Det är svårt att inte fascineras och intresseras av allting som har att göra med John Terry för tillfället. Med det sagt kan jag även klarlägga att jag avskyr människan och önskar honom all olycka inom fotbollen.
Men som sagt, att inte följa storyn är en omöjlighet.
Det som hände i dagens match mellan Chelsea och Manchester City spädde självklart på hela händelsen, dessutom.
Först vägrar Wayne Bridge att skaka hand med Terry innan matchen, vilket i sig var ett klockrent drag från den (tack vare Terry) före detta engelske landslagsmannen. Sedan förlorar Chelsea, med en fortsatt skakig Terry i mittförsvaret, på hemmaplan för första gången denna säsong. Flera Chelseasupportrar buade ut Bridge under matchen, men när han byttes ut kunde man även se ett antal hemmasupportrar ställa sig upp och klappa i händerna.
Det var alltså det som hände under matchen (som slutade 2-4 till City).
Efterspelet blev dock ännu roligare.
Craig Bellamy, tvåmålsskyt för City dagen i ära, sade följande efter matchen: ”Jag vet hur JT är och ingenting med det här förvånar mig.”
Säsongens citat? Kan vara så.
City gick segrande ur en rörig match innehållande två utvisningar, två dömda straffsparkar och sammanlagt alltså sex mål.
På något bisarrt vis känns det hela som en seger för mänskligheten. Även fast jag som Liverpoolsupporter ville att Chelsea skulle vinna matchen blev jag riktigt, riktigt glad över att se Chelsea (alltså Terry) förlora.
Jag hoppas att Terry fortsätter prestera på samma låga nivå och petas ur den engelska landslagstruppen till VM. Och jag hoppas att Bridge väljer att återvända.
F**k off John Terry!
/William Holm
lördag 27 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
Krönika: Fabio Capello gjorde fel
Jag inser att jag är lite sent ute med detta blogginlägg egentligen, men tanken har inte slagit mig förrän nu att faktiskt skriva om detta på ett lite djupare plan.
Därför kommer här en, ja, ska vi kalla det krönika, om vem jag tycker borde ha utsetts till Englands nye lagkapten. Here goes:
********
Turerna kring John Terry, som nyligen petades från sin roll som lagkapten för det engelska landslaget, har inneburit en hel del tänkande från min sida. En av mina slutsatser är att det kan verkligen inte ha varit lätt för Fabio Capello att välja vem som skulle bli hans nya lagkapten.
För jag menar, en lagkapten ska väl vara en förebild också? En lagkapten ska väl vara så gott som fläckfri i sitt beteende på och utanför planen? Och hur många sådana exempel kan vi hitta i den engelska startelvan? Inte många, inte många alls.
Den som utsågs till ny lagkapten blev alltså Rio Ferdinand. Något jag kan tycka är fel om man nu ska snacka förebilder. Ferdinand har varit inblandad i en del mindre skandaler utanför planen, och framstår ofta som något av en diva. Är det något engelska fotbollsfans inte vill förknippas med så är det just divor.
Vice-kapten utsågs Steven Gerrard till. Enligt mig är det så att Gerrard, och det här säger jag som Liverpoolsupporter, filmar mer än vad han skulle kunna göra. Det är ingen hemlighet. Jag anser även att han stundtals har en riktigt taskig attityd. Framför allt har han haft det denna säsong, när det gått emot för Liverpool. Och någon som agerar på det viset bör inte vara lagkapten för landslaget.
Alltså tycker jag varken att Rio Ferdinand eller Steven Gerrrad skulle ha utsetts till ny lagkapten för det engelska landslaget.
Snabbgenomgång av övriga alternativ:
Robert Green: England skiftar på denna position för ofta för att kunna utse en målvakt till lagkapten.
Ashley Cole: Ja, hehe ...
Glen Johnson: Ingen ledartyp.
Gareth Barry: Anses vara nästan lika pengagalen som Cashley Cole på öarna ...
Frank Lampard: Fläckfritt beteende utanför planen, men får man inte känslan av att han är lite vek? Han är inte den här stora ledargestalten som kan symbolisera England i alla fall, enligt mig. Dessutom är han, trots att han verkar vara en "go" kille, en av Englands mest hatade fotbollsspelare ...
Aaron Lennon: Absolut ingen ledargestalt.
Emile Heskey: Nej.
Det gör att det bara återstår ett alternativ, och det är även denna spelare som jag tycker borde ha blivit utsedd till Englands nye lagkapten: Wayne Rooney.
På Football365.com diskuterar man om han kan vara den mest omtyckte spelaren i den engelska första-elvan. Och det är just hit jag försöker komma med detta blogginlägg.
En lagkapten för ett landslag ska verkligen kunna representera landet. Finns det någon som beter sig mer engelskt än Rooney? Finns det någon som spelar med samma barnsliga fotbollsglädje som Rooney? Finns det någon i det engelska landslaget som, för tillfället, är bättre än Rooney? Nej, nej och nej.
Wayne Rooney är den engelske fotbollsspelaren alla unga engelsmän vill bli.
Han är dessutom, enligt diverse journalister, den som behandlar sina fans bäst - det vill säga att han alltid tar sig tid att skriva autografer och så vidare. Han låtsas inte prata i telefonen, även när det inte ens finns någon täckning på området, som vissa andra fotbollsspelare gör.
Och som sagt, i mina ögon finns det inte heller någon bättre engelsk fotbollsspelare för tillfället. Det finns inte många bättre fotbollsspelare i världen över huvud taget.
Jag hatar att jag gillar Wayne Rooney.
Och han borde ha blivit utsedd till Englands nye lagkapten. Inget snack om saken.
/William Holm
Därför kommer här en, ja, ska vi kalla det krönika, om vem jag tycker borde ha utsetts till Englands nye lagkapten. Here goes:
********
Turerna kring John Terry, som nyligen petades från sin roll som lagkapten för det engelska landslaget, har inneburit en hel del tänkande från min sida. En av mina slutsatser är att det kan verkligen inte ha varit lätt för Fabio Capello att välja vem som skulle bli hans nya lagkapten.
För jag menar, en lagkapten ska väl vara en förebild också? En lagkapten ska väl vara så gott som fläckfri i sitt beteende på och utanför planen? Och hur många sådana exempel kan vi hitta i den engelska startelvan? Inte många, inte många alls.
Den som utsågs till ny lagkapten blev alltså Rio Ferdinand. Något jag kan tycka är fel om man nu ska snacka förebilder. Ferdinand har varit inblandad i en del mindre skandaler utanför planen, och framstår ofta som något av en diva. Är det något engelska fotbollsfans inte vill förknippas med så är det just divor.
Vice-kapten utsågs Steven Gerrard till. Enligt mig är det så att Gerrard, och det här säger jag som Liverpoolsupporter, filmar mer än vad han skulle kunna göra. Det är ingen hemlighet. Jag anser även att han stundtals har en riktigt taskig attityd. Framför allt har han haft det denna säsong, när det gått emot för Liverpool. Och någon som agerar på det viset bör inte vara lagkapten för landslaget.
Alltså tycker jag varken att Rio Ferdinand eller Steven Gerrrad skulle ha utsetts till ny lagkapten för det engelska landslaget.
Snabbgenomgång av övriga alternativ:
Robert Green: England skiftar på denna position för ofta för att kunna utse en målvakt till lagkapten.
Ashley Cole: Ja, hehe ...
Glen Johnson: Ingen ledartyp.
Gareth Barry: Anses vara nästan lika pengagalen som Cashley Cole på öarna ...
Frank Lampard: Fläckfritt beteende utanför planen, men får man inte känslan av att han är lite vek? Han är inte den här stora ledargestalten som kan symbolisera England i alla fall, enligt mig. Dessutom är han, trots att han verkar vara en "go" kille, en av Englands mest hatade fotbollsspelare ...
Aaron Lennon: Absolut ingen ledargestalt.
Emile Heskey: Nej.
Det gör att det bara återstår ett alternativ, och det är även denna spelare som jag tycker borde ha blivit utsedd till Englands nye lagkapten: Wayne Rooney.
På Football365.com diskuterar man om han kan vara den mest omtyckte spelaren i den engelska första-elvan. Och det är just hit jag försöker komma med detta blogginlägg.
En lagkapten för ett landslag ska verkligen kunna representera landet. Finns det någon som beter sig mer engelskt än Rooney? Finns det någon som spelar med samma barnsliga fotbollsglädje som Rooney? Finns det någon i det engelska landslaget som, för tillfället, är bättre än Rooney? Nej, nej och nej.
Wayne Rooney är den engelske fotbollsspelaren alla unga engelsmän vill bli.
Han är dessutom, enligt diverse journalister, den som behandlar sina fans bäst - det vill säga att han alltid tar sig tid att skriva autografer och så vidare. Han låtsas inte prata i telefonen, även när det inte ens finns någon täckning på området, som vissa andra fotbollsspelare gör.
Och som sagt, i mina ögon finns det inte heller någon bättre engelsk fotbollsspelare för tillfället. Det finns inte många bättre fotbollsspelare i världen över huvud taget.
Jag hatar att jag gillar Wayne Rooney.
Och han borde ha blivit utsedd till Englands nye lagkapten. Inget snack om saken.
/William Holm
måndag 22 februari 2010
Ännu en lista
Ni som frekvent besöker den här bloggen vet att jag har en svag punkt för listor. Nu tänkte jag försöka mig på att lista helgens engelska fotbollshändelser:
Helgens ointressantaste intressanta (min svenskalärare gråter): Erik Niva anser att Burnleys Jack Cork ser ut som basisten i Arctic Monkeys.
Helgens sömnpiller: Manchester City - Liverpool slutade mållöst. Det var endast tre skott på mål under hela matchen. Det var fler felpass än lyckade passningar. En ganska tråkig tillställning (inte för att jag brukar vara så kinkig med sånt) alltså.
Helgens överraskning: Att Everton skulle kunna skrälla hemma mot Manchester United var det nog inte många som trodde på förhand, även om det säkerligen fanns de som inte uteslöt det. Men desto färre väntade sig nog att "Toffees" dessutom skulle vara värda en seger. 3-1 slutade det, förresten.
Helgens sämsta attityd: Steven Gerrard. Och det är inte första gången denna säsong, om jag får säga det själv.
Helgens (så kallad) "expert": Richard Henriksson i Canal Plus-studion gör nog inte många personer glada. Hans matchanalyser, framför allt när han ska "plocka fram någonting ur matchen", är fruktansvärt dåliga. Säger naturligtvis inte att det är enkelt, men jämför med Jens Fjellström. Jämför med Jens Fjellström, säger jag bara.
Skulle för övrigt inte ha någonting emot om de som är i studion på lördagar även var där på söndagar...
Helgens "det trodde ni inte!?" : Vilka trodde att Tottenham skulle ligga fyra i Premier League efter helgens omgång?
Helgens fakta: Leeds har bara vunnit en utav sina League One-matcher i år. Trots det ligger de på en säker andraplacering, med förstaplatsen inom räckhåll.
Helgens tvåmålsskytt: Stewart Downing gjorde två mål när Aston Villa slog Burnley med 5-2. Det var den engelske yttermittfältarens första Premier League-mål för Villa.
Helgens miss: Vet inte om ni noterade det, men Rafa Benitez missade bollen totalt när den kom rullande mot honom när City ville ta ett snabbt inkast. Det var inte bara så att han flyttade på sig, utan han låtsades verkligen missa bollen för att det inte skulle se så "osportsligt" ut.
Det är sådant som jag noterar under fotbollsmatcher, om ni undrar...
/William Holm
Helgens ointressantaste intressanta (min svenskalärare gråter): Erik Niva anser att Burnleys Jack Cork ser ut som basisten i Arctic Monkeys.
Helgens sömnpiller: Manchester City - Liverpool slutade mållöst. Det var endast tre skott på mål under hela matchen. Det var fler felpass än lyckade passningar. En ganska tråkig tillställning (inte för att jag brukar vara så kinkig med sånt) alltså.
Helgens överraskning: Att Everton skulle kunna skrälla hemma mot Manchester United var det nog inte många som trodde på förhand, även om det säkerligen fanns de som inte uteslöt det. Men desto färre väntade sig nog att "Toffees" dessutom skulle vara värda en seger. 3-1 slutade det, förresten.
Helgens sämsta attityd: Steven Gerrard. Och det är inte första gången denna säsong, om jag får säga det själv.
Helgens (så kallad) "expert": Richard Henriksson i Canal Plus-studion gör nog inte många personer glada. Hans matchanalyser, framför allt när han ska "plocka fram någonting ur matchen", är fruktansvärt dåliga. Säger naturligtvis inte att det är enkelt, men jämför med Jens Fjellström. Jämför med Jens Fjellström, säger jag bara.
Skulle för övrigt inte ha någonting emot om de som är i studion på lördagar även var där på söndagar...
Helgens "det trodde ni inte!?" : Vilka trodde att Tottenham skulle ligga fyra i Premier League efter helgens omgång?
Helgens fakta: Leeds har bara vunnit en utav sina League One-matcher i år. Trots det ligger de på en säker andraplacering, med förstaplatsen inom räckhåll.
Helgens tvåmålsskytt: Stewart Downing gjorde två mål när Aston Villa slog Burnley med 5-2. Det var den engelske yttermittfältarens första Premier League-mål för Villa.
Helgens miss: Vet inte om ni noterade det, men Rafa Benitez missade bollen totalt när den kom rullande mot honom när City ville ta ett snabbt inkast. Det var inte bara så att han flyttade på sig, utan han låtsades verkligen missa bollen för att det inte skulle se så "osportsligt" ut.
Det är sådant som jag noterar under fotbollsmatcher, om ni undrar...
/William Holm
lördag 20 februari 2010
Dagens engelska fotboll...
Här kommer ett kortfattat sammandrag av det enligt mig viktigaste inom dagens engelska fotboll ...
********
De regerande mästarna Manchester United fick se sig själva fullkomligen överkörda på Goodison Park i dagens tidiga Premier League-match. Everton var verkligen på hugget och visade dessutom god moral genom att komma tillbaka från det tidiga 1-0-underläget och vinna med 3-1. Intressant att notera från matchen var att Dan Gosling och Jack Rodwell stod för var sitt mål. Toffees har verkligen en stor framtid i Gosling, 20, och Rodwell, 18. Och det har England också.
I och med Uniteds förlust utökar Chelsea sin serieledning till fyra poäng tack vare deras 2-0-vinst borta mot Wolverhampton. Samtidigt knappar Arsenal, som i dag vann med 2-0 hemma mot Sunderland in på United, och har alltså bara två poäng upp till "Red Devils" andraplats. Spännande.
I botten klättrade West Ham upp några placeringar efter att ha tagit en imponerande 3-0-vinst hemma mot Hull. "Hammers" känns verkligen starka nu när Carlton Cole, Scott Parker och Matthew Upson kan spela från start match efter match. Och det känns för tillfället som att det ska mycket till för att de inte ska kunna hålla sig kvar i Premier League denna säsong.
På tal om botten förlorade Portsmouth med 2-1 hemma mot Stoke ...
********
Klockan 16.00 valde jag att gå emot strömmen lite grann och se på Nottingham Forest - Middlesbrough, en Coca Cola Championship match, alltså. Man blir sällan besviken när man ser en Championship-match, och det blev jag inte i dag heller trots att det bara blev ett mål och var ytterst få målchanser. Målet stod hur som helst Nottingham för, och vinsten gör att de går upp på en andraplats i ligan, dock med två matcher fler spelade än West Bromwich.
