det är så att man hade unnat dem i alla fall en poäng. Men Aston Villa gav ytterligare styrkeprov efter bortasegrar över både Manchester United och Sunderland under veckoloppet. Ett utlåtande idag skulle ge Aston Villa den fjärde Champions League-platsen.
På Ewood Park visade Peter Crouch både att han var längst och att han faktiskt sitter inne på vissa måltjuvskvalitéer. I övrigt en gråmulen regnenvig.
Fulham bjöd inte på några som helst ytor och ja, ordagrant, demolerade Manchester United. Inte det minsta oförtjänt. Man United-dödaren Danny Murphy vek in sitt totalt femte mål mot sitt favoritmotstånd, Bobby Zamora utnyttjade ett sömnigt United-försvar efter pausvilan och Damien Duff satte punkt.
Nu rinner det iväg, gick tankegångarna när Manchester Citys 2-0-mål plingade till efter tolv minuter. Sunderland sög fast, men fyra blev för många. I kortfattad form:
1-0, Santa Cruz.
2-0, Tevez.
2-1, Mensah.
2-2, Henderson.
3-2, Bellamy.
3-3, Jones.
4-3, Santa Cruz.
En feldömd, men av Almunia räddad straffspark var Arsenal ifrån att tvingas till nyanstormning, men istället behagdefilerade man ifrån ett tamt Hull via mål av Eduardo och Diaby, efter att Denilson frisparkat in ledningen före paus.
Anfallsparet Doyle/Ebanks-Blake stretade sönder Burnley i ett förvånansvärt händelserik nykomlingmöte, vilket lyfte Wolves över nedflyttningsstrecket. Serben Nenad Milijas returnerade in målvakt Jensens dåligt ivägstyrda bollbehandling och Kevin Doyle petade sig igenom till 2-0.
Ojämna Everton satte stopp för Birminghams segersvit och Chelsea tappade poäng i toppen efter två (i själva verket fyra i och med Deans noggrannhet) straffmål på Upton Park, när två 1-1-matcher avslutade helgens matchskörd. Omgångens stora vinnare är Arsenal.
Mycket Fulham och Portsmouth i ett omgångens lag:
Målvakt:
Asmir Begovic, Portsmouth
Bara reflexräddningen på Gerrards styrda skott är värd tre platser på en sådan här lista.
Försvarare:
Vedran Corluka, Tottenham
Gedigen match i seger inspirerad av Tottenhams lagmässiga psyke.
Richard Dunne, Aston Villa
Succéklippet från Manchester City fortsätter att övertyga. Visade ledaregenskaper och styrka mot en het Tuncay Sanli.
Tal Ben Haim, Portsmouth
Handskades väl med Torres och retade ut en alltid kolerisk Mascherano.
Paul Konchesky, Fulham
Vågade gå på offensiva utflykter men reglerade framförallt Valencias inblandning utmärkt.
Mittfältare:
Damien Duff, Fulham
Stod för mycket av den kreativitet som behövdes mot mästarna. Ställde till det för Evra i första, och än mer för De Laet i andra.
James Milner, Aston Villa
Birmingham-lagets överlag bästa spelare under säsongen nyckelspelade med sitt löpstarka, uppoffrande spel. Låg bakom allt Aston Villa hade. Nyttig både offensivt och defensivt i sin nya centrala roll.
Abou Diaby, Arsenal
Segerregissör mot Hull och planens bäste på Emirates. Framspelare och rättvis målskytt. Inget bolldräll, färre slarvigt bortslagna passningar numera och lika kreativt offensivvillig som alltid.
Nadir Belhadj, Portsmouth
Gjorde förutom sitt vackra ledningsmål en solid match som yttermittfältare, och gav Glen Johnson vissa bekymmer.
Anfallare:
Bobby Zamora, Fulham
En jätte mot Uniteds nysammansatta försvarslinje. Zamoras fysik var matchavgörande och välförtjänt var det att han själv avgjorde med sitt 2-0 som tog luften ur United.
Kevin Doyle, Wolverhampton
Löpte och slet och orsakade ständiga problem för Burnley-försvaret. Skicklig målskytt.
Tränare:
Roy Hodgson, Fulham
Utmanövrerade Sir Alex Ferguson och har en defensiv idé som är hållfast och svårgenomtränglig. Genialiskt att sätta upp Zoltan Gera på topp bredvid Zamora.
Men vad tusan, julen närmar sig och snötäcket börjar lägga sig även i väst. Stay tuned.
/Fredrik Tillberg
lördag 19 december 2009
Hughes fick inte tillräckligt med tid
Välbärgade arabschejker har bristande tålamod, det visste vi. Att Manchester City har tappat många poäng på sina många oavgjorda matcher är också lätt att förstå. Men vi visste också att Manchester City med sina ynka två ligaförluster är den här säsongens mest svårslagna lag. Vi visste att Manchester City trots allt ligger sexa i Premier League, att de för första gången på 29 år har tagit sig till en cupsemifinal ( i Ligacupen), och att Manchester City under säsongen har slagit lag som Chelsea och Arsenal - de sistnämnda två gånger.
Det officiella yppandet av tränarbytet sker bara timmarna efter en stark 4-3-seger över Sunderland. Det gör impulshandlingen 'Hughes ut - Mancini' in än uppenbarare påverkad av 0-3-förnedringen på White Hart Lane i veckan. Ägarna gav inte Mark Hughes någon sista chans i mötet med Sunderland i eftermiddags. Den karaktärslösa insatsen i norra London räckte, och kontakt togs med gamle Inter-tränaren Roberto Mancini för offentliggörande efter helgens match.
Det snackas om kontinuitet som ett erkänt framgångsrecept - ett förespråkarled jag själv inte ogärna ställer mig i - och även om argumenten jag ovanstående tagit upp väger över invid koninuitetspåret går det att förstå arabledningens resonemang om att "två segrar på elva matcher inte är i linje med den målsättningen som klubben har". Men det bästa för klubben hade väl varit om Mark Hughes fått tid säsongen ut? Trots allt. En Champions League-placering är ännu allt annat än omöjlig under en säsong jämnare än på länge där samtliga lag tappar poäng emellanåt och lite varstans. Nu ska ett nytt ansikte utifrån in med ny filosofi och nya tankar. Oavsett pengatillgänglighet tar det som bekant tid att bygga upp ett lag, och när Mancini tar över är han vägar ifrån den grad Hughes har nått i det uppbyggandet.
Att Hughes dessutom verkade respekterad av spelarna samt att Mancini förmodligen var andravalet efter att Guus Hiddink uppenbarligen tackat nej sänder inga positiva signaler till laget.
En summering av helgen samt ett omgångens lag ska tas ut imorgon.
Ge mig Gonzalo Higuain till Arsenal.
Eller en till Abou Diaby.
/Fredrik Tillberg
Det officiella yppandet av tränarbytet sker bara timmarna efter en stark 4-3-seger över Sunderland. Det gör impulshandlingen 'Hughes ut - Mancini' in än uppenbarare påverkad av 0-3-förnedringen på White Hart Lane i veckan. Ägarna gav inte Mark Hughes någon sista chans i mötet med Sunderland i eftermiddags. Den karaktärslösa insatsen i norra London räckte, och kontakt togs med gamle Inter-tränaren Roberto Mancini för offentliggörande efter helgens match.
Det snackas om kontinuitet som ett erkänt framgångsrecept - ett förespråkarled jag själv inte ogärna ställer mig i - och även om argumenten jag ovanstående tagit upp väger över invid koninuitetspåret går det att förstå arabledningens resonemang om att "två segrar på elva matcher inte är i linje med den målsättningen som klubben har". Men det bästa för klubben hade väl varit om Mark Hughes fått tid säsongen ut? Trots allt. En Champions League-placering är ännu allt annat än omöjlig under en säsong jämnare än på länge där samtliga lag tappar poäng emellanåt och lite varstans. Nu ska ett nytt ansikte utifrån in med ny filosofi och nya tankar. Oavsett pengatillgänglighet tar det som bekant tid att bygga upp ett lag, och när Mancini tar över är han vägar ifrån den grad Hughes har nått i det uppbyggandet.
Att Hughes dessutom verkade respekterad av spelarna samt att Mancini förmodligen var andravalet efter att Guus Hiddink uppenbarligen tackat nej sänder inga positiva signaler till laget.
En summering av helgen samt ett omgångens lag ska tas ut imorgon.
Ge mig Gonzalo Higuain till Arsenal.
Eller en till Abou Diaby.
/Fredrik Tillberg
Champions League-teser
David Beckham tillbaka till Old Trafford, José Mourinho tillbaka på Stamford Bridge. Anmärkningsvärda återseenden stod alltså i centrum när Champions League-åttondelsfinalerna lottades igår. Övergripande känns lottningen tät, med bara ett par obestridda favoriter förhandsmässigt.
