Let's pray for our lives and pray to God ...

Så gör man om man håller på Liverpool för tillfället. Så gör man om man heter Jamie Carragher för tillfället. Mittbacken avslöjade nämligen under måndagen att han "ber till Gud varje kväll att man i slutet av säsongen ska kunna känna att säsongen inte var förgäves" , det vill säga genom att vinna antingen FA Cupen eller, hrm, Europa League.

Som ni kanske redan vet håller jag på Liverpool. Matchen i matchen mellan mig och Fredrik Tillberg gick därmed käpprätt åt skogen. Så det är bara att säga grattis till honom och medge att Arsenal förtjänade vinsten, även om det var en jämn match.

För att gå in lite på matchen i sig kan jag väl bara säga som så att min i särklass största besvikelse var Steven Gerrard. Vår lagkapten har inte varit, med hans mått mätt, riktigt bra under hela säsongen. Men det är ändå sådant som man kan stå ut med. Spelare får formsvackor och kan inte hålla samma höga, jämna nivå säsong efter säsong. Men det som stör mig med Gerrard är inställningen och attityden.

När folk säger att han filmar, eller simulerar domaren som det så vackert heter, har jag alltid försvarat honom. Men nu börjar det gå lite för långt. Jag börjar bli trött på att i match efter match ens behöva försvara honom. Jag är förvisso fortfarande av åsikten att han inte är en "riktig filmare", det vill säga en filmare av den högre graden, men det är hans protester som verkligen börjar störa mig. Han är nästan i klass med Mascherano, och då är det inte bra ...

Men ni ska samtidigt veta att jag vidhåller att Gerrard skulle ha blivit tilldömd straff i situationen med William Gallas, även om jag varken tänker skylla förlusten på Howard Webb eller ens säga att han påverkade matchen till något utav lagens favör.


För att sammafatta så vill jag se att Gerrard tar sig i kragen, att Liverpool tar sig i kragen och att jag tar mig själv i kragen och börjar blogga oftare. Ber om ursäkt för det, förresten ...