Skrev det tidigare här på bloggen, och jag upprepar: Nottingham är utan tvekan det lag jag helst vill ha upp till Premier League igen. Klubbar med stor historia i bagaget hör hemma i Englands finrum, och om det är någonting "the Tricky Trees" har är det historia.
Dessutom unnar man Billy Davies, managern, all framgång.
********
I League One klantade Leeds (återigen) till det. Denna gång hemma mot Brighton - där man endast lyckades få med sig ett kryss. Leeds har bara vunnit en ligamatch under 2010 - vilket gör det hela ännu konstigare att man trots det ligger på en stabil andraplats i League One. Leder tredjedivisionen gör Norwich, trots dagens hemmaförlust mot Southampton.
********
I morgon ser vi fram emot det livsviktiga mötet mellan Manchester City och Liverpool. Mycket, mycket, mycket (bland annat pengar) står på spel i den matchen. De övriga PL-matcherna som spelas i morgon är Wigan - Tottenham, Fulham - Birmingham, Aston Villa - Burnley och Blackburn - Bolton.
/William Holm
********
De regerande mästarna Manchester United fick se sig själva fullkomligen överkörda på Goodison Park i dagens tidiga Premier League-match. Everton var verkligen på hugget och visade dessutom god moral genom att komma tillbaka från det tidiga 1-0-underläget och vinna med 3-1. Intressant att notera från matchen var att Dan Gosling och Jack Rodwell stod för var sitt mål. Toffees har verkligen en stor framtid i Gosling, 20, och Rodwell, 18. Och det har England också.
I och med Uniteds förlust utökar Chelsea sin serieledning till fyra poäng tack vare deras 2-0-vinst borta mot Wolverhampton. Samtidigt knappar Arsenal, som i dag vann med 2-0 hemma mot Sunderland in på United, och har alltså bara två poäng upp till "Red Devils" andraplats. Spännande.
I botten klättrade West Ham upp några placeringar efter att ha tagit en imponerande 3-0-vinst hemma mot Hull. "Hammers" känns verkligen starka nu när Carlton Cole, Scott Parker och Matthew Upson kan spela från start match efter match. Och det känns för tillfället som att det ska mycket till för att de inte ska kunna hålla sig kvar i Premier League denna säsong.
På tal om botten förlorade Portsmouth med 2-1 hemma mot Stoke ...
********
Klockan 16.00 valde jag att gå emot strömmen lite grann och se på Nottingham Forest - Middlesbrough, en Coca Cola Championship match, alltså. Man blir sällan besviken när man ser en Championship-match, och det blev jag inte i dag heller trots att det bara blev ett mål och var ytterst få målchanser. Målet stod hur som helst Nottingham för, och vinsten gör att de går upp på en andraplats i ligan, dock med två matcher fler spelade än West Bromwich.
Skrev det tidigare här på bloggen, och jag upprepar: Nottingham är utan tvekan det lag jag helst vill ha upp till Premier League igen. Klubbar med stor historia i bagaget hör hemma i Englands finrum, och om det är någonting "the Tricky Trees" har är det historia.
Dessutom unnar man Billy Davies, managern, all framgång.
********
I League One klantade Leeds (återigen) till det. Denna gång hemma mot Brighton - där man endast lyckades få med sig ett kryss. Leeds har bara vunnit en ligamatch under 2010 - vilket gör det hela ännu konstigare att man trots det ligger på en stabil andraplats i League One. Leder tredjedivisionen gör Norwich, trots dagens hemmaförlust mot Southampton.
********
I morgon ser vi fram emot det livsviktiga mötet mellan Manchester City och Liverpool. Mycket, mycket, mycket (bland annat pengar) står på spel i den matchen. De övriga PL-matcherna som spelas i morgon är Wigan - Tottenham, Fulham - Birmingham, Aston Villa - Burnley och Blackburn - Bolton.
/William Holm
torsdag 18 februari 2010
Arsenals målvaktsuppsättning för svag
Jag är inte tillräckligt bekant med fotbollens officiella domarregelbok för att sätta en stämpel på Hanssons agerande vid det kontroversiella 2-1-målet på Dragao igår. Min första emotion var att det var galet agerat, av rent supporterförknippade känslor. Efter repriser och expertutlåtanden föll frustrationen över på Campbell och Fabianski, andra gången denna kväll vad gäller den senare. Ingripandet vid det första baklängesmålet går inte att benämna vid beteckningen "ingripande". Det går att benämna vid beteckningen "inkompetens". När en förstemålvakt är skadad och reservmålvakten får chansen att visa vad han går för ska han ta den chansen. Reservmålvakten ska ha det psyket och den hungern, annars ska han inte vara reservmålvakt. Annars ska han inte vara målvakt överhuvudtaget på den här nivån.
Jag har trott att Fabianski skulle kunna växa fram att bli en framtida stormålvakt mellan Arsenals stolpar, men det här är inte första gången han visar nerver i en större match, mot ett större lag (med FA-cupsemin mot Chelsea förra året i åtanke). Det är okej, polacken är ung och oerfaren, men jag ställer mig frågan om han har den mentala styrkan som krävs. Och framförallt ställer jag mig frågan om Wenger själv tycker att hans nuvarande målvaktsuppsättning är bra nog för ett titelutmanande topplag. Det kan han inte tycka. Det går inte att kringgå faktumet att Arsenals målvakter har gjort för många misstag den här säsongen. De kan göra kanonmatcher precis som alla andra världsmålvakter, men all typ av stabilitet är obefintlig. Det är en stor anledning till att även den här säsongen med stor sannolikhet blir titellös för Arsenal. I sommar är prioritet ett en ny målvakt. En klassmålvakt som ger backlinjen trygghet och tillit, men också som kan göra de där matchavgörande räddningarna och som tänder till när det vankas stormatch.
Wenger var rasande. I vått och torrt försvarar han sina spelare, det är en stor egenskap han har. Men Campbells (mycket roligt att han fick göra mål, det ska nämnas) bakåtpassning med tån såg inte ut att vara "accidental" eller "intentional". Inte att tyda av blicken som faller ned på bollen sekunden innan touchen. Förlusten går inte att skylla på Hansson, även om vissa andra, inte matchavgörande domarbeslut går att diskutera.
Tidigare domaren Graham Poll försvarar svensken i Daily Mail. Samme Graham Poll som gav Josip Simunic en extra chans i VM för fyra år sedan.
Det norska domarteamets "insats" i München orkar jag inte ens kommentera. Drogba gör det åt mig.
/Fredrik Tillberg
Jag har trott att Fabianski skulle kunna växa fram att bli en framtida stormålvakt mellan Arsenals stolpar, men det här är inte första gången han visar nerver i en större match, mot ett större lag (med FA-cupsemin mot Chelsea förra året i åtanke). Det är okej, polacken är ung och oerfaren, men jag ställer mig frågan om han har den mentala styrkan som krävs. Och framförallt ställer jag mig frågan om Wenger själv tycker att hans nuvarande målvaktsuppsättning är bra nog för ett titelutmanande topplag. Det kan han inte tycka. Det går inte att kringgå faktumet att Arsenals målvakter har gjort för många misstag den här säsongen. De kan göra kanonmatcher precis som alla andra världsmålvakter, men all typ av stabilitet är obefintlig. Det är en stor anledning till att även den här säsongen med stor sannolikhet blir titellös för Arsenal. I sommar är prioritet ett en ny målvakt. En klassmålvakt som ger backlinjen trygghet och tillit, men också som kan göra de där matchavgörande räddningarna och som tänder till när det vankas stormatch.
Wenger var rasande. I vått och torrt försvarar han sina spelare, det är en stor egenskap han har. Men Campbells (mycket roligt att han fick göra mål, det ska nämnas) bakåtpassning med tån såg inte ut att vara "accidental" eller "intentional". Inte att tyda av blicken som faller ned på bollen sekunden innan touchen. Förlusten går inte att skylla på Hansson, även om vissa andra, inte matchavgörande domarbeslut går att diskutera.
Tidigare domaren Graham Poll försvarar svensken i Daily Mail. Samme Graham Poll som gav Josip Simunic en extra chans i VM för fyra år sedan.
Det norska domarteamets "insats" i München orkar jag inte ens kommentera. Drogba gör det åt mig.
/Fredrik Tillberg
Lite gott och blandat från Albion
Jag tänkte lite kortfattat berätta vad det snackas om på de engelska öarna i dag. Here goes:
********
Min ”Top Story” för dagen blir att Wolverhampton tvingas böta ungefär 300 000 svenska kronor. Anledningen? Jo, ni kommer säkerligen ihåg när Mick McCarthy valde att göra tio förändringar inför bortamatchen mot Manchester United i december. Irländaren kände tydligen att det var omöjligt att vinna matchen, och valde därför att spela med reserver och juniorer.
Men tydligen är det att bryta mot en utav Premier Leagues många regler. Därför kommer det nu, ett par månader senare, in en räkning på £200,000 på Waterloo Road, Wolverhampton. Kan tyckas extremt onödigt, men samtidigt motsvarar summan, ja, ska vi säga Sylvan Ebanks-Blakes veckolön?
********
Den stora snackisen i dag i England är Martin Hansson, vilket inte är första gången. ”Irland-hataren” var i går inblandad i flera tveksamma domslut när Arsenal förlorade med 2-1 borta mot Porto. Hur mycket mer kan Hansson orka med?
********
Dagens saftigaste transferskvaller: Manchester United ryktas vara intresserade av Chelseas engelske landslagsmittfältare Joe Cole. Intressant? Som bara den. Sant? Antagligen inte.
********
I och med Newcastles kraftfulla vändning i går hemma mot Coventry har man nu återintagit serieledningen av Coca Cola (viktigt att få med det) Championship.
I gårdagens andra Coca Cola Championship-match vann Reading med 3-1 borta mot Crystal Palace. Vinsten var extremt viktig för ”The Royals” eftersom den gör att man nu tar sig upp på
rätt sida av nedflyttningsstrecket.
En sak som är kul att notera i tabellen är för övrigt att Swansea och Cardiff ligger fyra respektive femma. Det vore verkligen riktigt kul att få se ett Wales-lag (mest för att det var så länge sedan) i nästa säsongs upplaga av Premier League.
********
En sak som man kan tycka att det borde skrivas och pratas mycket om är Liverpools Europa League-sextondelsfinal mot Unirea i kväll. Fast hos engelsmännen handlar det om hånfulla skratt eller dystra miner när det talas om den matchen. Ingen verkar riktigt intresserad av hur mötet kommer att sluta, om ni förstår vad jag menar...
********
Vidic har för hundrade gången hävdat att han är lycklig i Manchester United och vill stanna. Samtidigt skriver tidningarna att han kan komma att gå till Milan, Real Madrid, Barcelona, Inter eller Manchester City i sommar. En vanlig dag i England, med andra ord.
********
Om ni undrar över rubriken kan jag meddela att Albion är det forntida namnet för England, så nu vet ni det också...
/William Holm
********
Min ”Top Story” för dagen blir att Wolverhampton tvingas böta ungefär 300 000 svenska kronor. Anledningen? Jo, ni kommer säkerligen ihåg när Mick McCarthy valde att göra tio förändringar inför bortamatchen mot Manchester United i december. Irländaren kände tydligen att det var omöjligt att vinna matchen, och valde därför att spela med reserver och juniorer.
Men tydligen är det att bryta mot en utav Premier Leagues många regler. Därför kommer det nu, ett par månader senare, in en räkning på £200,000 på Waterloo Road, Wolverhampton. Kan tyckas extremt onödigt, men samtidigt motsvarar summan, ja, ska vi säga Sylvan Ebanks-Blakes veckolön?
********
Den stora snackisen i dag i England är Martin Hansson, vilket inte är första gången. ”Irland-hataren” var i går inblandad i flera tveksamma domslut när Arsenal förlorade med 2-1 borta mot Porto. Hur mycket mer kan Hansson orka med?
********
Dagens saftigaste transferskvaller: Manchester United ryktas vara intresserade av Chelseas engelske landslagsmittfältare Joe Cole. Intressant? Som bara den. Sant? Antagligen inte.
********
I och med Newcastles kraftfulla vändning i går hemma mot Coventry har man nu återintagit serieledningen av Coca Cola (viktigt att få med det) Championship.
I gårdagens andra Coca Cola Championship-match vann Reading med 3-1 borta mot Crystal Palace. Vinsten var extremt viktig för ”The Royals” eftersom den gör att man nu tar sig upp på
rätt sida av nedflyttningsstrecket.
En sak som är kul att notera i tabellen är för övrigt att Swansea och Cardiff ligger fyra respektive femma. Det vore verkligen riktigt kul att få se ett Wales-lag (mest för att det var så länge sedan) i nästa säsongs upplaga av Premier League.
********
En sak som man kan tycka att det borde skrivas och pratas mycket om är Liverpools Europa League-sextondelsfinal mot Unirea i kväll. Fast hos engelsmännen handlar det om hånfulla skratt eller dystra miner när det talas om den matchen. Ingen verkar riktigt intresserad av hur mötet kommer att sluta, om ni förstår vad jag menar...
********
Vidic har för hundrade gången hävdat att han är lycklig i Manchester United och vill stanna. Samtidigt skriver tidningarna att han kan komma att gå till Milan, Real Madrid, Barcelona, Inter eller Manchester City i sommar. En vanlig dag i England, med andra ord.
********
Om ni undrar över rubriken kan jag meddela att Albion är det forntida namnet för England, så nu vet ni det också...
/William Holm
onsdag 17 februari 2010
Onsdagens CL-förutsättningar
United sitter i förarsätet, och med relativ säkerhet. Mycket ska till för att Milan ska vinna med 2-0 på Old Trafford. Bland annat måste Ronaldinho vara i storform, Clarence Seedorf starta, Wayne Rooney vara ur balans och Pato ha väckts till liv under veckorna innan returen. Det sistnämnda finns det tid för, och jag vill inte helt och hållet räkna ut Milan. Jag vill inte och jag kan inte.
Arsenal är i Portugal, och det utan i alla fall fem vanligtvis startaktuella spelare, plus tre godtyckliga ersättare. Förutom långtidsskadade Van Persie, Djourou och Gibbs dras Almunia, Gallas, Song, Arshavin och Eduardo med skavanker som hindrar de alla från spel i Porto. Gallas frånvaro innebär med stor sannolikhet att räven Sol Campbell bildar mittlås med Vermaelen. Formen är åter på uppåtgående i och med uddamålssegern över Liverpool för en vecka sedan, en veckas välbehövlig vila inför dagens Champions League-utmaning.
Porto har precis som de brukar tagit sig till åttondelen lite i skymundan, och slutade med många poängs marginal ned tvåa bakom Chelsea i gruppspelet. Enda förlusterna där kom mot just Chelsea med 1-0 både hemma och borta, men man slog både Atletico Madrid och cypriotiska APOEL gånger två. I ligaspelet går det knackigt för portugiserna, som är nio poäng efter ledande Benfica. Store anfallsstjärnan Hulk har varit avstängd i två månader efter att ha slagit en funktionär i spelartunneln under en match mot Benfica, men är tillbaka i truppen inför kvällens CL-möte. Porto går in i dubbelmötet som kraftigt underlagstippade, men Arsenals skadebekymmer kan ge portugiserna en fördel i alla fall ikväll på Dragao, där man är svårslagna, och med ett bra resultat med sig in i returen är avancemang inte alls någon omöjlighet för Porto. Jag är inte lika positiv till Arsenals chanser som övriga media, men jag tror att Arsenal tar sig vidare till kvarten, det gör jag.