Lyon - Real Madrid
Kommentar: "Mission impossible", lät det från franska håll efter att man lottats mot Barcelona i förra årets åttondel, vilket även visade sig. Betydligt förhoppningsfullare var Lyon-presidenten, Jean-Michel Aulas, när man i årets motsvarighet lottades mot det andra spanska gigantlaget; "Vi har mött Madrid fyra gånger de senaste fem åren och har inte förlorat - två vinster, två oavgjorda. En spännande utmaning". Även här ett intressant återseende när Karim Benzema återvänder till Lyon.
Nyckelspelare: Lisandro Lopez - Cristiano Ronaldo.
Utslag: Real Madrid vidare.
Milan - Manchester United
Kommentar: En tuff lottning för båda parter och en ömsesidig respekt för varandras vinnarhistoria och traditioner. Milan visade i Madrid att man kan slå de allra största och har i ligaspelet haft en imponerande formsvit under hösten. Trots stora skadebekymmer har United övertygat i såväl liga som cupspel, och i februari lär de allra flesta vara tillbaka tillgängliga. David Beckham ska spela på Old Trafford igen. Mot United. Stort.
Nyckelspelare: Pato - Nemanja Vidic.
Utslag: Manchester United vidare.
Porto - Arsenal
Kommentar: Porto ska inte underskattas och den där Hulk är precis vad namnet antyder - ett monster, men visst är det en vinstlott för Londonlaget. Ska inte de många skadorna slå till mot Arsenal allt för hårt, och med en eventuell centervärvning i januari, ska portugiserna besegras utan större problem.
Nyckelspelare: Bruno Alves - Cesc Fabregas.
Utslag: Arsenal vidare.
Bayern München - Fiorentina
Kommentar: Den kanske mest svårtippade matchen. Fiorentina slog ut Liverpool och vann grupp E före Lyon och var tillsammans med Bordeaux den positivaste överraskningen i gruppspelet. För Bayern räckte det att övertyga i en match, nere i Turin, och just den tyska mentaliteten kan bli avgörande över två matcher. Men, tror och hoppas naturligtvis på Viola och en fortsatt formstark Montolivo. Får problemslisken Toni spela mot sitt förra lag?
Nyckelspelare: Hästskjutartema, Bastian Schweinsteiger - Juan Manuel Vargas.
Utslag: Fiorentina vidare.
Stuttgart - Barcelona
Kommentar: Behövs ingen större utläggning. Den sämsta grupptvåan mot den bästa gruppettan, spelmässigt sett.
Nyckelspelare: Thomas Hitzlsperger - Xavi.
Utslag: Stuttgart skräller. Nä.
Olympiakos - Bordeaux
Kommentar: Bordeaux tog som obesegrade flest poäng av alla i gruppspelet, mot svårt motstånd dessutom. Försvarslåset Ciani/Planus är bland turneringens bästa - endast två insläppta mål hittills, och styrkan ligger i offensiva fasta i en makaber inläggsfot på bollskicklige Gourcuff.
Nyckelspelare: Antonis Nikopolidis - Alou Diarra.
Utslag: Bordeaux vidare.
Inter - Chelsea
Kommentar: Två tilltäppta matcher går att vänta sig mellan italiensk disciplin och engelsk stabilitet. "The Special One's" återkomst till Stamford Bridge är i fokus, och matchen i matchen mellan honom och Ancelotti, som båda har god insyn i varandras lag, kan bli avgörande.
Nyckelspelare: Maicon - Michael Essien.
Utslag: Chelsea vidare.
CSKA Moskva - Sevilla
Kommentar: En bra lottning för båda lagens del egentligen. Bortamatcherna i Ryssland är aldrig varken enkla eller roliga, i synnerhet inte för ett spanskt lag och jag är inte alls förvissad om att Sevilla klarar det här. Men de måste stå som favoriter.
Nyckelspelare: Milos Krasic - Luis Fabiano.
Utslag: Sevilla vidare.
Men det är långt dit, och vi kan innan det se fram emot två intensiva månaders Premier League-fokus. Vi tar fart redan i helgen. För match -och tv-guide, se hemsidan.
/Fredrik Tillberg
Lyon - Real Madrid
Kommentar: "Mission impossible", lät det från franska håll efter att man lottats mot Barcelona i förra årets åttondel, vilket även visade sig. Betydligt förhoppningsfullare var Lyon-presidenten, Jean-Michel Aulas, när man i årets motsvarighet lottades mot det andra spanska gigantlaget; "Vi har mött Madrid fyra gånger de senaste fem åren och har inte förlorat - två vinster, två oavgjorda. En spännande utmaning". Även här ett intressant återseende när Karim Benzema återvänder till Lyon.
Nyckelspelare: Lisandro Lopez - Cristiano Ronaldo.
Utslag: Real Madrid vidare.
Milan - Manchester United
Kommentar: En tuff lottning för båda parter och en ömsesidig respekt för varandras vinnarhistoria och traditioner. Milan visade i Madrid att man kan slå de allra största och har i ligaspelet haft en imponerande formsvit under hösten. Trots stora skadebekymmer har United övertygat i såväl liga som cupspel, och i februari lär de allra flesta vara tillbaka tillgängliga. David Beckham ska spela på Old Trafford igen. Mot United. Stort.
Nyckelspelare: Pato - Nemanja Vidic.
Utslag: Manchester United vidare.
Porto - Arsenal
Kommentar: Porto ska inte underskattas och den där Hulk är precis vad namnet antyder - ett monster, men visst är det en vinstlott för Londonlaget. Ska inte de många skadorna slå till mot Arsenal allt för hårt, och med en eventuell centervärvning i januari, ska portugiserna besegras utan större problem.
Nyckelspelare: Bruno Alves - Cesc Fabregas.
Utslag: Arsenal vidare.
Bayern München - Fiorentina
Kommentar: Den kanske mest svårtippade matchen. Fiorentina slog ut Liverpool och vann grupp E före Lyon och var tillsammans med Bordeaux den positivaste överraskningen i gruppspelet. För Bayern räckte det att övertyga i en match, nere i Turin, och just den tyska mentaliteten kan bli avgörande över två matcher. Men, tror och hoppas naturligtvis på Viola och en fortsatt formstark Montolivo. Får problemslisken Toni spela mot sitt förra lag?
Nyckelspelare: Hästskjutartema, Bastian Schweinsteiger - Juan Manuel Vargas.
Utslag: Fiorentina vidare.
Stuttgart - Barcelona
Kommentar: Behövs ingen större utläggning. Den sämsta grupptvåan mot den bästa gruppettan, spelmässigt sett.
Nyckelspelare: Thomas Hitzlsperger - Xavi.
Utslag: Stuttgart skräller. Nä.
Olympiakos - Bordeaux
Kommentar: Bordeaux tog som obesegrade flest poäng av alla i gruppspelet, mot svårt motstånd dessutom. Försvarslåset Ciani/Planus är bland turneringens bästa - endast två insläppta mål hittills, och styrkan ligger i offensiva fasta i en makaber inläggsfot på bollskicklige Gourcuff.
Nyckelspelare: Antonis Nikopolidis - Alou Diarra.
Utslag: Bordeaux vidare.
Inter - Chelsea
Kommentar: Två tilltäppta matcher går att vänta sig mellan italiensk disciplin och engelsk stabilitet. "The Special One's" återkomst till Stamford Bridge är i fokus, och matchen i matchen mellan honom och Ancelotti, som båda har god insyn i varandras lag, kan bli avgörande.
Nyckelspelare: Maicon - Michael Essien.
Utslag: Chelsea vidare.
CSKA Moskva - Sevilla
Kommentar: En bra lottning för båda lagens del egentligen. Bortamatcherna i Ryssland är aldrig varken enkla eller roliga, i synnerhet inte för ett spanskt lag och jag är inte alls förvissad om att Sevilla klarar det här. Men de måste stå som favoriter.
Nyckelspelare: Milos Krasic - Luis Fabiano.
Utslag: Sevilla vidare.
Men det är långt dit, och vi kan innan det se fram emot två intensiva månaders Premier League-fokus. Vi tar fart redan i helgen. För match -och tv-guide, se hemsidan.
/Fredrik Tillberg
måndag 14 december 2009
Let's pray for our lives and pray to God ...
Så gör man om man håller på Liverpool för tillfället. Så gör man om man heter Jamie Carragher för tillfället. Mittbacken avslöjade nämligen under måndagen att han "ber till Gud varje kväll att man i slutet av säsongen ska kunna känna att säsongen inte var förgäves" , det vill säga genom att vinna antingen FA Cupen eller, hrm, Europa League.
Som ni kanske redan vet håller jag på Liverpool. Matchen i matchen mellan mig och Fredrik Tillberg gick därmed käpprätt åt skogen. Så det är bara att säga grattis till honom och medge att Arsenal förtjänade vinsten, även om det var en jämn match.
För att gå in lite på matchen i sig kan jag väl bara säga som så att min i särklass största besvikelse var Steven Gerrard. Vår lagkapten har inte varit, med hans mått mätt, riktigt bra under hela säsongen. Men det är ändå sådant som man kan stå ut med. Spelare får formsvackor och kan inte hålla samma höga, jämna nivå säsong efter säsong. Men det som stör mig med Gerrard är inställningen och attityden.
När folk säger att han filmar, eller simulerar domaren som det så vackert heter, har jag alltid försvarat honom. Men nu börjar det gå lite för långt. Jag börjar bli trött på att i match efter match ens behöva försvara honom. Jag är förvisso fortfarande av åsikten att han inte är en "riktig filmare", det vill säga en filmare av den högre graden, men det är hans protester som verkligen börjar störa mig. Han är nästan i klass med Mascherano, och då är det inte bra ...
Men ni ska samtidigt veta att jag vidhåller att Gerrard skulle ha blivit tilldömd straff i situationen med William Gallas, även om jag varken tänker skylla förlusten på Howard Webb eller ens säga att han påverkade matchen till något utav lagens favör.
För att sammafatta så vill jag se att Gerrard tar sig i kragen, att Liverpool tar sig i kragen och att jag tar mig själv i kragen och börjar blogga oftare. Ber om ursäkt för det, förresten ...
Som ni kanske redan vet håller jag på Liverpool. Matchen i matchen mellan mig och Fredrik Tillberg gick därmed käpprätt åt skogen. Så det är bara att säga grattis till honom och medge att Arsenal förtjänade vinsten, även om det var en jämn match.
För att gå in lite på matchen i sig kan jag väl bara säga som så att min i särklass största besvikelse var Steven Gerrard. Vår lagkapten har inte varit, med hans mått mätt, riktigt bra under hela säsongen. Men det är ändå sådant som man kan stå ut med. Spelare får formsvackor och kan inte hålla samma höga, jämna nivå säsong efter säsong. Men det som stör mig med Gerrard är inställningen och attityden.
När folk säger att han filmar, eller simulerar domaren som det så vackert heter, har jag alltid försvarat honom. Men nu börjar det gå lite för långt. Jag börjar bli trött på att i match efter match ens behöva försvara honom. Jag är förvisso fortfarande av åsikten att han inte är en "riktig filmare", det vill säga en filmare av den högre graden, men det är hans protester som verkligen börjar störa mig. Han är nästan i klass med Mascherano, och då är det inte bra ...
Men ni ska samtidigt veta att jag vidhåller att Gerrard skulle ha blivit tilldömd straff i situationen med William Gallas, även om jag varken tänker skylla förlusten på Howard Webb eller ens säga att han påverkade matchen till något utav lagens favör.
För att sammafatta så vill jag se att Gerrard tar sig i kragen, att Liverpool tar sig i kragen och att jag tar mig själv i kragen och börjar blogga oftare. Ber om ursäkt för det, förresten ...
söndag 13 december 2009
Oförutsägbar lördag
"Sticka under stolen" ska vara ett populärt uttryck. "Låtsas som att det regnar" likaså. Jag ska varken "sticka under stolen" med eller "låtsas som att det regnar" vad gäller den dåliga uppdateringen. Allt jag kan göra är försvara mig med att jag har haft mycket att göra, att det är mycket på gång, och att utlova bättring. Inläggen blir mer frekvent förekommande.
Sen då? Efter att ha ursäktat mig med det knapra argumentet att "det blir bättre, jag lovar, i framtiden blir det bättre bara ni glömmer det som varit!"?
Jo, behandlas kan ju alltid faktumet att det förmodligen sämsta resultatet i den Tillbergska Stryktips-historien har inhöstats. Jag tänker inte nämna några exakta antal rätt, men jag kan nämna att en av sju spikar gick vägen. Nog!
För det var ju ingen särskilt föutsägbar gårdag. Tottenham stupföll på White Hart Lane och för andra gången den här säsongen mot ett på förhand underlägset motstånd. Aston Villa visade varför de är topp fyras främsta utmanare när de höll undan på Old Trafford, och Chelsea har nu gjort det öppet välkänt (med Wigan-förlusten i baktanke) att en enda liten akilleshäl under Ancelotti är försvarsspelet på defensiva fasta. Manchester City, de är tillbaka i sin oavgjorda vardag, men tar med sig en rätt så stor ljuspunkt i Carlos Tevez. Sunderland slarvade bort två poäng på Stadium of Light och det är just sådana matcher - som de borde stänga igen långt tidigare - som kan kosta dem en slutplacering på övre halvan.
Den enda som levererade just som förväntat var, återigen, Lee Bowyer. Psykattackerna är uteblivna, och i utbrottens ställe avgör han nu matcher åt sitt lag. Tre gånger på fyra matcher. Imponerande.
Annars börjar topptränarnas beskyllande över domarna bli tröttsamt. Tappar laget poäng, är det domarens usla insats som ligger bakom. Det har gått så långt att det nu går att urskilja de olika tränarnas behandlingssätt av domare efter matcherna. Wenger mest surar över domarinsatserna, alltjämt Benitez på sitt förnäma och genomtänkta vis förlöjligar. Ferguson, han förbannar dem via en hårtork på en stackars oskyldig fjärdedomare. Alternativt beklagar han sig över deras för honom undermåliga kroppsfigur och fysik. Mark Hughes vill inte vara sämre.
Nu är det fokus och laddning som gäller. Liverpool mot Arsenal. William mot Fredrik.
/Fredrik Tillberg
Sen då? Efter att ha ursäktat mig med det knapra argumentet att "det blir bättre, jag lovar, i framtiden blir det bättre bara ni glömmer det som varit!"?
Jo, behandlas kan ju alltid faktumet att det förmodligen sämsta resultatet i den Tillbergska Stryktips-historien har inhöstats. Jag tänker inte nämna några exakta antal rätt, men jag kan nämna att en av sju spikar gick vägen. Nog!
För det var ju ingen särskilt föutsägbar gårdag. Tottenham stupföll på White Hart Lane och för andra gången den här säsongen mot ett på förhand underlägset motstånd. Aston Villa visade varför de är topp fyras främsta utmanare när de höll undan på Old Trafford, och Chelsea har nu gjort det öppet välkänt (med Wigan-förlusten i baktanke) att en enda liten akilleshäl under Ancelotti är försvarsspelet på defensiva fasta. Manchester City, de är tillbaka i sin oavgjorda vardag, men tar med sig en rätt så stor ljuspunkt i Carlos Tevez. Sunderland slarvade bort två poäng på Stadium of Light och det är just sådana matcher - som de borde stänga igen långt tidigare - som kan kosta dem en slutplacering på övre halvan.
Den enda som levererade just som förväntat var, återigen, Lee Bowyer. Psykattackerna är uteblivna, och i utbrottens ställe avgör han nu matcher åt sitt lag. Tre gånger på fyra matcher. Imponerande.
Annars börjar topptränarnas beskyllande över domarna bli tröttsamt. Tappar laget poäng, är det domarens usla insats som ligger bakom. Det har gått så långt att det nu går att urskilja de olika tränarnas behandlingssätt av domare efter matcherna. Wenger mest surar över domarinsatserna, alltjämt Benitez på sitt förnäma och genomtänkta vis förlöjligar. Ferguson, han förbannar dem via en hårtork på en stackars oskyldig fjärdedomare. Alternativt beklagar han sig över deras för honom undermåliga kroppsfigur och fysik. Mark Hughes vill inte vara sämre.
Nu är det fokus och laddning som gäller. Liverpool mot Arsenal. William mot Fredrik.
/Fredrik Tillberg
måndag 7 december 2009
Man Uniteds nya mittbackspar ...
... ser ut att heta Darren Fletcher och Michael Carrick, det ni!
I Uniteds 19-mannatrupp som ska ta sig an Wolfsburg på tisdag finns det endast två (!) försvarare. Dessa heter Patrice Evra och Oliver Gill (son till klubbens VD David Gill). Oliver Gill är mittback, men han har inte spelat en enda match för United i år. Evra är, som kanske redan vet, inte riktigt mittbackstypen med sina 173 centimeter.
Michael Carrick hoppade i lördags in mot West Ham i ligan för att agera mittback, och gjorde faktiskt mycket bra ifrån sig. Kubbens manager Sir Alex Ferguson har dessutom bekräftat att Carrick kommer få fortsätta som mittback tills det att skadorna lättar.