I München är det skilda världar. Bayern går in i matchen med nio raka ligasegrar och tolv inklusive cupmatcher, medan Fiorentinas form är bedrövlig, lindrigt uttryckt. De senaste fem har man fyra förluster och en oavgjord. Viola har dessutom skadeproblem i försvarslinjen, och matchotränade Natali förväntas starta intill Per Kröldrup längst bak. Viktige Gamberini, Santana och Zanetti är skadade, och Mutu är avstängd. Även nya lånet Felipe har skadekänning, men startar på bänken. Stor fördel Bayern (som har Ribery tillbaka efter skada) enligt förutsättningarna, men jag vill inte räkna ut Fiorentina. I cupspelet har man imponerat, och man besegrade både Liverpool (gånger två) och Lyon i gruppspelet, vilket man avslutade i topp. Gilardino är sliten och formsvag, men det är i sådana här matcher han brukar tända till och avgöra. Idag frälser han Viola...
Trevlig CL-kväll!
/Fredrik Tillberg
Arsenal är i Portugal, och det utan i alla fall fem vanligtvis startaktuella spelare, plus tre godtyckliga ersättare. Förutom långtidsskadade Van Persie, Djourou och Gibbs dras Almunia, Gallas, Song, Arshavin och Eduardo med skavanker som hindrar de alla från spel i Porto. Gallas frånvaro innebär med stor sannolikhet att räven Sol Campbell bildar mittlås med Vermaelen. Formen är åter på uppåtgående i och med uddamålssegern över Liverpool för en vecka sedan, en veckas välbehövlig vila inför dagens Champions League-utmaning.
Porto har precis som de brukar tagit sig till åttondelen lite i skymundan, och slutade med många poängs marginal ned tvåa bakom Chelsea i gruppspelet. Enda förlusterna där kom mot just Chelsea med 1-0 både hemma och borta, men man slog både Atletico Madrid och cypriotiska APOEL gånger två. I ligaspelet går det knackigt för portugiserna, som är nio poäng efter ledande Benfica. Store anfallsstjärnan Hulk har varit avstängd i två månader efter att ha slagit en funktionär i spelartunneln under en match mot Benfica, men är tillbaka i truppen inför kvällens CL-möte. Porto går in i dubbelmötet som kraftigt underlagstippade, men Arsenals skadebekymmer kan ge portugiserna en fördel i alla fall ikväll på Dragao, där man är svårslagna, och med ett bra resultat med sig in i returen är avancemang inte alls någon omöjlighet för Porto. Jag är inte lika positiv till Arsenals chanser som övriga media, men jag tror att Arsenal tar sig vidare till kvarten, det gör jag.
I München är det skilda världar. Bayern går in i matchen med nio raka ligasegrar och tolv inklusive cupmatcher, medan Fiorentinas form är bedrövlig, lindrigt uttryckt. De senaste fem har man fyra förluster och en oavgjord. Viola har dessutom skadeproblem i försvarslinjen, och matchotränade Natali förväntas starta intill Per Kröldrup längst bak. Viktige Gamberini, Santana och Zanetti är skadade, och Mutu är avstängd. Även nya lånet Felipe har skadekänning, men startar på bänken. Stor fördel Bayern (som har Ribery tillbaka efter skada) enligt förutsättningarna, men jag vill inte räkna ut Fiorentina. I cupspelet har man imponerat, och man besegrade både Liverpool (gånger två) och Lyon i gruppspelet, vilket man avslutade i topp. Gilardino är sliten och formsvag, men det är i sådana här matcher han brukar tända till och avgöra. Idag frälser han Viola...
Trevlig CL-kväll!
/Fredrik Tillberg
måndag 15 februari 2010
Tisdagens CL-förutsättningar
Champions League, alltså. En dag kvar. Drygt två månaders trånande har passerat. Visst, kalla det klyscha, men imorgon smäller det tamejfan.
Efter lottningen i december skrev jag den här texten där jag gav tidiga utlåtanden om vart och ett åttondelsmöte. Jag står fast vid mina tips, men förutsättningarna är inte desamma längre. Mycket har hänt de senaste två månaderna.
Vad gäller våra tre engelska lag som är vidare spelar Manchester United och Arsenal den här veckan, medan Chelsea åker till Milano först nästa vecka. Men först och främst; morgondagens två åttondeler.
Enligt konceptet "spara det bästa till sist" får Milan-United snällt vänta medan mötet i Lyon avhandlas.
Stade Gerland är ingen enkel uppgift för spanjorerna. Lyon har bra form; med endast en oavgjord och fyra segrar i det inhemska ligaspelet sedan nyår har man knappat in en aning på ledande Bordeaux, men har däremot åkt ur båda de franska cuperna under januari månad. Lisandro Lopez har alla möjligheter att hota Reals backlinje, som också får se upp med den unge bosnierna Miralem Pjanic, som gjorde tre mål och tre assist under gruppspelet.
Real Madrid flyger till Frankrike med en målfarlig form. Fyra raka segrar, från vilka målskillnaden står sig 11-1, efter förlusten i Bilbao för en månad sedan. Cristiano Ronaldo verkar vara på humör efter avstängningen och tar med sig två baljor från Xerez-matchen i bagaget. Fortfarande fördel Real Madrid, som dessutom har tillbaka Gonzalo Higuain på topp. Något som kan sätta stopp för en start för Lyon-sonen Karim Benzema inför sina före detta fans.
Och så matchen i Milano då. Milan fick ett bakslag på den mycket lovande formen när man derbyförlorade mot Inter för tre veckor sedan, och har sedan dess spelat två oavgjorda (Livorno hemma, Bologna borta) innan man vann med 3-2 mot Udinese på San Siro i fredags med en briljant Ronaldinho i huvudrollen. Inga mål, men två målpass och flera ytterligare geniala passningar. Två mål gjorde däremot holländaren Huntelaar som fick förtroende och som kan bilda anfallstrio med brassarna Ronaldinho och tillfrisknade Pato. Mediafokus ligger, naturligtvis, på David Beckhams möte med United och Sir Alex, men inte mycket talar för att engelsmannen startar på San Siro imorgon. Intressantare blir återkomsten till Old Trafford om tre veckor.
Rio Ferdinands avstängning gäller enbart i det inhemska spelet och deltar säkerligen för de röda djävlarna. Däremot följer hans viktige mittbackskompanjon Nemanja Vidic inte med till Italien, så Evans väntas starta för fjolårstvåan. Kapten Giggs är borta i fyra veckor med sin brutna arm, men formstarke Nani är tillgänglig på samma villkor som Ferdinand. Formen är god, med nyfött självförtroende i form av segrar över Burnley, Hull, Arsenal och Portsmouth plus 1-1 på Villa Park nu senast. Fortfarande fördel United över två matcher, men Rossoneri ska inte underskattas och jag är säker på att Milan blir farliga om man vinner morgondagens match.
Väldigt snabbt sammansatta grundförutsättningar. Imorgon eller onsdag tittar vi närmare på onsdagens två åttondelsmöten, Porto-Arsenal och Bayern-Viola - två personligen extra pirriga matcher för mig. Om den senare, läs mer här.
/Fredrik Tillberg
Efter lottningen i december skrev jag den här texten där jag gav tidiga utlåtanden om vart och ett åttondelsmöte. Jag står fast vid mina tips, men förutsättningarna är inte desamma längre. Mycket har hänt de senaste två månaderna.
Vad gäller våra tre engelska lag som är vidare spelar Manchester United och Arsenal den här veckan, medan Chelsea åker till Milano först nästa vecka. Men först och främst; morgondagens två åttondeler.
Enligt konceptet "spara det bästa till sist" får Milan-United snällt vänta medan mötet i Lyon avhandlas.
Stade Gerland är ingen enkel uppgift för spanjorerna. Lyon har bra form; med endast en oavgjord och fyra segrar i det inhemska ligaspelet sedan nyår har man knappat in en aning på ledande Bordeaux, men har däremot åkt ur båda de franska cuperna under januari månad. Lisandro Lopez har alla möjligheter att hota Reals backlinje, som också får se upp med den unge bosnierna Miralem Pjanic, som gjorde tre mål och tre assist under gruppspelet.
Real Madrid flyger till Frankrike med en målfarlig form. Fyra raka segrar, från vilka målskillnaden står sig 11-1, efter förlusten i Bilbao för en månad sedan. Cristiano Ronaldo verkar vara på humör efter avstängningen och tar med sig två baljor från Xerez-matchen i bagaget. Fortfarande fördel Real Madrid, som dessutom har tillbaka Gonzalo Higuain på topp. Något som kan sätta stopp för en start för Lyon-sonen Karim Benzema inför sina före detta fans.
Och så matchen i Milano då. Milan fick ett bakslag på den mycket lovande formen när man derbyförlorade mot Inter för tre veckor sedan, och har sedan dess spelat två oavgjorda (Livorno hemma, Bologna borta) innan man vann med 3-2 mot Udinese på San Siro i fredags med en briljant Ronaldinho i huvudrollen. Inga mål, men två målpass och flera ytterligare geniala passningar. Två mål gjorde däremot holländaren Huntelaar som fick förtroende och som kan bilda anfallstrio med brassarna Ronaldinho och tillfrisknade Pato. Mediafokus ligger, naturligtvis, på David Beckhams möte med United och Sir Alex, men inte mycket talar för att engelsmannen startar på San Siro imorgon. Intressantare blir återkomsten till Old Trafford om tre veckor.
Rio Ferdinands avstängning gäller enbart i det inhemska spelet och deltar säkerligen för de röda djävlarna. Däremot följer hans viktige mittbackskompanjon Nemanja Vidic inte med till Italien, så Evans väntas starta för fjolårstvåan. Kapten Giggs är borta i fyra veckor med sin brutna arm, men formstarke Nani är tillgänglig på samma villkor som Ferdinand. Formen är god, med nyfött självförtroende i form av segrar över Burnley, Hull, Arsenal och Portsmouth plus 1-1 på Villa Park nu senast. Fortfarande fördel United över två matcher, men Rossoneri ska inte underskattas och jag är säker på att Milan blir farliga om man vinner morgondagens match.
Väldigt snabbt sammansatta grundförutsättningar. Imorgon eller onsdag tittar vi närmare på onsdagens två åttondelsmöten, Porto-Arsenal och Bayern-Viola - två personligen extra pirriga matcher för mig. Om den senare, läs mer här.
/Fredrik Tillberg
söndag 14 februari 2010
Det är synd om spelberoende fotbollsspelare ...
Man vet att någonting i världen har gått snett när fotbollsspelare spelar bort miljontals kronor på sina bussresor till bortamatcher samtidigt som barn svälter i Afrika. Fråga bara Matthew Etherington. Under den engelske Stoke-yttermittfältarens tid i West Ham spelade han bort drygt 15 miljoner kronor. Detta avslöjade han under söndagen, samtidigt som han medgav att kortspelandet var ett stort problem i ”The Hammers” – där han spelade mellan åren 2003-2009.
”Jag lyckades betala av en del av mina skulder men det återstod fortfarande en hel del, runt tio miljoner kronor,” avslöjade 28-åringen för Mail on Sunday.
”Men jag förlorade mer än det sammanlagt. Runt 15 miljoner kronor. Definitivt så mycket.”
Och kortspelandet var till och med ett så pass stort problem att det påverkade spelarnas insatser på planen, om man frågar Etherington själv: ”Det kan inte vara bra för lagmoralen. Varje normal människa som förlorar pengar blir inte glad över det och du kommer då att avsky personen som vunnit pengarna av dig. Man kunde gå ut på planen med vetskapen om att din vinst- eller matchbonus den dagen skulle mer eller mindre vara borta eftersom att du redan förlorat den. Men Alan Pardew (klubbens dåvarande tränare) stoppade det till slut, vilket han gjorde helt rätt i.”
Etherington ombads under förra året söka hjälp för sitt spelberoende av sin familj. Och han avslöjade nyligen att han under en tid besökte ”Gambling Anonymous” i Birmingham. Det var tydligen någonting som tog väldigt hårt på honom och som var en väldigt jobbig period av hans liv.
Visst är det synd om professionella fotbollsspelare? (ironi)
/William Holm
”Jag lyckades betala av en del av mina skulder men det återstod fortfarande en hel del, runt tio miljoner kronor,” avslöjade 28-åringen för Mail on Sunday.
”Men jag förlorade mer än det sammanlagt. Runt 15 miljoner kronor. Definitivt så mycket.”
Och kortspelandet var till och med ett så pass stort problem att det påverkade spelarnas insatser på planen, om man frågar Etherington själv: ”Det kan inte vara bra för lagmoralen. Varje normal människa som förlorar pengar blir inte glad över det och du kommer då att avsky personen som vunnit pengarna av dig. Man kunde gå ut på planen med vetskapen om att din vinst- eller matchbonus den dagen skulle mer eller mindre vara borta eftersom att du redan förlorat den. Men Alan Pardew (klubbens dåvarande tränare) stoppade det till slut, vilket han gjorde helt rätt i.”
Etherington ombads under förra året söka hjälp för sitt spelberoende av sin familj. Och han avslöjade nyligen att han under en tid besökte ”Gambling Anonymous” i Birmingham. Det var tydligen någonting som tog väldigt hårt på honom och som var en väldigt jobbig period av hans liv.
Visst är det synd om professionella fotbollsspelare? (ironi)
/William Holm
lördag 13 februari 2010
Så slutar Premier League...
Det återstår nu ungefär tre månader av Premier League, ungefär två tredjedelar av säsongen 09/10 är spelad. Och för en gångs skull ser det extremt spännande ut. Det ser extremt spännande ut i toppen, i mitten och i botten av tabellen.
Det är svårtippat också, måste jag säga. För ett par omgångar sedan var Arsenal fullständigt avskrivna från titelracet. Men i dagsläget känns de som seriösa utmanare. Gunners ligger sex poäng efter Chelsea och fem poäng efter Manchester United. Men det som talar till deras fördel är att de bara har Tottenham och Manchester City kvar att spela mot av topp 7-lagen. Så är det varken för Chelsea eller United.
Därför ser jag det som att det kan bli vilka som helst av Chelsea, United och Arsenal. Men om jag måste säga ett lag så blir det ändå Chelsea. De har känts ruggigt starka hela säsongen och jag skulle bli förvånad om de tappar det.
Angående Champions League-platsen står det enligt mig mellan Manchester City och Liverpool. Tottenham och Aston Villa må ha samma högstanivå som City, men de har inte samma kvalitet över hela truppen. Och framför allt är det ju också City och Liverpool som ligger bäst till poängmässigt. Jag skulle vilja säga att den som tar CL-platsen beror helt på nästa Premier League-omgång, där lagen möts på City of Manchester Stadium. Vinnaren där tar hem tar hem platsen, det är jag övertygad om. Vid oavgjort resultat lutar mitt tips åt Liverpool.
Nu till bottenstriden, och där kan man verkligen snacka ovisst. Det skiljer två poäng mellan 19:e och 14:e-plats. Portsmouth är redan avhängda, och har ingen chans att klara sig ur sina spelmässiga och framför allt ekonomiska problem. Jag tänker gå på magkänslan vad gäller bottenstriden och säga att jag tror att det blir Pompey, Hull och Burnley som åker ur. Hull har inga som helst spetskvaliteter när inte Jimmy Bullard (en av mina favoritspelare) är på planen. Burnley verkar inte längre kunna förlita sig på sin galna hemmaform och utan den har de inte mycket att komma med. Att de tappade Owen Coyle och fick Brian Laws som ny manager tror jag inte heller är något som talar till deras fördel.
Här är mitt PL-tips med andra ord:
Vinnare: Chelsea
Fjärdeplatstagare: Eftersom jag tror Liverpool vinner nästa match mot City måste jag säga just Liverpool.
Åker ur: Portsmouth, Hull, Burnley
/William Holm
Det är svårtippat också, måste jag säga. För ett par omgångar sedan var Arsenal fullständigt avskrivna från titelracet. Men i dagsläget känns de som seriösa utmanare. Gunners ligger sex poäng efter Chelsea och fem poäng efter Manchester United. Men det som talar till deras fördel är att de bara har Tottenham och Manchester City kvar att spela mot av topp 7-lagen. Så är det varken för Chelsea eller United.
Därför ser jag det som att det kan bli vilka som helst av Chelsea, United och Arsenal. Men om jag måste säga ett lag så blir det ändå Chelsea. De har känts ruggigt starka hela säsongen och jag skulle bli förvånad om de tappar det.
Angående Champions League-platsen står det enligt mig mellan Manchester City och Liverpool. Tottenham och Aston Villa må ha samma högstanivå som City, men de har inte samma kvalitet över hela truppen. Och framför allt är det ju också City och Liverpool som ligger bäst till poängmässigt. Jag skulle vilja säga att den som tar CL-platsen beror helt på nästa Premier League-omgång, där lagen möts på City of Manchester Stadium. Vinnaren där tar hem tar hem platsen, det är jag övertygad om. Vid oavgjort resultat lutar mitt tips åt Liverpool.
Nu till bottenstriden, och där kan man verkligen snacka ovisst. Det skiljer två poäng mellan 19:e och 14:e-plats. Portsmouth är redan avhängda, och har ingen chans att klara sig ur sina spelmässiga och framför allt ekonomiska problem. Jag tänker gå på magkänslan vad gäller bottenstriden och säga att jag tror att det blir Pompey, Hull och Burnley som åker ur. Hull har inga som helst spetskvaliteter när inte Jimmy Bullard (en av mina favoritspelare) är på planen. Burnley verkar inte längre kunna förlita sig på sin galna hemmaform och utan den har de inte mycket att komma med. Att de tappade Owen Coyle och fick Brian Laws som ny manager tror jag inte heller är något som talar till deras fördel.
Här är mitt PL-tips med andra ord:
Vinnare: Chelsea
Fjärdeplatstagare: Eftersom jag tror Liverpool vinner nästa match mot City måste jag säga just Liverpool.
Åker ur: Portsmouth, Hull, Burnley
/William Holm
onsdag 10 februari 2010
Omgången de flesta glömde bort...
En riktigt intressant Premier League-omgång i går (tisdag), måste jag ändå säga. Förhoppningarna var låga när man såg vilka matcher som skulle spelas, men som vi alla vet är det Premier League det handlar om, och då spelar det knappt någon roll vilka lag det är som ställs mot varandra.
Portsmouth - Sunderland blev en högdramatisk match. Tre utvisningar och sex gula kort delades ut. Matchen slutade 1-1 efter att jumboplacerade och krisdrabbade Pompey kvitterade i 95:e minuten. Det var faktiskt kul att se Portsmouth-fansen få fira lite. Som ni kanske märkt har jag sympatier för den klubben, eller dess supportrar rättare sagt.
Själva matchen mellan Fulham - Burnley var egentligen inte så intressant. Det slutade 3-0 till Fulham som inte hade några större problem med Burnley.
Men det som däremot gjorde matchen extremt intressant var att förre Kalmar-spelaren David Elm fick spela från start för hemmalaget. Och visst imponerade han, den gänglige anfallaren. Ett mål och en riktigt snygg assist vittnar bara det om att han gjorde bra ifrån sig. Men han var även bra i spelet, vilket trots allt är det viktigaste. Kanske spelade Elm till sig en plats i "Cottagers" startelva? Jag skulle inte bli allt för överraskad om så var fallet.
Matchen som jag såg mest av i går var Manchester City - Bolton. Johan Elmander spelade från start och gjorde, hmm, inte jättemycket väsen av sig.
Matchens stora besvikelse hette dock Patrick Vieira och spelade för hemmalaget. Trots en fin assist till Emmanuel Adebayors 2-0-mål (som för övrigt blev slutresultatet) var fransmannen inte alls bra. Självklart satt man inte och trodde på att han skulle kunna prestera på den nivå han gjorde i Arsenal, men man tycker ändå att han hade kunnat imponera lite mer. Han är enligt mig inte på något sätt bättre än Stephen Ireland i dagsläget...
Det roliga att se i matchen på City of Manchester Stadium var Citys andra nyförvärv Adam Johnsons insats. Den engelske yttermittfältaren bevisade i matchen att han inte bara är en kvick dribbler, utan han har ett spelsinne som heter duga dessutom. Jag skulle inte bli förvånad/besviken om Johnson tas med i Fabio Capellos VM-trupp i stället för Stewart Downing.
Den återstående matchen som spelades var Wigan - Stoke, men eftersom den inte sändes har jag inte direkt något att säga om matchen. Om ni vill veta resultatet får ni skriva in goalwire.com i er browser eller nåt sånt...
Cheers!
/William Holm
Portsmouth - Sunderland blev en högdramatisk match. Tre utvisningar och sex gula kort delades ut. Matchen slutade 1-1 efter att jumboplacerade och krisdrabbade Pompey kvitterade i 95:e minuten. Det var faktiskt kul att se Portsmouth-fansen få fira lite. Som ni kanske märkt har jag sympatier för den klubben, eller dess supportrar rättare sagt.
Själva matchen mellan Fulham - Burnley var egentligen inte så intressant. Det slutade 3-0 till Fulham som inte hade några större problem med Burnley.
Men det som däremot gjorde matchen extremt intressant var att förre Kalmar-spelaren David Elm fick spela från start för hemmalaget. Och visst imponerade han, den gänglige anfallaren. Ett mål och en riktigt snygg assist vittnar bara det om att han gjorde bra ifrån sig. Men han var även bra i spelet, vilket trots allt är det viktigaste. Kanske spelade Elm till sig en plats i "Cottagers" startelva? Jag skulle inte bli allt för överraskad om så var fallet.
Matchen som jag såg mest av i går var Manchester City - Bolton. Johan Elmander spelade från start och gjorde, hmm, inte jättemycket väsen av sig.
Matchens stora besvikelse hette dock Patrick Vieira och spelade för hemmalaget. Trots en fin assist till Emmanuel Adebayors 2-0-mål (som för övrigt blev slutresultatet) var fransmannen inte alls bra. Självklart satt man inte och trodde på att han skulle kunna prestera på den nivå han gjorde i Arsenal, men man tycker ändå att han hade kunnat imponera lite mer. Han är enligt mig inte på något sätt bättre än Stephen Ireland i dagsläget...
Det roliga att se i matchen på City of Manchester Stadium var Citys andra nyförvärv Adam Johnsons insats. Den engelske yttermittfältaren bevisade i matchen att han inte bara är en kvick dribbler, utan han har ett spelsinne som heter duga dessutom. Jag skulle inte bli förvånad/besviken om Johnson tas med i Fabio Capellos VM-trupp i stället för Stewart Downing.
Den återstående matchen som spelades var Wigan - Stoke, men eftersom den inte sändes har jag inte direkt något att säga om matchen. Om ni vill veta resultatet får ni skriva in goalwire.com i er browser eller nåt sånt...
Cheers!
/William Holm
måndag 8 februari 2010
En liten lista...
Tänkte bjuda på en liten lista som sammanfattning av den gångna helgens fotbollsmatcher i Premier League. Enjoy!
Helgens citat: "Han säger alltid sådana saker när han förlorar för att hitta en ursäkt - men fotboll handlar inte om bollinnehav och att slå en snygg passning."
- Michael Ballack efter att Arsene Wenger återigen klagat på Chelseas spelidé.
Helgens självmålande: Att Portsmouth gjorde två (eller tre) självmål på Old Trafford gör att de utan större konkurrens tar hem utmärkelsen.
Helgens fans: Pompey-fansen var fantastiska trots att man förlorade med 5-0 borta mot Manchester United. Man höll i gång matchen ut och hedrade minnet av Munchen-katastrofen på ett föredömligt sätt.
Helgens derby: Liverpool - Everton slog Chelsea - Arsenal och Birmingham - Wolverhampton med hästlängder. Låter hemskt, men våldsamt spel blir väldigt ofta intressantare att se på.
Helgens upprepning: Arsenals fall på Stamford Bridge liknade fallet mot United förra helgen ganska mycket. I veckan ska the Gunners ta sig an Liverpool, för övrigt.
Helgens hörnor: Sebastian Larsson hade extremt hög standard, som vanligt, på sina hörnor när hans Birmingham vann Midlands-derbyt mot Wolves i söndags.
Helgens domarmiss: Mark Clattenburg dömde bort Kevin Davies mål i slutminuterna för en "knuff" på Brede Hangeland. Om målet godkänts hade Bolton vunnit med 1-0. Davies och managern Owen Coyle har för övrigt gett sina åsikter om händelsen, svordomar förekom.
Helgens mest kraftfulla: Didier Drogba, of course.
Helgens formstarkaste: Det var länge sedan Wayne Rooney gjorde en dålig match.
Helgens startskott: Jamie Carraghers tackling på Steven Pienaar, 45 sekunder in i Liverpool - Everton, skulle visa sig bli startskottet för det våldsammaste Merseysidederbyt på länge.
Helgens anfallare: När det stod 0-1 till Wolverhampton i Birminghamderbyt byttes Kevin Phillips in. Matchen slutade 2-1 till Birmingham, Phillips stod för båda målen.
/William Holm
Helgens citat: "Han säger alltid sådana saker när han förlorar för att hitta en ursäkt - men fotboll handlar inte om bollinnehav och att slå en snygg passning."
- Michael Ballack efter att Arsene Wenger återigen klagat på Chelseas spelidé.
Helgens självmålande: Att Portsmouth gjorde två (eller tre) självmål på Old Trafford gör att de utan större konkurrens tar hem utmärkelsen.
Helgens fans: Pompey-fansen var fantastiska trots att man förlorade med 5-0 borta mot Manchester United. Man höll i gång matchen ut och hedrade minnet av Munchen-katastrofen på ett föredömligt sätt.
Helgens derby: Liverpool - Everton slog Chelsea - Arsenal och Birmingham - Wolverhampton med hästlängder. Låter hemskt, men våldsamt spel blir väldigt ofta intressantare att se på.
Helgens upprepning: Arsenals fall på Stamford Bridge liknade fallet mot United förra helgen ganska mycket. I veckan ska the Gunners ta sig an Liverpool, för övrigt.
Helgens hörnor: Sebastian Larsson hade extremt hög standard, som vanligt, på sina hörnor när hans Birmingham vann Midlands-derbyt mot Wolves i söndags.
Helgens domarmiss: Mark Clattenburg dömde bort Kevin Davies mål i slutminuterna för en "knuff" på Brede Hangeland. Om målet godkänts hade Bolton vunnit med 1-0. Davies och managern Owen Coyle har för övrigt gett sina åsikter om händelsen, svordomar förekom.
Helgens mest kraftfulla: Didier Drogba, of course.
Helgens formstarkaste: Det var länge sedan Wayne Rooney gjorde en dålig match.
Helgens startskott: Jamie Carraghers tackling på Steven Pienaar, 45 sekunder in i Liverpool - Everton, skulle visa sig bli startskottet för det våldsammaste Merseysidederbyt på länge.
Helgens anfallare: När det stod 0-1 till Wolverhampton i Birminghamderbyt byttes Kevin Phillips in. Matchen slutade 2-1 till Birmingham, Phillips stod för båda målen.
/William Holm
lördag 6 februari 2010
Lite tankar efter dagens Premier League-lördag...
Portsmouth förtjänar inte att åka ur. Eller rättare sagt, Pompeys supportrar förtjänar inte att åka ur. Under lördagens match på Old Trafford hedrade man dels årsdagen av München-katastrofen på ett föredömligt sätt, och dels stöttade man sitt lag på ett mer än föredömligt sätt. Det spelade ingen roll att Manchester United förödmjukat dem med 5-0, under slutminuterna av matchen var Pompey-fansens håll-i-gång lika bra som det var i början och dessa supportrar - som det nu för tiden finns allt för lite av i England - hör helt enkelt inte hemma i Championship. Bara att hoppas att spelarna (och framför allt klubbledningen) tar sig i kragen och ordnar upp det läge man för tillfället befinner sig i.
Övrigt att notera från matchen var att Portsmouth gjorde två självmål (vissa hävdar att de gjorde tre). Kan även säga att jag, trots att jag håller på Liverpool, är väldigt nära att kalla Wayne Rooney för världens bäste fotbollsspelare. Han är ruggigt bra helt enkelt.
********
Liverpoolfansen fick för övrigt en perfekt helg. Man vann, trots en spelare mindre i 55 minuter, Merseysidederbyt mot Everton efter att Dirk Kuyt gjort sitt 50:e mål i den röda tröjan. Men det var inte bara det som gick vägen för the Reds under lördagen. Manchester City förlorade, något sensationellt, borta mot Hull samtidigt som Aston Villa och Tottenham kryssade mot varandra. Plötsligt ligger Liverpool på fjärdeplats, även om man har spelat fler matcher än sina närmaste konkurrenter.
Något som var roligt att notera från intervjun med Pools lagkapten Steven Gerrard efter matchen var att han tyckte att det var en ärlig och ren drabbning. Två utvisningar, sex varningar och ett antal vansinnestacklingar som av någon anledning inte bestraffades alls vittnar om motsatsen.
En annan sak som var rolig att notera var att Rafa Benitez, före och efter matchen, använde ordet "massive" fler gånger än han använder ordet "fact". Han har fått en bredare vokabulär, spanjoren.
********
Vi kunde i matchen mellan Hull och Manchester City, som överraskande slutade 2-1 till hemmalaget, höra hånfulla ramsor riktade mot Wayne Bridge. Varför? Håna John Terry kan man göra hur mycket man vill, det skulle jag också ha gjort om jag var på plats, men att håna Bridge är bara genomruttet. Tummen ner till Hulls fans, alltså.
********
I morgon blir det mer högkvalitativ fotboll från Premier League, då vi bjuds på två derbyn. Det rör sig om Birmingham - Wolverhampton och Chelsea - Arsenal. En ganska fantastisk fotbollshelg, eller vad säger ni?
/William Holm
Övrigt att notera från matchen var att Portsmouth gjorde två självmål (vissa hävdar att de gjorde tre). Kan även säga att jag, trots att jag håller på Liverpool, är väldigt nära att kalla Wayne Rooney för världens bäste fotbollsspelare. Han är ruggigt bra helt enkelt.
********
Liverpoolfansen fick för övrigt en perfekt helg. Man vann, trots en spelare mindre i 55 minuter, Merseysidederbyt mot Everton efter att Dirk Kuyt gjort sitt 50:e mål i den röda tröjan. Men det var inte bara det som gick vägen för the Reds under lördagen. Manchester City förlorade, något sensationellt, borta mot Hull samtidigt som Aston Villa och Tottenham kryssade mot varandra. Plötsligt ligger Liverpool på fjärdeplats, även om man har spelat fler matcher än sina närmaste konkurrenter.