Och vem som kommer att starta bredvid honom är ännu oklart, men visst känns Darren Fletcher som den mest trolige. Han spelade högerback under hela matchen på Upton Park.
United-fansen bör hur som helst hålla alla möjliga tummar för att spelare kommer tillbaka lagom i tid till helgens match borta mot Aston Villa ...
Så hur tycker ni att Sir Alex ska ställa upp sin backlinje mot Wolfsburg? Tveka inte att fälla en kommentar ...
/Holm
I Uniteds 19-mannatrupp som ska ta sig an Wolfsburg på tisdag finns det endast två (!) försvarare. Dessa heter Patrice Evra och Oliver Gill (son till klubbens VD David Gill). Oliver Gill är mittback, men han har inte spelat en enda match för United i år. Evra är, som kanske redan vet, inte riktigt mittbackstypen med sina 173 centimeter.
Michael Carrick hoppade i lördags in mot West Ham i ligan för att agera mittback, och gjorde faktiskt mycket bra ifrån sig. Kubbens manager Sir Alex Ferguson har dessutom bekräftat att Carrick kommer få fortsätta som mittback tills det att skadorna lättar.
Och vem som kommer att starta bredvid honom är ännu oklart, men visst känns Darren Fletcher som den mest trolige. Han spelade högerback under hela matchen på Upton Park.
United-fansen bör hur som helst hålla alla möjliga tummar för att spelare kommer tillbaka lagom i tid till helgens match borta mot Aston Villa ...
Så hur tycker ni att Sir Alex ska ställa upp sin backlinje mot Wolfsburg? Tveka inte att fälla en kommentar ...
/Holm
torsdag 26 november 2009
Utmärkt soffhelg
Liverpool ute, övriga engelska lag obehindrat vidare. Anelka störtnickade hem gruppsegern i Porto, Manchester Uniteds bänknötare nollades av Besiktas på Old Trafford och Arsenal tågade sig igenom turneringens klart svagaste grupp via försvarsmisstag och Denilson-vobbelskott, medan N'gogs stolpklack och en andra 1-0-seger mot Kalmar FF-jämbördiga ungrarna Debrecen alltså inte räckte för Liverpool, som hädanefter får bedriva säsongens Europadeltagande i något prestigelösare Europa League.
Men, efter två förhållandevis släta och hållningslösa Champions League-kvällar går vi vidare. Vi går vidare, och vi ser fram emot en fullspäckad fotbollshelg, vars höjdpunkter är:
* Ett nostalgiprogram på SVT för att fira fyrtioårsjubileet av Tipsextra, inklusive visning av en gammal Tipsextra-klassiker från 1978, samt direktsändning av Premier League-mötet mellan Manchester City och Hull från City of Manchester Stadium. Programstart 13.00, lördag.
* Aston Villa-Tottenham, klockan 18.30, samma dag.
* Genoa-Sampdoria, ett av italiensk fotbolls största derbymöten, klockan 20.45, lördag kväll.
* Engelsk fotbolls hetaste derby - Liverpoolderby mellan två hitintills underpresterande lag - inleder söndagens sjuhelvetessprakande stråk av stormatcher, klockan 14.30. Dessförinnan värmer Wolves och Birmingham upp söndagssvepet.
* Alternativt Inter-Fiorentina, med avspark en halvtimme senare än på Goodison Park.
* Alternativt Bundesliga-matchen mellan ledande Bayer Leverkusen och flopplaget Stuttgart, avspark halvtimmen senare än på Giuseppe Meazza.
* Arsenal-Chelsea, klockan 17.00.
* El Clasico; Barca mot Real, Katalonien mot Madrid, Messi mot Ronaldo, Ibrahimovic mot Higuain, Xavi mot Xabi, Iniesta mot Kaka, vad du vill. 19.00.
---
Annars får nygamle Portsmouth-bossen Avram Grant en intressant inledningsmatch när Manchester United gästar Fratton Park. Sist israelen var i Portsmouth (2006-2007) kom han inte längre upp i organisationsordningen - om vi nu rangordnar manager allra högst upp - än som "Technical Director", i klubben han för någon månad sedan återvände till, då med benämningen "Director of Football", fotbollsansvarig.
Grant är förstås ett naturligt val om man ville göra klart med ny tränare på ett så tidseffektivt och enkelt sätt som möjligt, med sina meriter från Chelsea och Israel, samt att han vet hur det mesta runtomkring klubben fungerar.
Att han är rätt man, i den definitionen att rädda klubben från nedflyttning, det har jag däremot svårt att se. Att Portsmouth ligger där de ligger beror till största delen på ett otillräckligt och karaktärslöst spelarmaterial - inte på bristerna i stackars Paul Harts ledarskap.
---
Apropå Tipsextra; andra utgåvan av tokläsvärda magasinet Route One är nu ute. Läs mer och beställ här. Varmt rekommenderbart.
/Fredrik Tillberg
Men, efter två förhållandevis släta och hållningslösa Champions League-kvällar går vi vidare. Vi går vidare, och vi ser fram emot en fullspäckad fotbollshelg, vars höjdpunkter är:
* Ett nostalgiprogram på SVT för att fira fyrtioårsjubileet av Tipsextra, inklusive visning av en gammal Tipsextra-klassiker från 1978, samt direktsändning av Premier League-mötet mellan Manchester City och Hull från City of Manchester Stadium. Programstart 13.00, lördag.
* Aston Villa-Tottenham, klockan 18.30, samma dag.
* Genoa-Sampdoria, ett av italiensk fotbolls största derbymöten, klockan 20.45, lördag kväll.
* Engelsk fotbolls hetaste derby - Liverpoolderby mellan två hitintills underpresterande lag - inleder söndagens sjuhelvetessprakande stråk av stormatcher, klockan 14.30. Dessförinnan värmer Wolves och Birmingham upp söndagssvepet.
* Alternativt Inter-Fiorentina, med avspark en halvtimme senare än på Goodison Park.
* Alternativt Bundesliga-matchen mellan ledande Bayer Leverkusen och flopplaget Stuttgart, avspark halvtimmen senare än på Giuseppe Meazza.
* Arsenal-Chelsea, klockan 17.00.
* El Clasico; Barca mot Real, Katalonien mot Madrid, Messi mot Ronaldo, Ibrahimovic mot Higuain, Xavi mot Xabi, Iniesta mot Kaka, vad du vill. 19.00.
---
Annars får nygamle Portsmouth-bossen Avram Grant en intressant inledningsmatch när Manchester United gästar Fratton Park. Sist israelen var i Portsmouth (2006-2007) kom han inte längre upp i organisationsordningen - om vi nu rangordnar manager allra högst upp - än som "Technical Director", i klubben han för någon månad sedan återvände till, då med benämningen "Director of Football", fotbollsansvarig.
Grant är förstås ett naturligt val om man ville göra klart med ny tränare på ett så tidseffektivt och enkelt sätt som möjligt, med sina meriter från Chelsea och Israel, samt att han vet hur det mesta runtomkring klubben fungerar.
Att han är rätt man, i den definitionen att rädda klubben från nedflyttning, det har jag däremot svårt att se. Att Portsmouth ligger där de ligger beror till största delen på ett otillräckligt och karaktärslöst spelarmaterial - inte på bristerna i stackars Paul Harts ledarskap.
---
Apropå Tipsextra; andra utgåvan av tokläsvärda magasinet Route One är nu ute. Läs mer och beställ här. Varmt rekommenderbart.
/Fredrik Tillberg
onsdag 25 november 2009
Och folk frågar mig varför jag aldrig skulle kunna betala för Viasat Fotboll...
Som ni förstår är det inte helt lätt att vara Liverpoolsupporter i dessa tider. Och inte blir det bättre när man slår på Viasat Fotboll och försöker lyssna på förhandssnacket till Debrecen - Liverpool.
Ola Andersson, den så kallade experten i studion, hävdar att Liverpool har dålig offensiv.
Svar till Ola Andersson: Vi har gjort tredje flest mål i Premier League denna säsong, fler än exempelvis ligatvåan Manchester United.
Sedan får jag höra Bosse Pettersson (som jag tappat all respekt för på senare dagar) sitta och kläcka ur sig att Liverpool gott kan falla tillbaka och satsa på kontringar, de har ju ändå "en så pass bra defensiv".
Svar till Bosse Pettersson: Vi har släppt in fler mål än tabelljumbon Portsmouth i år.
Viasat Fotboll borde skämmas.
Tacka vet jag Canal+. Jonas Dahlquist, Jens Fjellström och Lasse Granqvist kan jag lyssna på en hel lördag i sträck. Jag är till och med noggrann med att se till att jag inte missar något av det de säger.