Något som var roligt att notera från intervjun med Pools lagkapten Steven Gerrard efter matchen var att han tyckte att det var en ärlig och ren drabbning. Två utvisningar, sex varningar och ett antal vansinnestacklingar som av någon anledning inte bestraffades alls vittnar om motsatsen.
En annan sak som var rolig att notera var att Rafa Benitez, före och efter matchen, använde ordet "massive" fler gånger än han använder ordet "fact". Han har fått en bredare vokabulär, spanjoren.
********
Vi kunde i matchen mellan Hull och Manchester City, som överraskande slutade 2-1 till hemmalaget, höra hånfulla ramsor riktade mot Wayne Bridge. Varför? Håna John Terry kan man göra hur mycket man vill, det skulle jag också ha gjort om jag var på plats, men att håna Bridge är bara genomruttet. Tummen ner till Hulls fans, alltså.
********
I morgon blir det mer högkvalitativ fotboll från Premier League, då vi bjuds på två derbyn. Det rör sig om Birmingham - Wolverhampton och Chelsea - Arsenal. En ganska fantastisk fotbollshelg, eller vad säger ni?
/William Holm
torsdag 4 februari 2010
Kärleksaffär
Komplicerade saker, dessa kärleksaffärer. Som de flesta av er kanske redan vet så har John Terry, "enligt rapporter", haft en affär med engelske landslagskamraten Wayne Bridges ex. Bridge säger att han vägrar spela för det engelska landslaget så länge Terry är lagkapten, och det hela har med andra ord skapat enorm debatt i England. I morgon kommer Englands förbundskapten Fabio Capello att lämna ett beslut angående Terrys framtid i landslaget. Inte precis den optimala uppladdningen inför det som "ska bli Three Lions VM".
Det som har hänt är naturligtvis riktigt hemskt, framför allt med tanke på att Terry och Bridge mer eller mindre var bästa vänner under deras tid tillsammans på Stamford Bridge.
Men detta är en positiv blogg, och därför tyckte jag att vi kunde ta och skratta åt eländet i stället.
Jag har ingen aning om vem det är som har sagt detta, men han eller hon ska helt klart ha en eloge. Internet kan vara förbannat roligt ibland:
"After Wayne Bridges refusal to play for England as long as John Terry is captain, the fans have now encouraged Terry to also sleep with Emile Heskeys wife"
Annat dagsfärskt smått och gott från de engelska öarna:
Sol Campbell planerar att stämma Portsmouth på £1.7M. Moget...
Chelseas transferförbud har blivit upphävt. Är någon, och då menar jag verkligen någon överraskad?
Arsenals anfallare Eduardo missar söndagens stormatch mot Chelsea på grund av skada. Synd för Chelsea, bra för Arsenal...
Och till sist lite allvar: Manchester Uniteds Owen Hargreaves ser ut att missa resten av säsongen, avslöjar nya rapporter. Han har varit borta de 16 (!) senaste månaderna. Det är inte roligt någonstans.
Och till sist lite allvar #2: Leeds Uniteds Simon Grayson kan vara en av Englands bästa managers. Har oerhörd respekt för den mannen!
/William Holm
Det som har hänt är naturligtvis riktigt hemskt, framför allt med tanke på att Terry och Bridge mer eller mindre var bästa vänner under deras tid tillsammans på Stamford Bridge.
Men detta är en positiv blogg, och därför tyckte jag att vi kunde ta och skratta åt eländet i stället.
Jag har ingen aning om vem det är som har sagt detta, men han eller hon ska helt klart ha en eloge. Internet kan vara förbannat roligt ibland:
"After Wayne Bridges refusal to play for England as long as John Terry is captain, the fans have now encouraged Terry to also sleep with Emile Heskeys wife"
Annat dagsfärskt smått och gott från de engelska öarna:
Sol Campbell planerar att stämma Portsmouth på £1.7M. Moget...
Chelseas transferförbud har blivit upphävt. Är någon, och då menar jag verkligen någon överraskad?
Arsenals anfallare Eduardo missar söndagens stormatch mot Chelsea på grund av skada. Synd för Chelsea, bra för Arsenal...
Och till sist lite allvar: Manchester Uniteds Owen Hargreaves ser ut att missa resten av säsongen, avslöjar nya rapporter. Han har varit borta de 16 (!) senaste månaderna. Det är inte roligt någonstans.
Och till sist lite allvar #2: Leeds Uniteds Simon Grayson kan vara en av Englands bästa managers. Har oerhörd respekt för den mannen!
/William Holm
tisdag 2 februari 2010
Klubbh*ra
Wolverhampton. Coventry City. Inter. Leeds United (lån). Leeds United. Tottenham Hotspur. Liverpool. Tottenham Hotspur. Celtic (lån).
Där har vi den blott 29-årige Robbie Keanes karriärstatistik. Man börjar nästan undra om den irländske anfallaren gillar miljöombyten eller om han helt enkelt är lite väl sugen på de feta sign-on-bonusarna han tilldelas när han byter klubb.
Hur som helst, Keane verkar dessutom på senare dagar ha fått något konstigt behov av att vara fansen favorit. Så här sade han nämligen efter att ha skrivit på för Liverpool i juli 2008: "Det är helt fantastiskt, en dröm som går i uppfyllelse för mig. Jag har varit Liverpoolsupporter hela mitt liv, ända sedan jag växte upp i Dublin, och jag hade alltid på mig en Liverpooltröja. Så att vara här nu och som Liverpoolspelare är otroligt och jag skulle inte kunna vara lyckligare.
"Att vara ett fan gör det hela mer speciellt eftersom att det inte är många spelare som är lyckosamma nog att kunna säga att de spelar för den klubb de håller på."
Och så här sade han efter att ha blivit klar på lån för Celtic så sent som i går (måndag): "Det är helt otroligt. Det här är anledningen till varför jag alltid velat spela i Celtic. Det är ingen hemlighet att jag är Celticsupporter. Jag hoppas kunna bidra med mycket framgång under den korta tiden jag är här. Jag har alltid velat spela för Celtic och det här är en bra lösning för båda parter."
Som Liverpoolsupporter kan jag säga att jag har fått nog av Robbie Keane.
***Klubbh*ra: Spelare som byter klubb alldeles för ofta.
/William Holm
Där har vi den blott 29-årige Robbie Keanes karriärstatistik. Man börjar nästan undra om den irländske anfallaren gillar miljöombyten eller om han helt enkelt är lite väl sugen på de feta sign-on-bonusarna han tilldelas när han byter klubb.
Hur som helst, Keane verkar dessutom på senare dagar ha fått något konstigt behov av att vara fansen favorit. Så här sade han nämligen efter att ha skrivit på för Liverpool i juli 2008: "Det är helt fantastiskt, en dröm som går i uppfyllelse för mig. Jag har varit Liverpoolsupporter hela mitt liv, ända sedan jag växte upp i Dublin, och jag hade alltid på mig en Liverpooltröja. Så att vara här nu och som Liverpoolspelare är otroligt och jag skulle inte kunna vara lyckligare.
"Att vara ett fan gör det hela mer speciellt eftersom att det inte är många spelare som är lyckosamma nog att kunna säga att de spelar för den klubb de håller på."
Och så här sade han efter att ha blivit klar på lån för Celtic så sent som i går (måndag): "Det är helt otroligt. Det här är anledningen till varför jag alltid velat spela i Celtic. Det är ingen hemlighet att jag är Celticsupporter. Jag hoppas kunna bidra med mycket framgång under den korta tiden jag är här. Jag har alltid velat spela för Celtic och det här är en bra lösning för båda parter."
Som Liverpoolsupporter kan jag säga att jag har fått nog av Robbie Keane.
***Klubbh*ra: Spelare som byter klubb alldeles för ofta.
/William Holm
måndag 1 februari 2010
Sir Alex taktiska triumf över Wenger
Manchester Uniteds seger på Emirates igår visade framförallt en sak väldigt tydligt. Manchester United besitter en överlägset mycket bättre taktisk manager än vad Arsenal gör. Manchester United utklassade inte Arsenal. Sir Alex Ferguson utklassade Arsene Wenger.
Likadant som Sir Alex överrumplade Arsenal förra våren i Champions League-semifinalen på samma arena genom sin placering av Wayne Rooney på vänsterkanten i ett 4-5-1-system, medan Cristiano Ronaldo spelade längst upp; likadant överglänste han taktiskt Arsene Wenger igår. Ögonbryn höjdes när Berbatov, Giggs och Valencia petades ur startelvan för att Ji-Sung Park och Nani skulle få plats på kanterna i - återigen - 4-5-1-uppställningen. Givetvis låg det finurlighet och taktiskt tänkande bakom det beslutet. Genom en hög press i kantspelet satte Sir Alex oro i Arsenals offensiva ytterbackar, nyss skadeåterkomna Clichy och Sagna. Nani utmanade sönder Clichy på sin kant i första halvlek och Park passade in perfekt i Uniteds kontringsinriktade fotboll med sin outtröttlighet. Det visste Sir Alex. Han visste att det skulle uppstå ytor på Arsenals ytterpositioner i och med dess 4-3-3-formation och att det skulle vara möjligt att sätta press på de ensamma, kvarlämnade ytterbackarna som dessutom har få matcher i benen till följd av skador. Genom Nanis djärva, utmanande spel fick han fart som väl utnyttjades i de ytor som uppkom. I Park fick han en defensivt hårt arbetande duracellkanin som dessutom skulle orka vara tillgänglig för snabba kontringar.
Arsene Wenger är en utmärkt filosof och talangutvecklare. Världens bästa i managerform. Men det är just här, i den taktiska fotbollen, i stormatcherna där det krävs en taktisk slughet som fransmannen har sina brister. Årets Arsenal är raka motsatsen till förra säsongens Arsenal rent mentalt. Medan man hade problem mot botten -och mittenlag är det just de matcherna man har den mentala styrkan att vinna den här säsongen. Men samtidigt vann Arsenal - eller åtminstone utmanade matchmässigt - mot de stora lagen förra säsongen. Då var det matchvinnartyper som Nasri, Van Persie eller Arshavin som klev fram och själva avgjorde topp-fyra-matcherna. Det var inga taktiska triumfer från Wengers sida som var det matchvinnande draget. Och det kräver jag inte heller. Arsene Wenger är ingen taktisk coach, så enkelt är det. Det har vi Arsenalsupportrar lärt oss acceptera och det är inte därför jag har en sådan respekt och tillit i Wenger; det har andra, fantastiska kvalitéer hos honom fört med sig. Men det är i sådana här matcher det blir så uppenbart tydligt att det saknas matchcoachande, strategisk kompetens och det gör ont att se ett Arsenal som saknar styrka nog att kunna utmana storlagen i stormatcherna. Inte bara mental styrka utan även fysisk styrka.
Naturligtvis hade jag hoppats mer på Cesc Fabregas igår. Att han skulle kliva fram och bli den där matchvinnaren som hade behövts. Men motståndarna var smarta och hade kapaciteten att radera ut ligans offensivt bästa, för sitt lag viktigaste, mittfältare. Scholes, Fletcher och framförallt Carrick är tänkande fotbollsspelare. De är kloka fotbollsspelare som med sin listighet och rutin spelade ut Arsenals mittfält igår. Denilson talade innan matchen om att "pojkarna hade växt upp och blivit män" med hänvisning till Champions League-mötet ifjol, men han själv framställdes som just det - en pojklagsspelare. Med lite långsökt cynism går det att lasta brassen för alla tre baklängesmål.
Det är så enkelt att klanka ner på Arsenals plottriga kraftlöshet. Det är så enkelt att skylla förlusten på personliga felsteg i Denilson och Almunia eller avsaknaden av en målgörande centertank. Arsenal var inte bra igår, det var de inte. Men det är inte Arsenals ineffektivitet som avgjorde matchen. Vad som avgjorde matchen var ett mästerligt Manchester United. Vad som avgjorde matchen var Sir Alex taktiska skicklighet och vikten av vinnarskallar. Det fanns inte en United-spelare som gick ut på Emirates gräsmatta igår och inte visste vad han skulle göra. Var enstaka spelare visste vilka uppgifter de skulle följa, vilka knappar hos Arsenal de skulle trycka på och när de skulle lägga in sina stötar. Sir Alex Ferguson är ett geni.
När jag snackar matchvinnare snackar jag Wayne Rooney - bäst i världen just nu. Jag snackar om Carrick. Men framförallt snackar jag om Sir Alex Ferguson. Det är den typen av karaktärer som kommer att göra Manchester United till Chelseas främsta utmanare om både Premier League-titeln och Champions League-titeln. Grattis, United.
/Fredrik Tillberg
Likadant som Sir Alex överrumplade Arsenal förra våren i Champions League-semifinalen på samma arena genom sin placering av Wayne Rooney på vänsterkanten i ett 4-5-1-system, medan Cristiano Ronaldo spelade längst upp; likadant överglänste han taktiskt Arsene Wenger igår. Ögonbryn höjdes när Berbatov, Giggs och Valencia petades ur startelvan för att Ji-Sung Park och Nani skulle få plats på kanterna i - återigen - 4-5-1-uppställningen. Givetvis låg det finurlighet och taktiskt tänkande bakom det beslutet. Genom en hög press i kantspelet satte Sir Alex oro i Arsenals offensiva ytterbackar, nyss skadeåterkomna Clichy och Sagna. Nani utmanade sönder Clichy på sin kant i första halvlek och Park passade in perfekt i Uniteds kontringsinriktade fotboll med sin outtröttlighet. Det visste Sir Alex. Han visste att det skulle uppstå ytor på Arsenals ytterpositioner i och med dess 4-3-3-formation och att det skulle vara möjligt att sätta press på de ensamma, kvarlämnade ytterbackarna som dessutom har få matcher i benen till följd av skador. Genom Nanis djärva, utmanande spel fick han fart som väl utnyttjades i de ytor som uppkom. I Park fick han en defensivt hårt arbetande duracellkanin som dessutom skulle orka vara tillgänglig för snabba kontringar.
Arsene Wenger är en utmärkt filosof och talangutvecklare. Världens bästa i managerform. Men det är just här, i den taktiska fotbollen, i stormatcherna där det krävs en taktisk slughet som fransmannen har sina brister. Årets Arsenal är raka motsatsen till förra säsongens Arsenal rent mentalt. Medan man hade problem mot botten -och mittenlag är det just de matcherna man har den mentala styrkan att vinna den här säsongen. Men samtidigt vann Arsenal - eller åtminstone utmanade matchmässigt - mot de stora lagen förra säsongen. Då var det matchvinnartyper som Nasri, Van Persie eller Arshavin som klev fram och själva avgjorde topp-fyra-matcherna. Det var inga taktiska triumfer från Wengers sida som var det matchvinnande draget. Och det kräver jag inte heller. Arsene Wenger är ingen taktisk coach, så enkelt är det. Det har vi Arsenalsupportrar lärt oss acceptera och det är inte därför jag har en sådan respekt och tillit i Wenger; det har andra, fantastiska kvalitéer hos honom fört med sig. Men det är i sådana här matcher det blir så uppenbart tydligt att det saknas matchcoachande, strategisk kompetens och det gör ont att se ett Arsenal som saknar styrka nog att kunna utmana storlagen i stormatcherna. Inte bara mental styrka utan även fysisk styrka.