Ola Andersson, den så kallade experten i studion, hävdar att Liverpool har dålig offensiv.
Svar till Ola Andersson: Vi har gjort tredje flest mål i Premier League denna säsong, fler än exempelvis ligatvåan Manchester United.
Sedan får jag höra Bosse Pettersson (som jag tappat all respekt för på senare dagar) sitta och kläcka ur sig att Liverpool gott kan falla tillbaka och satsa på kontringar, de har ju ändå "en så pass bra defensiv".
Svar till Bosse Pettersson: Vi har släppt in fler mål än tabelljumbon Portsmouth i år.
Viasat Fotboll borde skämmas.
Tacka vet jag Canal+. Jonas Dahlquist, Jens Fjellström och Lasse Granqvist kan jag lyssna på en hel lördag i sträck. Jag är till och med noggrann med att se till att jag inte missar något av det de säger.
Önskar att jag kunde säga det samma om Elin Ekblom-Bak (ja, hon heter faktiskt så), Sladjan Osmanagic och Bosse Pettersson.
Gillar egentligen inte att gnälla en massa men det här är det enda sättet för mig att få ur mig gårdagens aggressioner på. Tack för mig.
/Holm
Gillar egentligen inte att gnälla en massa men det här är det enda sättet för mig att få ur mig gårdagens aggressioner på. Tack för mig.
/Holm
tisdag 24 november 2009
Sömnigt till kalasartat
I kölvattnet av ett par veckors landslagsuppehåll - mycket intressant i form av VM-kval-play-off-spel men mindre intressant i form av onödiga vänskapslandskamper, som gjorda för att fördärva Gunners formstarkaste spelare - sitter vi här igen efter en helg fylld av europeisk klubbfotboll. En skiftande sådan, ur ett Premier League-perspektiv. Vi hade sömnpiller och galenskap, vi hade svitbrytare, svitförlängare, divisionsskillnader, svar-på-tal-djävular och chockavgöranden. Och så hade vi en djurisk Jermain Defoe.
På det stora hela.
Efter gårdagseftermiddagens sömndruckna tillställning från Reebok Stadium undrade jag om jag genomalert skulle klara av den andra halvleken mellan Tottenham och Wigan som pågick. Det stod 1-0 i paus och jag tänkte att halvlek två främst skulle bli en slätstruken transportsträcka för ett sinsemellanrullande Spurs. Wigan hade väl inte energin att hota? Tja, där fick jag min poäng - men någon sömn fick jag aldrig chansen till.
Målkalas likt gårdagens på White Hart Lane fungerar givetvis utmärkt som reklampelare för den engelska fotbollen. Det stärker Premier Leagues varumärke som en offensiv och målsprudlande liga, vilket på många sätt och vis är nöjsamt att se på. På andra sidan av myntet finns en ensidig och odramatisk liga, inte lika intressant för den neutrale tittaren som vill se jämna matcher. Däremot ser förutsättningarna för en så jämspelt liga som bara är möjligt med de varierande pengavillkoren klubbarna emellan, godare ut än på flera år.
Det är svårt för mig, men låt oss nu unna Spurs och dess supportrar den här framgången. Det ser otäckt ljust ut igen.
Äh, vad fan, jag bjuder på en torftig lista också. Lite positiva tilldragelser, lite negativare detaljer. Eftersom Jermain Defoe är direkt överkvalificerad för sådana här fjanterier kan ni överge sökandet efter hans namn med detsamma.
1. Att Darren Fletcher hade sådan teknik var för mig okänt - tills i lördags kväll. Omgångens vackraste, månadens vackraste. Säsonge... nä, låt oss inte skena iväg så långt.
2. Sedan David Dunn idiotpåhoppade Almunia på Emirates har han inte varit mycket för min värld, men jag kan inte blunda för hans återupplivning i år. En livlina för Blackburn.
3. Lee "Pippo" Bowyer. Det ska betyda att råskinnet numera kan benämnas vid måltjuv. Offside löper han fortfarande inte. En halv "Pippo" Inzaghi?
Det var godiset. Nu till packet.
1. Stackars Erik Edman; åtta mål framkallade på svenskens kant. Svenska vänsterbackar har det tufft mot Aaron Lennon. Ifjol såg Martin Olsson sin enda utväg i att ta en utvisning för att stoppa Lennon. Kanske borde Edman ha gjort det samma. Förödmjukelsen hade faktiskt blivit ringare då.
2. Jag vet alldeles för lite om finske Jaaskelainens kommunikativa förmåga eller om Sam Ricketts hörselförnimmelse för att lägga ansvaret på den ene eller den andre, men visst är det Ricketts totala fel att situationen ens kommer till överhuvudtaget? På grund av det ska Jaaskelainen ut och vimsa, och på grund av det ligger Ricketts fokus på andra håll.
3. Kevin Prince-Boatengs straffspark i inledningen var patetiskt ömklig, men ska vi ägna oss åt patetiska detaljer på den här punkten tar Wigan-mittfältaren Paul Scharners frisyr varenda pris i världen. Någonting med den där frisyren gjorde hela Scharners uttryck väldigt obehagligt i samband med det oupptäckta fuskmålet.
Henry for President!
Lider med Irland. Verkligen.
/Fredrik Tillberg
På det stora hela.
Efter gårdagseftermiddagens sömndruckna tillställning från Reebok Stadium undrade jag om jag genomalert skulle klara av den andra halvleken mellan Tottenham och Wigan som pågick. Det stod 1-0 i paus och jag tänkte att halvlek två främst skulle bli en slätstruken transportsträcka för ett sinsemellanrullande Spurs. Wigan hade väl inte energin att hota? Tja, där fick jag min poäng - men någon sömn fick jag aldrig chansen till.
Målkalas likt gårdagens på White Hart Lane fungerar givetvis utmärkt som reklampelare för den engelska fotbollen. Det stärker Premier Leagues varumärke som en offensiv och målsprudlande liga, vilket på många sätt och vis är nöjsamt att se på. På andra sidan av myntet finns en ensidig och odramatisk liga, inte lika intressant för den neutrale tittaren som vill se jämna matcher. Däremot ser förutsättningarna för en så jämspelt liga som bara är möjligt med de varierande pengavillkoren klubbarna emellan, godare ut än på flera år.
Det är svårt för mig, men låt oss nu unna Spurs och dess supportrar den här framgången. Det ser otäckt ljust ut igen.
Äh, vad fan, jag bjuder på en torftig lista också. Lite positiva tilldragelser, lite negativare detaljer. Eftersom Jermain Defoe är direkt överkvalificerad för sådana här fjanterier kan ni överge sökandet efter hans namn med detsamma.
1. Att Darren Fletcher hade sådan teknik var för mig okänt - tills i lördags kväll. Omgångens vackraste, månadens vackraste. Säsonge... nä, låt oss inte skena iväg så långt.
2. Sedan David Dunn idiotpåhoppade Almunia på Emirates har han inte varit mycket för min värld, men jag kan inte blunda för hans återupplivning i år. En livlina för Blackburn.
3. Lee "Pippo" Bowyer. Det ska betyda att råskinnet numera kan benämnas vid måltjuv. Offside löper han fortfarande inte. En halv "Pippo" Inzaghi?
Det var godiset. Nu till packet.
1. Stackars Erik Edman; åtta mål framkallade på svenskens kant. Svenska vänsterbackar har det tufft mot Aaron Lennon. Ifjol såg Martin Olsson sin enda utväg i att ta en utvisning för att stoppa Lennon. Kanske borde Edman ha gjort det samma. Förödmjukelsen hade faktiskt blivit ringare då.
2. Jag vet alldeles för lite om finske Jaaskelainens kommunikativa förmåga eller om Sam Ricketts hörselförnimmelse för att lägga ansvaret på den ene eller den andre, men visst är det Ricketts totala fel att situationen ens kommer till överhuvudtaget? På grund av det ska Jaaskelainen ut och vimsa, och på grund av det ligger Ricketts fokus på andra håll.
3. Kevin Prince-Boatengs straffspark i inledningen var patetiskt ömklig, men ska vi ägna oss åt patetiska detaljer på den här punkten tar Wigan-mittfältaren Paul Scharners frisyr varenda pris i världen. Någonting med den där frisyren gjorde hela Scharners uttryck väldigt obehagligt i samband med det oupptäckta fuskmålet.
Henry for President!
Lider med Irland. Verkligen.
/Fredrik Tillberg
onsdag 11 november 2009
Har det gått överstyr?
Många har på senare tid kritiserat de engelska domarna, sägande att de inte är lika skickliga som de från exempelvis Italien och andra europeiska länder. Först och främst vill jag säga att det inte på något sätt stämmer. Sätt de europeiska domarna i Premier League-matcher och se sedan om de är bättre. Alla vet att tempot är mycket högre i England, att det är hårdare spel och många fler situationer. Folk är noga med att poängtera detta när man argumenterar för att PL är den bästa ligan i världen, men när ens lag "drabbas" av ett dåligt domslut ska tydligen alla engelska domare väck.
Och värst av allt är att engelska FA verkar köpa klagomålen. Det är nämligen så att så fort en PL-domare gör ett uppseendeväckande misstag skickas de ned i de lägre divisionerna - och stängs av från att döma i högstaligan de en eller två kommande matcherna.
Exempel på detta är Mike Jones som fick döma Championship-fotboll efter att ha godkänt Sunderlands badboll-mål mot Liverpool. Vi har även Lee Mason som fick döma Sheffield United - Barnsley efter sina misstag under Liverpools förlust mot Fulham.
Och nu ska Peter Walton, som dömde straff till Liverpool mot Birmingham (2-2) efter att David Ngog filmat, skickas ned till andraligan - eller i värsta fall få en längre avstängning.
Det är ju inte direkt så att detta minskar pressen på de engelska domarna, och jag har för övrigt svårt att se att kvaliteten skulle bli bättre på grund av detta heller. Så för tusan, låt domarna vara. Som Liverpoolsupporter har jag väldigt ofta denna säsong blivit utsatt för förödande och konstiga domslut, men en klyscha som faktiskt stämmer är att det jämnar ut sig i längden.
Bottom line: Lägg fokus på annat. Detta säger jag både till er fotbollssupportrar och FA. Men framför allt till FA.
/Holm
Och värst av allt är att engelska FA verkar köpa klagomålen. Det är nämligen så att så fort en PL-domare gör ett uppseendeväckande misstag skickas de ned i de lägre divisionerna - och stängs av från att döma i högstaligan de en eller två kommande matcherna.
Exempel på detta är Mike Jones som fick döma Championship-fotboll efter att ha godkänt Sunderlands badboll-mål mot Liverpool. Vi har även Lee Mason som fick döma Sheffield United - Barnsley efter sina misstag under Liverpools förlust mot Fulham.
Och nu ska Peter Walton, som dömde straff till Liverpool mot Birmingham (2-2) efter att David Ngog filmat, skickas ned till andraligan - eller i värsta fall få en längre avstängning.
Det är ju inte direkt så att detta minskar pressen på de engelska domarna, och jag har för övrigt svårt att se att kvaliteten skulle bli bättre på grund av detta heller. Så för tusan, låt domarna vara. Som Liverpoolsupporter har jag väldigt ofta denna säsong blivit utsatt för förödande och konstiga domslut, men en klyscha som faktiskt stämmer är att det jämnar ut sig i längden.
Bottom line: Lägg fokus på annat. Detta säger jag både till er fotbollssupportrar och FA. Men framför allt till FA.
/Holm
söndag 8 november 2009
Målrik omgång
Ska vi sammanfatta den här helgens Premier League-kamper gör vi det i den målglades tecken. Totalt 32 mål gjordes på nio spelade matcher, Birmingham gästar Liverpool på Anfield imorgon kväll.
Vi tar oss väl lite rappt igenom de viktigaste rubrikerna.
I norra London mötte ex-Spursarna Steed Malbranque, Fraizer Campbell, Darren Bent, Andy Reid och inhoppande stand-in-målvakten Martin Fülop sin före detta klubb. Darren Bent löpte sig loss, lutade sig, sökte Gomes utsträckta armar, nådde Gomes utsträckta armar, döende svanen-stupade över Gomes utsträckta armar, gavs chansen att från straffpunkten näta mot sitt gamla lag och missade chansen att näta mot sitt gamla lag i en och samma sekvens. Sunderland var spelförande lag och Tottenham vann orättvist efter att Robbie Keane vid sin bortre stolpe knegat in ledningsmålet, varefter nyblivne a-landslagsmannen Tom Huddlestone dunkade in tvåan.
City of Manchester Stadium chockades tidigt två gånger om av statistiskt usla bortagänget Burnley, men Wright-Phillips reduceringsmål i den första halvlekens sista minuter öppnade upp för en vändning i andra, innan skotten Kevin McDonald förlängde Citys svit på oavgjorda matcher till fem i rad. Tio viktiga tappade poäng om man vill slå sig in bland topp fyra.
Söder om målade Johan Elmander igen efter en långvarig personlig målnolla, till ingen nytta mer än för sitt eget målsjälvförtroendes skull, och Aston Villa kunde utan svårigheter ta sig upp på femte tabellplats efter fem mål på Bolton.
Efter fyra bortamål mot Wolves är det höga målsnittet fortsatt högt för Arsenal och så länge Cesc Fabregas visar hysterisk form finns det inga som helst indikationer på att någon säsongssedvanlig Arsenal-dipp är nära. Alexandre Song var gigantisk på sin tillbakadragna mittenposition som alltid sedan ett år tillbaka.
Söndagens höjdpunkt och titanmatch på Stamford Bridge blev ingen egentlig höjdpunkt. Få verkliga chanser, men en liten händelse -och kampmässig upptrappning mot slutet, med en Jonny Evans-stämpling som förtjänade rött. När United tog över fick Chelsea en ganska billigt dömd frispark som John Terry på typiskt John Terry-huvudkänsligt manér nickstyrde in medan en offsidestående Didier Drogba irriterade Edvin Van der Sar framför mål.
Och Ferguson, han kritiserade domaren.
/Fredrik Tillberg
Vi tar oss väl lite rappt igenom de viktigaste rubrikerna.
I norra London mötte ex-Spursarna Steed Malbranque, Fraizer Campbell, Darren Bent, Andy Reid och inhoppande stand-in-målvakten Martin Fülop sin före detta klubb. Darren Bent löpte sig loss, lutade sig, sökte Gomes utsträckta armar, nådde Gomes utsträckta armar, döende svanen-stupade över Gomes utsträckta armar, gavs chansen att från straffpunkten näta mot sitt gamla lag och missade chansen att näta mot sitt gamla lag i en och samma sekvens. Sunderland var spelförande lag och Tottenham vann orättvist efter att Robbie Keane vid sin bortre stolpe knegat in ledningsmålet, varefter nyblivne a-landslagsmannen Tom Huddlestone dunkade in tvåan.
City of Manchester Stadium chockades tidigt två gånger om av statistiskt usla bortagänget Burnley, men Wright-Phillips reduceringsmål i den första halvlekens sista minuter öppnade upp för en vändning i andra, innan skotten Kevin McDonald förlängde Citys svit på oavgjorda matcher till fem i rad. Tio viktiga tappade poäng om man vill slå sig in bland topp fyra.
Söder om målade Johan Elmander igen efter en långvarig personlig målnolla, till ingen nytta mer än för sitt eget målsjälvförtroendes skull, och Aston Villa kunde utan svårigheter ta sig upp på femte tabellplats efter fem mål på Bolton.
Efter fyra bortamål mot Wolves är det höga målsnittet fortsatt högt för Arsenal och så länge Cesc Fabregas visar hysterisk form finns det inga som helst indikationer på att någon säsongssedvanlig Arsenal-dipp är nära. Alexandre Song var gigantisk på sin tillbakadragna mittenposition som alltid sedan ett år tillbaka.
Söndagens höjdpunkt och titanmatch på Stamford Bridge blev ingen egentlig höjdpunkt. Få verkliga chanser, men en liten händelse -och kampmässig upptrappning mot slutet, med en Jonny Evans-stämpling som förtjänade rött. När United tog över fick Chelsea en ganska billigt dömd frispark som John Terry på typiskt John Terry-huvudkänsligt manér nickstyrde in medan en offsidestående Didier Drogba irriterade Edvin Van der Sar framför mål.
Och Ferguson, han kritiserade domaren.
/Fredrik Tillberg
fredag 6 november 2009
Galnaste januarifönstret någonsin?
Det blev under dagen klart att Chelseas transferförbud kommer att skjutas upp till sommaren. Detta innebär att de kan köpa och sälja spelare som vanligt under det kommande januarifönstret, för att sedan inte få inhandla något nytt förrän sommaren 2011.
Så vad blir resultatet av detta?
Jo, det enda självklara är att Chelsea köper på sig så många världsstjärnor de har råd med i januari. Det är mer eller mindre den enda chansen de har att hänga med topplagen under kommande säsonger, framför allt med tanke på att de redan har ett relativt "gammalt" lag.
Rykten har därmed givetvis startat om potentiella nyförvärv, och de mest återkommande handlar om Sergio Aguero, David Villa och David Silva.
Men tro mig, jag begrundar mina misstankar om det galnaste Premier League-transferfönstret någonsin på fler faktorer.