Naturligtvis hade jag hoppats mer på Cesc Fabregas igår. Att han skulle kliva fram och bli den där matchvinnaren som hade behövts. Men motståndarna var smarta och hade kapaciteten att radera ut ligans offensivt bästa, för sitt lag viktigaste, mittfältare. Scholes, Fletcher och framförallt Carrick är tänkande fotbollsspelare. De är kloka fotbollsspelare som med sin listighet och rutin spelade ut Arsenals mittfält igår. Denilson talade innan matchen om att "pojkarna hade växt upp och blivit män" med hänvisning till Champions League-mötet ifjol, men han själv framställdes som just det - en pojklagsspelare. Med lite långsökt cynism går det att lasta brassen för alla tre baklängesmål.
Det är så enkelt att klanka ner på Arsenals plottriga kraftlöshet. Det är så enkelt att skylla förlusten på personliga felsteg i Denilson och Almunia eller avsaknaden av en målgörande centertank. Arsenal var inte bra igår, det var de inte. Men det är inte Arsenals ineffektivitet som avgjorde matchen. Vad som avgjorde matchen var ett mästerligt Manchester United. Vad som avgjorde matchen var Sir Alex taktiska skicklighet och vikten av vinnarskallar. Det fanns inte en United-spelare som gick ut på Emirates gräsmatta igår och inte visste vad han skulle göra. Var enstaka spelare visste vilka uppgifter de skulle följa, vilka knappar hos Arsenal de skulle trycka på och när de skulle lägga in sina stötar. Sir Alex Ferguson är ett geni.
När jag snackar matchvinnare snackar jag Wayne Rooney - bäst i världen just nu. Jag snackar om Carrick. Men framförallt snackar jag om Sir Alex Ferguson. Det är den typen av karaktärer som kommer att göra Manchester United till Chelseas främsta utmanare om både Premier League-titeln och Champions League-titeln. Grattis, United.
/Fredrik Tillberg
söndag 31 januari 2010
Hammers nya anfallsduo
Här är beskedet som ska sätta fart på West Hams målgörande: Benni McCarthy är i praktiken klar för klubben. Den 32-årige sydafrikanen kommer närmast från Blackburn Rovers, som Hammers spelade 1-1 mot i helgen.
Londonklubben har länge haft anfallsproblem, något som mer eller mindre varit en följd av att nyckelspelaren Carlton Cole varit skadad. Men nu är den engelske landslagsmannen tillbaka. 26-åringen stod för ett inhopp mot Rovers och nu ska han tydligen vara redo att starta tisdagens match mot Wolverhampton.
Alltså kommer Wolves försvarare tvingas hantera både Cole och McCarthy, och detta nya anfallspar har skapat mycket debatt i England. Flera tidningar vill likna Gianfranco Zolas anfallsduo med den som Sir Alex Ferguson förfogade över för ett antal år sedan. Det rör sig alltså om Dwight Yorke och Andy Cole, och man måste medge att det finns en hel del likheter spelarna emellan.
Så här säger hur som helst Zola om sin nya anfallare: "Jag tror att det kommer bli ett bra partnerskap eftersom Cole också är stark och skicklig, så jag tror att de kommer att kunna hitta en bra kombination.
"Jag tycker att det finns likheter (med Yorke och Cole)."
Italienaren delar även ut något av en gliring till lagets övriga anfallare: "Motståndarna kommer nu inte bara behöva hålla koll på en spelare, de måste hålla koll på två spelare och det är en stor grej."
Återstår att se om Hammers nya anfallspar kan ta Premier League med storm, och se till att klubben håller sig kvar i den engelska fotbollens finrum.
/William Holm
Londonklubben har länge haft anfallsproblem, något som mer eller mindre varit en följd av att nyckelspelaren Carlton Cole varit skadad. Men nu är den engelske landslagsmannen tillbaka. 26-åringen stod för ett inhopp mot Rovers och nu ska han tydligen vara redo att starta tisdagens match mot Wolverhampton.
Alltså kommer Wolves försvarare tvingas hantera både Cole och McCarthy, och detta nya anfallspar har skapat mycket debatt i England. Flera tidningar vill likna Gianfranco Zolas anfallsduo med den som Sir Alex Ferguson förfogade över för ett antal år sedan. Det rör sig alltså om Dwight Yorke och Andy Cole, och man måste medge att det finns en hel del likheter spelarna emellan.
Så här säger hur som helst Zola om sin nya anfallare: "Jag tror att det kommer bli ett bra partnerskap eftersom Cole också är stark och skicklig, så jag tror att de kommer att kunna hitta en bra kombination.
"Jag tycker att det finns likheter (med Yorke och Cole)."
Italienaren delar även ut något av en gliring till lagets övriga anfallare: "Motståndarna kommer nu inte bara behöva hålla koll på en spelare, de måste hålla koll på två spelare och det är en stor grej."
Återstår att se om Hammers nya anfallspar kan ta Premier League med storm, och se till att klubben håller sig kvar i den engelska fotbollens finrum.
/William Holm
fredag 29 januari 2010
The Tricky Trees
Jag känner att det har varit alldeles för mycket Premier League på den här bloggen under senare tid, och tänkte därför ägna dagens inlägg åt ett tidigare storlag, som nu äntligen verkar se ut att vara på väg uppåt i seriesystemet.
Då tänker ni säkert: "Jaha, ska han älta på om Leeds United nu igen?" Men så är det faktiskt inte den här gången, gott folk.
Det är nämligen så att ett lag som inte varit i Premier League sedan 1999 är på väg uppåt igen. Det rör sig alltså om Nottingham Forest (The Tricky Trees), för tillfället på en andraplats i Coca Cola Championship.
Mannen bakom framgångarna heter Billy Davies, tidigare i Derby. När Davies tog över på City Ground 1 januari 2009 löd hans första uttalande: "Jag vill biffa (beef) upp truppen." Om han verkligen lyckats med det är svårt att säga, men ett som är säkert är att han har påbörjat Forest vandring upp mot finrummet, där de hör hemma.
Och de har dessutom en hel del intressanta ynglingar som får regelbunden speltid. Chris Gunter och Paul Anderson är bland de mest sevärda. Gunter, 20, är en walesisk ytterback som spelat 26 ligamatcher från start för Nottingham-klubben denna säsong. Anderson, 21, är en engelsk yttermittfältare som tidigare spelat i Liverpool. Den trixige yttern har denna säsong gjort 21 matcher från start, och tre mål på dessa.
Jag tror att de flesta har en svag punkt för Forest, jag vet att jag har det i alla fall. Så upp med Nottingham Forest och ner med, ja, ska vi säga Bolton? Ursäkta språket men den klubben kan väl fanimej aldrig ha gjort någon glad?
/William Holm
Då tänker ni säkert: "Jaha, ska han älta på om Leeds United nu igen?" Men så är det faktiskt inte den här gången, gott folk.
Det är nämligen så att ett lag som inte varit i Premier League sedan 1999 är på väg uppåt igen. Det rör sig alltså om Nottingham Forest (The Tricky Trees), för tillfället på en andraplats i Coca Cola Championship.
Mannen bakom framgångarna heter Billy Davies, tidigare i Derby. När Davies tog över på City Ground 1 januari 2009 löd hans första uttalande: "Jag vill biffa (beef) upp truppen." Om han verkligen lyckats med det är svårt att säga, men ett som är säkert är att han har påbörjat Forest vandring upp mot finrummet, där de hör hemma.
Och de har dessutom en hel del intressanta ynglingar som får regelbunden speltid. Chris Gunter och Paul Anderson är bland de mest sevärda. Gunter, 20, är en walesisk ytterback som spelat 26 ligamatcher från start för Nottingham-klubben denna säsong. Anderson, 21, är en engelsk yttermittfältare som tidigare spelat i Liverpool. Den trixige yttern har denna säsong gjort 21 matcher från start, och tre mål på dessa.
Jag tror att de flesta har en svag punkt för Forest, jag vet att jag har det i alla fall. Så upp med Nottingham Forest och ner med, ja, ska vi säga Bolton? Ursäkta språket men den klubben kan väl fanimej aldrig ha gjort någon glad?
/William Holm
onsdag 27 januari 2010
Dagens kvällsmatcher
Både Premier League-matcher och cupspel väntar ikväll. Fyra ligakamper och en derbyretur i Manchester där Carling Cup-final-biljett står på spel. Grundläggande förutsättningar:
» Chelsea ska ta tillbaka serieledningen och tar emot formstabila Birmingham på Stamford Bridge. Birmingham, på en poängtrygg åttonde plats, har inte förlorat sedan 3-1-förlusten på Emirates den 17 oktober (!) och har alla möjligheter att orsaka nuvarande tabelltrean bekymmer. Chelsea saknar fortfarande afrikanerna Drogba, Essien, Kalou och Mikel plus skadade portugisen Bosingwa. Trots flertalet skadebekymmer i bortalaget, med bland andra nyttiga mittfältsparet Carsley och Tainio otillgängliga, finns Cameron Jerome åter disponibel efter skada.
- Sänds på Canal+ Sport 1 med matchstart 20.45.
» Ytterligare en högintressant sammandrabbning spelas på Villa Park när Arsenal besöker. Ligacupfinal-klara Aston Villa vilade flera nyckelspelare i FA-cup-vinsten mot Brighton and Hove Albion - spelare som nu är tillbaka med en match mindre i benen. Men Stephen Warnock drog på sig en skenbensskada i samma match och missar definitivt dagens kvällsmöte med Arsenal, liksom John Carew och Nigel Reo-Coker. Även viktige Stilyan Petrov är tveksam, men startar troligen. Bortalagets skadelista är lång, men tillbaka i truppen är i alla fall Bacary Sagna och Aaron Ramsey. Arsenal har bra form med fem vinster på de sex senaste matcherna, medan Aston Villa endast har en poäng på sina senaste tre.
- Sänds på Canal+ Sport Extra med matchstart 20.45.
» På Ewood Park är det andra halvan-möte mellan Blackburn och Wigan. Med fyra respektive två poäng ned till nedflyttningsplats ligger båda de blåvita lagen i riskzonen, och de båda har en jämbördig formkurva, en relativt positiv sådan, med fem poäng på de tre senaste ligamatcherna. Bland andra Chris Samba saknas i hemmalaget och i Wigan tvingas främst kaptenen Melchiot stå över.
» Everton, med sju raka matcher utan förlust, välkomnar bortabedrövliga likväl formsvaga Sunderland. Sunderland har inte vunnit på bortamark sedan 1-0-segern över Bolton i säsongens första match. De förnedrades på Stamford Bridge i 7-2-matchen, och är säkerligen, för deras eget bästa, revanschlystna. Everton är fortsatt skadeförföljda men mycket positivt är att mittfältsdirigenten Mikel Arteta är aktuell i truppen efter snart ett års frånvaro. Underskattade mittbacken Michael Turner saknas i Sunderland.
» Och så, det hetaste mötet av de allihop, Manchester-derbyt och Carling Cup-semifinalreturen på Old Trafford. För Manchester United räcker ett 1-0-resultat, men i samma optimistiska mening räcker ett oavgjort resultat för Manchester City. En het anfallsduell mellan engelsk fotbolls två hetaste spelare ser jag mycket fram emot som en klassisk "match-i-matchen". Wayne Rooney mot Carlos Tevez. Och framförallt, hur reagerar den senare på en förmodad negativ publikstämning mot honom? Jag får en känsla av att karaktären Tevez älskar det, och tänds ännu mer utav det. Hursomhelst blir det med all säkerhet ett alltigenom intressant antagonistmöte att se.
- Sänds på Canal+ Sport 2 med matchstart 21.00.
/Fredrik Tillberg
» Chelsea ska ta tillbaka serieledningen och tar emot formstabila Birmingham på Stamford Bridge. Birmingham, på en poängtrygg åttonde plats, har inte förlorat sedan 3-1-förlusten på Emirates den 17 oktober (!) och har alla möjligheter att orsaka nuvarande tabelltrean bekymmer. Chelsea saknar fortfarande afrikanerna Drogba, Essien, Kalou och Mikel plus skadade portugisen Bosingwa. Trots flertalet skadebekymmer i bortalaget, med bland andra nyttiga mittfältsparet Carsley och Tainio otillgängliga, finns Cameron Jerome åter disponibel efter skada.
- Sänds på Canal+ Sport 1 med matchstart 20.45.
» Ytterligare en högintressant sammandrabbning spelas på Villa Park när Arsenal besöker. Ligacupfinal-klara Aston Villa vilade flera nyckelspelare i FA-cup-vinsten mot Brighton and Hove Albion - spelare som nu är tillbaka med en match mindre i benen. Men Stephen Warnock drog på sig en skenbensskada i samma match och missar definitivt dagens kvällsmöte med Arsenal, liksom John Carew och Nigel Reo-Coker. Även viktige Stilyan Petrov är tveksam, men startar troligen. Bortalagets skadelista är lång, men tillbaka i truppen är i alla fall Bacary Sagna och Aaron Ramsey. Arsenal har bra form med fem vinster på de sex senaste matcherna, medan Aston Villa endast har en poäng på sina senaste tre.
- Sänds på Canal+ Sport Extra med matchstart 20.45.
» På Ewood Park är det andra halvan-möte mellan Blackburn och Wigan. Med fyra respektive två poäng ned till nedflyttningsplats ligger båda de blåvita lagen i riskzonen, och de båda har en jämbördig formkurva, en relativt positiv sådan, med fem poäng på de tre senaste ligamatcherna. Bland andra Chris Samba saknas i hemmalaget och i Wigan tvingas främst kaptenen Melchiot stå över.
» Everton, med sju raka matcher utan förlust, välkomnar bortabedrövliga likväl formsvaga Sunderland. Sunderland har inte vunnit på bortamark sedan 1-0-segern över Bolton i säsongens första match. De förnedrades på Stamford Bridge i 7-2-matchen, och är säkerligen, för deras eget bästa, revanschlystna. Everton är fortsatt skadeförföljda men mycket positivt är att mittfältsdirigenten Mikel Arteta är aktuell i truppen efter snart ett års frånvaro. Underskattade mittbacken Michael Turner saknas i Sunderland.
» Och så, det hetaste mötet av de allihop, Manchester-derbyt och Carling Cup-semifinalreturen på Old Trafford. För Manchester United räcker ett 1-0-resultat, men i samma optimistiska mening räcker ett oavgjort resultat för Manchester City. En het anfallsduell mellan engelsk fotbolls två hetaste spelare ser jag mycket fram emot som en klassisk "match-i-matchen". Wayne Rooney mot Carlos Tevez. Och framförallt, hur reagerar den senare på en förmodad negativ publikstämning mot honom? Jag får en känsla av att karaktären Tevez älskar det, och tänds ännu mer utav det. Hursomhelst blir det med all säkerhet ett alltigenom intressant antagonistmöte att se.
- Sänds på Canal+ Sport 2 med matchstart 21.00.
/Fredrik Tillberg
Skvaller
Om ni inte gillar saftigt, utsökt transferskvaller kan ni hoppa över detta blogginlägg.
********
Enligt den spanska tidningen Sport är Chelsea intresserade av Barcelonas 18-årige mittfältare Thiago.
Dynamo Moskvas VD hävdar att de har kommit överens med Yossi Benayouns agent om ett kontrakt. Nu är det tydligen bara upp till Liverpool att acceptera budet som ska vara värt £7M.