Det är nämligen så att Daily Mail under dagen rapporterade att Liverpool kommer att få in £100M i klubben inom kort tack vare nya investorer. Pengarna kommer att användas till att finansiera en ny arena, samt spelarköp under januari. Rafael Benitez är under stor press efter det senaste nederlaget i Champions League, och man ska nu desperat kasta sig ut i transfermarknaden i januari för att kompensera de besvikna fansen. Hur mycket av dessa £100M han får spendera är ännu oklart, men enligt rykten blir det åtminstone hälften.
Lägg där till att Manchester United, som man ändå får säga underpresterat något under säsongen, har en hyfsad ekonomi och dessutom en hel del stålar kvar efter Ronaldo-affären i somras.
Den andra Manchester-klubben kommer givetvis också att inhandla spelare, och även Arsenal kan möjligtvis tänka sig att stärka upp truppen inför slutspurten av säsongen.
Så håll i hatten, för det här kan bli helt galet!
/Holm
Så vad blir resultatet av detta?
Jo, det enda självklara är att Chelsea köper på sig så många världsstjärnor de har råd med i januari. Det är mer eller mindre den enda chansen de har att hänga med topplagen under kommande säsonger, framför allt med tanke på att de redan har ett relativt "gammalt" lag.
Rykten har därmed givetvis startat om potentiella nyförvärv, och de mest återkommande handlar om Sergio Aguero, David Villa och David Silva.
Men tro mig, jag begrundar mina misstankar om det galnaste Premier League-transferfönstret någonsin på fler faktorer.
Det är nämligen så att Daily Mail under dagen rapporterade att Liverpool kommer att få in £100M i klubben inom kort tack vare nya investorer. Pengarna kommer att användas till att finansiera en ny arena, samt spelarköp under januari. Rafael Benitez är under stor press efter det senaste nederlaget i Champions League, och man ska nu desperat kasta sig ut i transfermarknaden i januari för att kompensera de besvikna fansen. Hur mycket av dessa £100M han får spendera är ännu oklart, men enligt rykten blir det åtminstone hälften.
Lägg där till att Manchester United, som man ändå får säga underpresterat något under säsongen, har en hyfsad ekonomi och dessutom en hel del stålar kvar efter Ronaldo-affären i somras.
Den andra Manchester-klubben kommer givetvis också att inhandla spelare, och även Arsenal kan möjligtvis tänka sig att stärka upp truppen inför slutspurten av säsongen.
Så håll i hatten, för det här kan bli helt galet!
/Holm
torsdag 5 november 2009
@ St James' Park
Så långt tillbaka varenda Newcastlesupporter kan minnas, ja, så långt tillbaka varenda levande människa kan minnas, har klubbens hemmaarena gått under det officiella namnet St. James' Park. I 117 år har Newcastle spelat på samma stadion, och dess namn har bestått.
Tills nu.
Kontroversielle ägaren och Sports Direct-grundaren Mike Ashley har nämligen beslutat att döpa om St James' Park - till "sportsdirect.com @ St James Park". Nej, det är inget stavfel, någon felaktigt inkopierad länga eller annat; det där inklämda snabel-at är tänkt att finnas med i det nya namnet.
Tanken är att använda sig av namnet till säsongens slut för att öppna upp för andra företag att sponsra klubben och få sitt namn på klubbens arena. "@ St James Park" skall då bevaras i namnet, i ett försök att visa fansen en inte helt historisk oberördhet. Vi kan väl säga att supportrarna inte riktigt tog emot det så.
"Mike Ashley verkar inställd på att göra den här farsartade situationen ännu mer pinsam, utan hänsyn till den skada han gör för staden, supportrarna, laget och sedan länge etablerat goda rykte och Newcastle United i fotbollsvärlden", menar klubbens officiella supportergrupp, Newcastle United Supporters Trust.
"Ashley out".
Det räckte uppenbarligen inte att med att förpesta det här avskyvärda bortastället, nu ska klubbens högaktade arenanamn fördärvas också.
***
Ska vi ta tag i en snabb Champions League-genomgång är det för dagen mig minst emot. Arsenal spelade ut ett svagt AZ Alkmaar på Emirates, med en Fabregas i fortsatt högform, med en målande Samir Nasri comebackande i större sammanhang, samt med en Diaby som med framgång utkrävde personlig revansch efter sin halvjämmerliga derbyinsats i helgen.
Hänsyn ska tas till gårdagens motstånd, och gruppmotståndet i stort, men Arsenal verkar nu på riktigt ha den stabilitet och offensiva effektivitet man har saknat de senaste åren, och som faktiskt gör dem till ärliga slututmanare av turneringen.
Liverpool har det tuffare. Efter Babels 25-metersmörsare kunde man inte defensivt stänga igen i en enligt expertutlåtanden (jag själv var för fastklistrad vid min för dagen utmärkta Arsenalstream för att kunna slänga mer än ett halvt öga mot Stade Velodrome emellanåt) rätt så slätstruken tillställning. Något som lite symboliserar Liverpools oförmåga under säsongen.
Ska både Torres och Gerrard opereras är det slutlekt för det här året. För allt vad titelhopp heter och för Benitez.
/Fredrik Tillberg
Tills nu.
Kontroversielle ägaren och Sports Direct-grundaren Mike Ashley har nämligen beslutat att döpa om St James' Park - till "sportsdirect.com @ St James Park". Nej, det är inget stavfel, någon felaktigt inkopierad länga eller annat; det där inklämda snabel-at är tänkt att finnas med i det nya namnet.
Tanken är att använda sig av namnet till säsongens slut för att öppna upp för andra företag att sponsra klubben och få sitt namn på klubbens arena. "@ St James Park" skall då bevaras i namnet, i ett försök att visa fansen en inte helt historisk oberördhet. Vi kan väl säga att supportrarna inte riktigt tog emot det så.
"Mike Ashley verkar inställd på att göra den här farsartade situationen ännu mer pinsam, utan hänsyn till den skada han gör för staden, supportrarna, laget och sedan länge etablerat goda rykte och Newcastle United i fotbollsvärlden", menar klubbens officiella supportergrupp, Newcastle United Supporters Trust.
"Ashley out".
Det räckte uppenbarligen inte att med att förpesta det här avskyvärda bortastället, nu ska klubbens högaktade arenanamn fördärvas också.
***
Ska vi ta tag i en snabb Champions League-genomgång är det för dagen mig minst emot. Arsenal spelade ut ett svagt AZ Alkmaar på Emirates, med en Fabregas i fortsatt högform, med en målande Samir Nasri comebackande i större sammanhang, samt med en Diaby som med framgång utkrävde personlig revansch efter sin halvjämmerliga derbyinsats i helgen.
Hänsyn ska tas till gårdagens motstånd, och gruppmotståndet i stort, men Arsenal verkar nu på riktigt ha den stabilitet och offensiva effektivitet man har saknat de senaste åren, och som faktiskt gör dem till ärliga slututmanare av turneringen.
Liverpool har det tuffare. Efter Babels 25-metersmörsare kunde man inte defensivt stänga igen i en enligt expertutlåtanden (jag själv var för fastklistrad vid min för dagen utmärkta Arsenalstream för att kunna slänga mer än ett halvt öga mot Stade Velodrome emellanåt) rätt så slätstruken tillställning. Något som lite symboliserar Liverpools oförmåga under säsongen.
Ska både Torres och Gerrard opereras är det slutlekt för det här året. För allt vad titelhopp heter och för Benitez.
/Fredrik Tillberg
En stjärna har fötts?
Zavon Hines. Lägg det namnet på minnet.
I går vann West Ham med 2-1 hemma mot Aston Villa. Innan matchen hade man bara en seger i ligan - den i premiären mot nykomlingarna Wolves. Man låg på nedflyttningplats och hade, trots stundtals bra spel, svårt att få med sig några trepoängare från sina matcher.
Därför var gårdagens vinst inte helt ovälkommen.
Nu såg jag visserligen inte matchen, så jag kanske inte har den perfekta vinklingen. Men ska man tro Sky Sports betygsättare, diverse matchrapporter och de jag känner som såg matchen så var det en spelare som stack ut på Upton Park.
Som ni antagligen redan förstått var det Zavon Hines, en 20-årig engelsman som är född i Jamaica. Han fixade straffen åt Hammers i slutet av den första halvleken som sattes av Mark Noble. Men framför allt avgjorde han matchen, tre minuter in på tilläggstid. Detta efter att ha kommit in i den 32:a minuten.
Jag kommer ihåg att jag såg den vindsnabbe yttermittfältaren mot Liverpool tidigare under säsongen, och reagerade då på hans genomskinande talang. Och visst fortsätter han att imponera, denne West Ham-skolade U21-landslagsman.