Fulhams mycket lovande mittback Chris Smalling sägs vara ytterst nära att skriva på för Manchester United.
Tuttosport skriver i dag att Liverpools manager Rafa Benitez kommer att gå till Juventus, och att spanjoren tar med sig Dirk Kuyt. Rimligt?
Goal.com hävdar att Liverpool-mittfältaren Damien Plessis är på väg att lånas ut till Lazio.
Nemanja Vidic ska tydligen vara på väg till Real Madrid. I går ryktades han vara på väg till Inter.
Romas Marco Motta uppges vara på väg till Manchester för att skriva kontrakt med det smått ljusblåa laget i staden.
West Ham ska enligt Sky Sports News ha varit ytterst nära att signa Eidur Gudjohnsen från Barcelona, men den isländske landslagsmannen ska i sista sekund ha valt Tottenham i stället.
Portsmouths VD Mark Jacob har lovat klubbens supportrar att det kommer inhandlas spelare innan januarifönstret stänger. Först in ska enligt rapporter vara Chelseas anfallare Daniel Sturridge på lån.
Det står nu klart att Bundesliga-klubben FC Köln lånar Manchester Uniteds yttermittfältare Zoran Tosic resten av säsongen.
/William Holm
********
Enligt den spanska tidningen Sport är Chelsea intresserade av Barcelonas 18-årige mittfältare Thiago.
Dynamo Moskvas VD hävdar att de har kommit överens med Yossi Benayouns agent om ett kontrakt. Nu är det tydligen bara upp till Liverpool att acceptera budet som ska vara värt £7M.
Fulhams mycket lovande mittback Chris Smalling sägs vara ytterst nära att skriva på för Manchester United.
Tuttosport skriver i dag att Liverpools manager Rafa Benitez kommer att gå till Juventus, och att spanjoren tar med sig Dirk Kuyt. Rimligt?
Goal.com hävdar att Liverpool-mittfältaren Damien Plessis är på väg att lånas ut till Lazio.
Nemanja Vidic ska tydligen vara på väg till Real Madrid. I går ryktades han vara på väg till Inter.
Romas Marco Motta uppges vara på väg till Manchester för att skriva kontrakt med det smått ljusblåa laget i staden.
West Ham ska enligt Sky Sports News ha varit ytterst nära att signa Eidur Gudjohnsen från Barcelona, men den isländske landslagsmannen ska i sista sekund ha valt Tottenham i stället.
Portsmouths VD Mark Jacob har lovat klubbens supportrar att det kommer inhandlas spelare innan januarifönstret stänger. Först in ska enligt rapporter vara Chelseas anfallare Daniel Sturridge på lån.
Det står nu klart att Bundesliga-klubben FC Köln lånar Manchester Uniteds yttermittfältare Zoran Tosic resten av säsongen.
/William Holm
tisdag 26 januari 2010
Humor
"Spelarnas beteende har hela tiden varit perfekt. Vi har stora spelare som följer sportens regler."
- Sir Alex Ferguson, 26/01-10
Uttalandet kommer från United-tränaren inför onsdagens Carling Cup-semifinal mot Manchester City. Det första mötet lagen emellan slutade 2-1 till City, och då var det minst sagt en hetsk stämning. Den förre United-stjärnan Carlos Tevez gjorde nämligen båda målen för sin nya klubb och valde att fira detta med att håna United-bänken och Sir Alex i synnerhet.
Det som hände efter Tevez firande var att Red Devils lagkapten Gary Neville gav den lille argentinaren fingret - med andra ord inte ett perfekt beteende.
Och skottens uttalande blev än mer bisarrt under dagen, då det stod klart att lagets mittback Rio Ferdinand kommer få en kraftig böter av engelska FA. Anledningen? Jo, den engelske landslagsmannen slog ett våldsamt knytnävesslag i bakhuvudet på Hulls anfallare Craig Fagan när lagen möttes i lördags. Perfekt beteende? Tror inte det va, Sir Alex.
********
I övrigt har dagens snackis i England varit att Liverpools manager Rafa Benitez skulle vara på väg till Juventus. Spanjorens agent har dock dementerat detta. En vanlig dag i den engelska skvallertidningsvärlden med andra ord.
Nu kan vi se fram emot Premier League- och Carling Cup-fotboll både i dag (tisdag) och i morgon (onsdag).
/William Holm
- Sir Alex Ferguson, 26/01-10
Uttalandet kommer från United-tränaren inför onsdagens Carling Cup-semifinal mot Manchester City. Det första mötet lagen emellan slutade 2-1 till City, och då var det minst sagt en hetsk stämning. Den förre United-stjärnan Carlos Tevez gjorde nämligen båda målen för sin nya klubb och valde att fira detta med att håna United-bänken och Sir Alex i synnerhet.
Det som hände efter Tevez firande var att Red Devils lagkapten Gary Neville gav den lille argentinaren fingret - med andra ord inte ett perfekt beteende.
Och skottens uttalande blev än mer bisarrt under dagen, då det stod klart att lagets mittback Rio Ferdinand kommer få en kraftig böter av engelska FA. Anledningen? Jo, den engelske landslagsmannen slog ett våldsamt knytnävesslag i bakhuvudet på Hulls anfallare Craig Fagan när lagen möttes i lördags. Perfekt beteende? Tror inte det va, Sir Alex.
********
I övrigt har dagens snackis i England varit att Liverpools manager Rafa Benitez skulle vara på väg till Juventus. Spanjorens agent har dock dementerat detta. En vanlig dag i den engelska skvallertidningsvärlden med andra ord.
Nu kan vi se fram emot Premier League- och Carling Cup-fotboll både i dag (tisdag) och i morgon (onsdag).
/William Holm
söndag 24 januari 2010
Aldrig igen
För första gången på, ja, jag vet inte hur länge, valde jag att se på en italiensk match. Det rörde sig som ni kanske kan ana om Inter - Milan, derby och seriefinal i Serie A.
Anledningen till att jag såg på matchen stavas David Beckham, en favoritspelare som alltid är rolig att se, oavsett klubb och oavsett liga. Så tänkte jag i alla fall innan matchen. Men nu kan jag, Karl William Holm, mer eller mindre svära på att jag aldrig kommer se en Serie A-match igen såvida jag inte måste. Så nedrans förbannad är jag just nu.
Osportsliga, överbetalda, dykande, egoistiska idioter är vad man får se när man slår på en italiensk match. Naturligtvis inte alla, men helt klart majoriteten. Helt klart majoriteten. Man ser så kallade "tuffa" försvarare slänga sig till marken gång på gång utan att ens ha blivit rörda (Lucio) och den enligt många människor bästa högerbacken i världen (Maicon) som gör likadant. Men kan man verkligen kalla sig själv världens bäste på någonting när man beter sig på det sättet?
För övrigt verkar nästan alla spelare i Inter och Milan vara arroganta och rent av idiotiska. Sulley Muntari, Mario Balotelli, Lucio, Gennaro Gattuso - listan kan göras lång. Herregud. Men Jose Mourinho måste i alla fall känna sig hemma.
Jag vet att detta till en början oskyldiga blogginlägg utvecklats till en "rant" på Rafael Benitez-manér, men ibland måste man få lätta på hjärtat och säga vad man egentligen tycker. Hoppas att ingen finner detta stötande.
Vill avsluta med dessa ord: Kom hem till England, David Beckham!
***Rant: en text eller ett tal som inte innehåller lugna eller vettiga argument, utan snarare är en attack på en idé, en person eller en institution.
/William Holm
Anledningen till att jag såg på matchen stavas David Beckham, en favoritspelare som alltid är rolig att se, oavsett klubb och oavsett liga. Så tänkte jag i alla fall innan matchen. Men nu kan jag, Karl William Holm, mer eller mindre svära på att jag aldrig kommer se en Serie A-match igen såvida jag inte måste. Så nedrans förbannad är jag just nu.
Osportsliga, överbetalda, dykande, egoistiska idioter är vad man får se när man slår på en italiensk match. Naturligtvis inte alla, men helt klart majoriteten. Helt klart majoriteten. Man ser så kallade "tuffa" försvarare slänga sig till marken gång på gång utan att ens ha blivit rörda (Lucio) och den enligt många människor bästa högerbacken i världen (Maicon) som gör likadant. Men kan man verkligen kalla sig själv världens bäste på någonting när man beter sig på det sättet?
För övrigt verkar nästan alla spelare i Inter och Milan vara arroganta och rent av idiotiska. Sulley Muntari, Mario Balotelli, Lucio, Gennaro Gattuso - listan kan göras lång. Herregud. Men Jose Mourinho måste i alla fall känna sig hemma.
Jag vet att detta till en början oskyldiga blogginlägg utvecklats till en "rant" på Rafael Benitez-manér, men ibland måste man få lätta på hjärtat och säga vad man egentligen tycker. Hoppas att ingen finner detta stötande.
Vill avsluta med dessa ord: Kom hem till England, David Beckham!
***Rant: en text eller ett tal som inte innehåller lugna eller vettiga argument, utan snarare är en attack på en idé, en person eller en institution.
/William Holm
Dubbelgångare
Paus i Inter-Milan, blogginlägg fyller upp.
Ett inslag i min tidigare blogg var att emellanåt förevisa om två mer eller mindre kända mediemänniskors liknelse med varandra, rent utseendemässigt. En av dem var i regel en Premier League-förknippad person. Jag tar mig härmed friheten att återinföra programpunkten, som jag döpte till "Dubbelgångare", på den här bloggen.
Inledningsvis bjuder jag på en favorit i repris, alltså en "dubbelgångare" som jag är oförskämt nöjd med - tidigare publicerad på min förra blogg, men också en färsking. Specialtema för dagen är "nuvarande spelare vs. föredetting".
/Fredrik Tillberg
Ett inslag i min tidigare blogg var att emellanåt förevisa om två mer eller mindre kända mediemänniskors liknelse med varandra, rent utseendemässigt. En av dem var i regel en Premier League-förknippad person. Jag tar mig härmed friheten att återinföra programpunkten, som jag döpte till "Dubbelgångare", på den här bloggen.
Inledningsvis bjuder jag på en favorit i repris, alltså en "dubbelgångare" som jag är oförskämt nöjd med - tidigare publicerad på min förra blogg, men också en färsking. Specialtema för dagen är "nuvarande spelare vs. föredetting".
/Fredrik Tillberg
Fuller rättvis matchhjälte
För ett år sedan skrattades Ricardo Fuller ut som en tosing när han under en match mot West Ham klappade till egna lagkaptenen Andy Griffin. Stokeanfallaren blev trots disciplinära hinder lagets bästa målskytt under förra säsongen men har haft det tuffare under innevarande säsong med bara ett mål på 20 ligamatcher. Tony Pulis har likväl, men mycket till följd av skador på andra anfallare, visat sitt förtroende och har ofta hållit jamaicanen som förstaval. Vilket visade löna sig när Ricardo Fuller idag skickade Arsenal ur FA-cupen.
Arsenal har forcerat sig upp i ligatopp och har två tuffa veckor framför sig då Aston Villa borta, Manchester United, Chelsea borta och Liverpool står på spelschemat. Arsene Wenger passade på att vila många ordinarie spelare och ställde bland annat upp med en helt ny, reservbetonad backlinje inklusive Coquelin, Campbell, Silvestre och Traore. Även 19-åringarna Craig Eastmond och Jay Emmanuel-Thomas tog plats i startelvan. Resultatet blev att klubben nu fulländat kan satsa på de två största titlarna; Premier League och Champions League, men det betyder också att en annan titelchans har gått förlorad. En titelchans i världens äldsta turnering som inte alls ska underskattas, och som supportrarna värderar högre än Wenger.
Jag kan personligen, som Arsenalsupporter, inte påstå att jag känner mig bestört över klubbens utgång ur FA-cupen. Det är positivt att all kraft nu verkligen kan läggas på att vinna de två stora turneringarna, som Arsenal faktiskt ser ut att ha riktigt goda chanser att utmana i, och det ser jag hellre än en returmatch i FA-cupen på Emirates som man skulle gå in i med halvfart ändå. Men jag är alldeles för bortskämd med en vacker, spelförande fotboll för att vara nöjd med att uppriktigt tvingas erkänna att Stoke var värda att vinna, både inställnings -och spelmässigt. Visst, det är på Britannia där Stoke är starka med en typisk engelskpassionerad publik i ryggen, men jag tycker inte om hållningen Arsene Wenger går in i den här matchen med. Jag tycker inte om hur han åsidosätter FA-cupen.
Glädjande var att Sol Campbell spelade 90 minuter, och att han gjorde det riktigt bra. Med sitt framförallt mäktiga huvudspel var 35-åringen bästa Arsenalspelare idag.
---
Manchester City tog sig vidare efter 4-2-seger borta mot Championship-21:an Scunthorpe. Med Manchester United, Liverpool och Arsenal borta är det Chelsea, Aston Villa och Tottenham - om de tar sig vidare från returen på Elland Road - som blir främsta utmanare om cuptiteln.
---
Annars måste jag ta mig tid att hylla inte bara fyramålsskytten Wayne Rooney utan hela säsongens Wayne Rooney. Jösses, vad bra du är, Wayne. Så.
Nu laddar i alla fall jag inför ett stekhet Milano-derby med en formstark Sneijder i det ena laget och en formstark Ronaldinho i det andra, med David Beckham i detsamma. Chelseas Champions League-motståndare mot Manchester Uniteds dito. Nerazzurri mot Rossoneri. Fan, vad stort.
/Fredrik Tillberg
Arsenal har forcerat sig upp i ligatopp och har två tuffa veckor framför sig då Aston Villa borta, Manchester United, Chelsea borta och Liverpool står på spelschemat. Arsene Wenger passade på att vila många ordinarie spelare och ställde bland annat upp med en helt ny, reservbetonad backlinje inklusive Coquelin, Campbell, Silvestre och Traore. Även 19-åringarna Craig Eastmond och Jay Emmanuel-Thomas tog plats i startelvan. Resultatet blev att klubben nu fulländat kan satsa på de två största titlarna; Premier League och Champions League, men det betyder också att en annan titelchans har gått förlorad. En titelchans i världens äldsta turnering som inte alls ska underskattas, och som supportrarna värderar högre än Wenger.
Jag kan personligen, som Arsenalsupporter, inte påstå att jag känner mig bestört över klubbens utgång ur FA-cupen. Det är positivt att all kraft nu verkligen kan läggas på att vinna de två stora turneringarna, som Arsenal faktiskt ser ut att ha riktigt goda chanser att utmana i, och det ser jag hellre än en returmatch i FA-cupen på Emirates som man skulle gå in i med halvfart ändå. Men jag är alldeles för bortskämd med en vacker, spelförande fotboll för att vara nöjd med att uppriktigt tvingas erkänna att Stoke var värda att vinna, både inställnings -och spelmässigt. Visst, det är på Britannia där Stoke är starka med en typisk engelskpassionerad publik i ryggen, men jag tycker inte om hållningen Arsene Wenger går in i den här matchen med. Jag tycker inte om hur han åsidosätter FA-cupen.
Glädjande var att Sol Campbell spelade 90 minuter, och att han gjorde det riktigt bra. Med sitt framförallt mäktiga huvudspel var 35-åringen bästa Arsenalspelare idag.
---
Manchester City tog sig vidare efter 4-2-seger borta mot Championship-21:an Scunthorpe. Med Manchester United, Liverpool och Arsenal borta är det Chelsea, Aston Villa och Tottenham - om de tar sig vidare från returen på Elland Road - som blir främsta utmanare om cuptiteln.