Han har inte varit helt ordinarie i Gianfranco Zolas startelva denna säsong, men frågan är om han inte i och med gårdagens insats spelade sig rätt in i den.
Ni kommer kanske ihåg att jag nämnde Sky Sports betygsättning. Så vad tror ni att han fick?
Jo, han fick 9/10. Man of the Match. Den som fick näst bäst betyg i matchen var Mark Noble, med 8/10. Av intresse är måhända att även Noble är fostrad i Londonklubbens akademi. Och jag tror att vi alla kan komma överens om att de gör ett förbaskat bra jobb!
Lite kort fakta om stjärnskottet:
Namn: Zavon Hines
Ålder: 20
Position: Yttermittfältare/anfallare
Nationalitet: England
Födelseplats: Jamaica
Klubbar: West Ham, Coventry (på lån)
Längd: 178 cm
Vikt: 77 kg
Aktuell: Imponerar i PL-laget West Ham
********
Ni kanske tycker att det är konstigt att jag inte nämnt gårdagens Champions League. Anledningen? Jag har inte lust.
Låter kanske konstigt, men om ni skulle hålla på samma lag som jag kan jag garantera att ni, efter en lång skoldag, bloggande och nyhetsskrivande, inte heller skulle ha lust.
Cheers!
/Holm
onsdag 4 november 2009
Karaktär nummer två
Tanken är väl att vi ska vara åtminstone två som driver skrivandet på bloggen. William har redan presenterat sig, så nu det är upp till mig att kort göra det samma.
Fredrik Tillberg, andraårsstudent vad gäller samhälle/ekonomiutbildningen på Elof Lindälvs gymnasium i Kungsbacka söder om Göteborg. Även jag har framtidsambitioner inom murvelfacket, och hoppas ta mig in på journalisthögskolan om ett par år.
Jag har under en tid ensam fört ett mer eller mindre aktivt bloggande, där jag företrädesvis har försökt avhandla just engelsk fotboll. Tankar och anekdoter vilka hädanefter tar plats i det här rummet.
Någon särskild bevakning eller subjektiv prioritering av Arsenal lämnar jag däremot därhän, och försöker så gott jag kan hålla utanför här. Skön seger mot AZ ikväll för övrigt... Förlåt.
Vad mer av nytta? Tja, rent fysiskt går min gängliga figur - mig inte emot - att likna vid Abou Diaby.
Fredrik Tillberg, andraårsstudent vad gäller samhälle/ekonomiutbildningen på Elof Lindälvs gymnasium i Kungsbacka söder om Göteborg. Även jag har framtidsambitioner inom murvelfacket, och hoppas ta mig in på journalisthögskolan om ett par år.
Jag har under en tid ensam fört ett mer eller mindre aktivt bloggande, där jag företrädesvis har försökt avhandla just engelsk fotboll. Tankar och anekdoter vilka hädanefter tar plats i det här rummet.
Någon särskild bevakning eller subjektiv prioritering av Arsenal lämnar jag däremot därhän, och försöker så gott jag kan hålla utanför här. Skön seger mot AZ ikväll för övrigt... Förlåt.
Vad mer av nytta? Tja, rent fysiskt går min gängliga figur - mig inte emot - att likna vid Abou Diaby.
Smile, Valencia!
Här kommer mitt första riktiga blogginlägg. Hoppas ni gillar det.
********
Dagens huvudämne:
Vad är anledningen till att Antonio Valencia inte ler när han gör mål för Manchester United? Karln ser ju näst intill arg ut. Inte kan han ha något problem med klubben i sig? I går gjorde han mål mot CSKA Moskva, på ett fullsatt Old Trafford i sista minuten, och han kan inte ens le?
Ytterst märkligt i alla fall, och den som vet någonting om detta får mer än gärna fälla en kommentar och upplysa mig.
********
Som ni alla vet är det Champions League-matcher i kväll. Och den stora snackisen är givetvis Lyon - Liverpool. Om "the Reds" förlorar är det mer eller mindre omöjligt att nå avancemang.
Pressen är alltså enorm på Rafael Benitez. Som, faktiskt, verkar bli lite desperat.
På dagens presskonferens citerade han "You'll Never Walk Alone" - måhända ett tafatt försök att få fansen på sin sida? För det är en hel del som inte är det längre.
Hur som helst, så här löd Rafas uttalande: "I am really pleased to be here and I want to be here for a long time. Always, if you walk through a storm you hold your head up high, so that is what we will do."
Desperat eller bara jäkligt vackert? You decide ...
Och skadeläget ser för övrigt inte ljust ut för Liverpool. Det är nämligen klart att man får klara sig utan Steven Gerrard, Martin Skrtel, Fabio Aurelio, Albert Riera och Glen Johnson. Visserligen är Fernando Torres och Alberto Aquilani med i truppen, men båda är tveksamma till spel. Framför allt Aquilani.
Tar det slut där? Nej, då.
Daniel Agger är ytterst tveksam till spel, och kommer göra ett sent test. Även ett stort frågetecken för Martin Kelly, vilket kan innebära att Stephen Darby får starta matchen på högerbacken. Philipp Degen är nämligen inte ens registrerad i truppen.
Kul läge inför en måstematch borta mot Lyon ... Samtidigt som Rafas öde kan komma att hänga på resultatet.
********
I övrigt spelar West Ham hemma mot Aston Villa i dag. Skulle gärna skriva några rader men hinner inte. Blir nog någon kort efterkommentar i morgon dock.
Tack för mig!
/Holm
Bloggdebut
Jaha, då var det dags för min bloggdebut. Tänkte öppna med en snabb presentation (om någon bryr sig) av mig själv, för att sedan skriva ett riktigt blogginlägg lite senare under dagen.
********
Jag heter William Holm och går första året på Rudbeckianska Gymnasiet i Västerås där jag pluggar till journalist på en nyöppnad linje. Drömmen är, om det inte framgått, att bli journalist.
Mitt största och egentligen enda riktiga intresse är fotboll. Jag är inte sportintresserad. Jag är fotbollsintresserad. Engelsk fotboll är min största passion.
Och just det här med England har gått lite överstyr i min vardag. Jag lyssnar exempelvis bara på engelsk musik (Arctic Monkeys, King Blues, Wombats, Jamie T), jag äter bacon och ägg minst fem gånger i veckan, jag läser engelska böcker (självbiografier av fotbollsspelare) och mina känslor för det engelska landslaget är nästan lika stora som de jag har för det svenska.
Mina favoritfilmer är Football Factory och This is England - och mycket mer engelskt än så blir det inte.
I övrigt är det inte mycket mer ni behöver veta om mig. Jag håller visserligen på Liverpool, men det kommer inte att påverka bloggen ett dugg. Tanken är att ge er lite rolig information då och då som handlar om engelsk fotboll. Kan handla om allt från League Two till Premier League. Och det engelska landslaget så klart.
Tack för mig och jag hoppas att ni kommer finna min blogg intressant och lite smårolig (eller rättare sagt småsarkastisk - på klassiskt, engelskt manér).
Och jo, de orden som är markerade i fet stil är vad som symboliserar mig, på ett eller annat sätt... Make of it what you want . . .
Kontakt: william_holm@hotmail.com
********
Jag heter William Holm och går första året på Rudbeckianska Gymnasiet i Västerås där jag pluggar till journalist på en nyöppnad linje. Drömmen är, om det inte framgått, att bli journalist.
Mitt största och egentligen enda riktiga intresse är fotboll. Jag är inte sportintresserad. Jag är fotbollsintresserad. Engelsk fotboll är min största passion.
Och just det här med England har gått lite överstyr i min vardag. Jag lyssnar exempelvis bara på engelsk musik (Arctic Monkeys, King Blues, Wombats, Jamie T), jag äter bacon och ägg minst fem gånger i veckan, jag läser engelska böcker (självbiografier av fotbollsspelare) och mina känslor för det engelska landslaget är nästan lika stora som de jag har för det svenska.
Mina favoritfilmer är Football Factory och This is England - och mycket mer engelskt än så blir det inte.
I övrigt är det inte mycket mer ni behöver veta om mig. Jag håller visserligen på Liverpool, men det kommer inte att påverka bloggen ett dugg. Tanken är att ge er lite rolig information då och då som handlar om engelsk fotboll. Kan handla om allt från League Two till Premier League. Och det engelska landslaget så klart.
Tack för mig och jag hoppas att ni kommer finna min blogg intressant och lite smårolig (eller rättare sagt småsarkastisk - på klassiskt, engelskt manér).
Och jo, de orden som är markerade i fet stil är vad som symboliserar mig, på ett eller annat sätt... Make of it what you want . . .
Kontakt: william_holm@hotmail.com
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