---
Annars måste jag ta mig tid att hylla inte bara fyramålsskytten Wayne Rooney utan hela säsongens Wayne Rooney. Jösses, vad bra du är, Wayne. Så.
Nu laddar i alla fall jag inför ett stekhet Milano-derby med en formstark Sneijder i det ena laget och en formstark Ronaldinho i det andra, med David Beckham i detsamma. Chelseas Champions League-motståndare mot Manchester Uniteds dito. Nerazzurri mot Rossoneri. Fan, vad stort.
/Fredrik Tillberg
lördag 23 januari 2010
Sveriges hetaste mittback
Jag har i snart två år skrikit mig hes efter West Bromwich Albions mittback Jonas Olssons medverkan i det svenska landslaget.
För hur kan en spelare som är så pass bra i Premier League (och nu Championship) inte ens vara aktuell för det blågula landslaget? Ett mysterium om ni frågar mig.
Förra säsongen var Olsson en av de klart bästa spelarna i West Brom trots att de åkte ur. Denna säsong har han varit minst sagt outstanding i den tredjeplacerade Birminghamklubben och till och med blivit utsedd till lagets vice-lagkapten. Det tyder inte bara på en hög prestationsnivå, utan även på att den gänglige Landskrona-sonen har ledaregenskaper som heter duga.
Möjligtvis blir han uttagen i landslagstruppen inom en snar framtid med tanke på att vi har en ny förbundskapten i Erik Hamrén. Kanske blir han inte det. Men ett som är säkert är att 26-åringen inte är ett dugg sämre än Olof Mellberg eller Daniel Majstorovic, det vet alla som sett West Brom några gånger under den här säsongen om.
I måndags gjorde han mål och stod för en gedigen insats när West Brom spelade 2-2 borta mot Newcastle. Under lördagen mötte Olssons lag "the Magpies" igen, fast denna gång på hemmaplan i FA-Cupens fjärde omgång. Matchen slutade 4-2 till "the Baggies", och Olsson återfanns ännu en gång bland målskyttarna.
När Sverige äntrar EM-kvalet till hösten hoppas jag att Jonas Olsson samt Birminghams Sebastian Larsson finns med i startelvan.
Är det sannolikt? Kommentera gärna och låt oss höra era åsikter.
/William Holm
För hur kan en spelare som är så pass bra i Premier League (och nu Championship) inte ens vara aktuell för det blågula landslaget? Ett mysterium om ni frågar mig.
Förra säsongen var Olsson en av de klart bästa spelarna i West Brom trots att de åkte ur. Denna säsong har han varit minst sagt outstanding i den tredjeplacerade Birminghamklubben och till och med blivit utsedd till lagets vice-lagkapten. Det tyder inte bara på en hög prestationsnivå, utan även på att den gänglige Landskrona-sonen har ledaregenskaper som heter duga.
Möjligtvis blir han uttagen i landslagstruppen inom en snar framtid med tanke på att vi har en ny förbundskapten i Erik Hamrén. Kanske blir han inte det. Men ett som är säkert är att 26-åringen inte är ett dugg sämre än Olof Mellberg eller Daniel Majstorovic, det vet alla som sett West Brom några gånger under den här säsongen om.
I måndags gjorde han mål och stod för en gedigen insats när West Brom spelade 2-2 borta mot Newcastle. Under lördagen mötte Olssons lag "the Magpies" igen, fast denna gång på hemmaplan i FA-Cupens fjärde omgång. Matchen slutade 4-2 till "the Baggies", och Olsson återfanns ännu en gång bland målskyttarna.
När Sverige äntrar EM-kvalet till hösten hoppas jag att Jonas Olsson samt Birminghams Sebastian Larsson finns med i startelvan.
Är det sannolikt? Kommentera gärna och låt oss höra era åsikter.
/William Holm
fredag 22 januari 2010
Arsenal målrikast i Europa
Londonklubben tog inte bara över förstaplatsen i Premier League i och med vändningen mot Bolton i veckan. Arsenal har nu gjort fler mål per match än självaste offensivexponenten Barcelona under säsongen, presenterar Daily Mail i en topp tjugo-lista över Europas målfrämsta klubblag.
Med 59 mål på 22 matcher står Arsenal på matchgenomsnittliga 2,68 mål - 0,12 fler mål per match än de spanska offensivgiganterna. Tre av listans fem främsta lag är engelska, medan Barcelona och Real Madrid har klämt sig in emellan Premier League-toppens tre utbrytare.
Här har ni hela listan plus siffrorna för respektive Premier League-lag.
Värt att anmärka på över den helengelska utläggningen är Birmingham - åtta i poängtabellen - som med sina ett mål per match återfinns i botten av målgenomsnittstabellen. Lätt att förstå med höstens effektiva 1-0-stråk i åtanke.
Mer; nästjumbon Bolton framställs ofta som ett tråkigt och lortig "gnetargäng", men enligt listan är laget faktiskt ligans nionde målfarligaste. Det betyder inte alls att Bolton är särskilt underhållande att kolla på i allmänhet, men Owen Coyles nyinförda filosofier kanske även kan raffinera klubbens anseende vad gäller det spelattraktiva.
/Fredrik Tillberg
Med 59 mål på 22 matcher står Arsenal på matchgenomsnittliga 2,68 mål - 0,12 fler mål per match än de spanska offensivgiganterna. Tre av listans fem främsta lag är engelska, medan Barcelona och Real Madrid har klämt sig in emellan Premier League-toppens tre utbrytare.
Här har ni hela listan plus siffrorna för respektive Premier League-lag.
Värt att anmärka på över den helengelska utläggningen är Birmingham - åtta i poängtabellen - som med sina ett mål per match återfinns i botten av målgenomsnittstabellen. Lätt att förstå med höstens effektiva 1-0-stråk i åtanke.
Mer; nästjumbon Bolton framställs ofta som ett tråkigt och lortig "gnetargäng", men enligt listan är laget faktiskt ligans nionde målfarligaste. Det betyder inte alls att Bolton är särskilt underhållande att kolla på i allmänhet, men Owen Coyles nyinförda filosofier kanske även kan raffinera klubbens anseende vad gäller det spelattraktiva.
/Fredrik Tillberg
A bit childish, eh?
Hur barnsliga är professionella fotbollsspelare egentligen? Svaret kommer här och nu då jag tänker återberätta den senaste av roliga händelser i sin helhet inom den magiska platsen kallad Premier League...
Det finns många sätt att "ge igen" på. Det finns dels det utan tvivel bästa sättet - där man förudmjukar sin förra arbetsgivare genom att spela bra och göra mål. Sedan finns det ett barnsligare sätt, det mer uppenbara, där man springer fram till sin förra arbetsgivares bänk när man gör mål och firar, kuperar händerna bakom öronen och så vidare.
Manchester Citys anfallare Carlos Tevez valde att göra både och när hans lag hemmaslog Manchester United i Carling Cup i onsdags med 2-1. Argetinaren, som spelade i United så sent som förra säsongen, gjorde Citys båda mål i matchen och firade detta genom att håna sin förre tränare Sir Alex Ferguson. Anledningen till detta var som så många av er redan vet att Sir Alex enligt Tevez själv ska ha "behandlat honom dåligt" och inte låtit honom veta varför han var petad stundtals under förra säsongen på Old Trafford, etc, etc.
Men det mest kontroversiella är det som sker efter "Carlitos", möjligen, mänskliga beteende.
Det är nämligen så att den enda som reagerar på United-bänken, eller reagerar öppet kanske man ska säga, är Mr Manchester United himself, nämligen Gary Neville. Lagkaptenen flyger upp från bänken och ger Tevez "det långa mittenfingret", för att uttrycka det vackert.
Efterföljderna av detta? Jo, Tevez hävdar att Neville är "dum i huvudet" och en "boot-licker" i engelsk media.
Efterföljderna av det? Jo, Tevez och Neville får var sin varning från engelska FA.
Så går det till när två fullvuxna män bråkar.
*Boot-licker: på svenska kallar vi det kort och gott för "r*vslickare".
/William Holm
Det finns många sätt att "ge igen" på. Det finns dels det utan tvivel bästa sättet - där man förudmjukar sin förra arbetsgivare genom att spela bra och göra mål. Sedan finns det ett barnsligare sätt, det mer uppenbara, där man springer fram till sin förra arbetsgivares bänk när man gör mål och firar, kuperar händerna bakom öronen och så vidare.
Manchester Citys anfallare Carlos Tevez valde att göra både och när hans lag hemmaslog Manchester United i Carling Cup i onsdags med 2-1. Argetinaren, som spelade i United så sent som förra säsongen, gjorde Citys båda mål i matchen och firade detta genom att håna sin förre tränare Sir Alex Ferguson. Anledningen till detta var som så många av er redan vet att Sir Alex enligt Tevez själv ska ha "behandlat honom dåligt" och inte låtit honom veta varför han var petad stundtals under förra säsongen på Old Trafford, etc, etc.
Men det mest kontroversiella är det som sker efter "Carlitos", möjligen, mänskliga beteende.
Det är nämligen så att den enda som reagerar på United-bänken, eller reagerar öppet kanske man ska säga, är Mr Manchester United himself, nämligen Gary Neville. Lagkaptenen flyger upp från bänken och ger Tevez "det långa mittenfingret", för att uttrycka det vackert.
Efterföljderna av detta? Jo, Tevez hävdar att Neville är "dum i huvudet" och en "boot-licker" i engelsk media.
Efterföljderna av det? Jo, Tevez och Neville får var sin varning från engelska FA.
Så går det till när två fullvuxna män bråkar.
*Boot-licker: på svenska kallar vi det kort och gott för "r*vslickare".
/William Holm
onsdag 13 januari 2010
Transfers & Afrikanska
Skolans nystart har satt käppar i blogghjulet den senaste veckan, men nu är hjulet i rullning igen.
Inte mycket har hänt i transferväg sedan att januarifönstrets övergångsportar öppnade för 13 dagar sedan. Lågkonjunkturen har nått fotbollseuropa varefter klubbarna agerar ekonomiskt sparsamt. Birmingham har köpt Sporting Gijon-mittfältaren Michel, Manchester City har lånat en spelsugen Patrick Vieira tillbaka till England och idag klargjorde Wigan att de tänker lösa sina defensiva problem (laget har släppt in flest antal mål av alla i ligan) genom Celtic-kaptenen Gary Caldwell, samtidigt som Fulham verkar låna italienske anfallstalangen Stefano Okaka från Roma.
Annars har Bolton till slut fått sin Owen Coyle, medan Burnley ersätter med nyss Sheffield Wednesday-sparkade Brian Laws, som inledde sin tidigare spelarkarriär med fyra år i just Burnley.
Liverpool vill förstärka inför titeljakten i FA-cup och Europa League, samt i hopp om Champions League-spel nästa säsong. Maxi Rodriguez är nära.
---
Jag är glad över att se Sol Campbell på stadiga fötter igen, och det gör mig ingenting alls att han ska backa upp givna låset Gallas/Vermaelen under resterande säsong. Hellre försvarslegendklumpfoten Campbell än för alltid United-förknippade klumpfoten Silvestre. Åtta dagar av sju.
---
Med all respekt för det inträffade och därav den förmodade virrigheten tycker jag inte om att se Adebayor bära Arsenalkläder igen.
---
Inte många matcher har slutat "normala" hitintills i Afrikanska Mästerskapen. Men så är det ju Afrikanska Mästerskapen också.
Seydou Keita vaknade när han fick en billig straff dömd emot sig och såg till att väcka resten av det maliska laget vid fyramålsunderläge och med tolv minuter kvar att spela i premiärmatchen. Dryga veckan in på 2010-talet kan vi redan ha fått skåda årtiondets vändning.
FIFA-världsrankade 99:an Malawi pulvriserade VM-klara Algeriet med 3-0, Elfenbenskusten nollades av Burkina Faso (rankade 49:a i världen) och för bara några minuter sedan uddamålslog Gabon (48:a) världselvan Kamerun.
I den matchen fick vi dessutom mästerskapets första Premier League-mål när Hull-anfallaren Daniel Cousin avgjorde med matchens enda mål.
/Fredrik Tillberg
Inte mycket har hänt i transferväg sedan att januarifönstrets övergångsportar öppnade för 13 dagar sedan. Lågkonjunkturen har nått fotbollseuropa varefter klubbarna agerar ekonomiskt sparsamt. Birmingham har köpt Sporting Gijon-mittfältaren Michel, Manchester City har lånat en spelsugen Patrick Vieira tillbaka till England och idag klargjorde Wigan att de tänker lösa sina defensiva problem (laget har släppt in flest antal mål av alla i ligan) genom Celtic-kaptenen Gary Caldwell, samtidigt som Fulham verkar låna italienske anfallstalangen Stefano Okaka från Roma.
Annars har Bolton till slut fått sin Owen Coyle, medan Burnley ersätter med nyss Sheffield Wednesday-sparkade Brian Laws, som inledde sin tidigare spelarkarriär med fyra år i just Burnley.
Liverpool vill förstärka inför titeljakten i FA-cup och Europa League, samt i hopp om Champions League-spel nästa säsong. Maxi Rodriguez är nära.
---
Jag är glad över att se Sol Campbell på stadiga fötter igen, och det gör mig ingenting alls att han ska backa upp givna låset Gallas/Vermaelen under resterande säsong. Hellre försvarslegendklumpfoten Campbell än för alltid United-förknippade klumpfoten Silvestre. Åtta dagar av sju.
---
Med all respekt för det inträffade och därav den förmodade virrigheten tycker jag inte om att se Adebayor bära Arsenalkläder igen.
---
Inte många matcher har slutat "normala" hitintills i Afrikanska Mästerskapen. Men så är det ju Afrikanska Mästerskapen också.
Seydou Keita vaknade när han fick en billig straff dömd emot sig och såg till att väcka resten av det maliska laget vid fyramålsunderläge och med tolv minuter kvar att spela i premiärmatchen. Dryga veckan in på 2010-talet kan vi redan ha fått skåda årtiondets vändning.
FIFA-världsrankade 99:an Malawi pulvriserade VM-klara Algeriet med 3-0, Elfenbenskusten nollades av Burkina Faso (rankade 49:a i världen) och för bara några minuter sedan uddamålslog Gabon (48:a) världselvan Kamerun.
I den matchen fick vi dessutom mästerskapets första Premier League-mål när Hull-anfallaren Daniel Cousin avgjorde med matchens enda mål.
/Fredrik Tillberg
söndag 3 januari 2010
Mitt 00-tal
Nytt decennium, det förra ligger oss bakom. Men vad hände egentligen av betydelse under 2000-talet? Av händelsekvantitativa skäl blir urvalet här betydligt mer begränsat i förhållande till anspråksantalet. Det är även främst från den senare delen av årtiondet som händelserna är hämtade, helt enkelt på grund av den naturliga minnesförmågan åldrarna emellan. Jag är ung, men var ännu yngre och ännu mer omedveten under årtiondets första år.
Låt mig presentera; 2000-talet i min lilla ask. Min lilla i-första-hand-engelsk-fotboll-med-avvikelser-ask.
Decenniets oslagbara - Vill starta exakt så; Arsenal anno 2003/04. Enda laget sedan Preston North End (som dessutom endast hade 22 matcher att spela sitt år 1888/89) att gå obesegrade genom en hel säsong. 49 matcher till sist. Går det någonsin att överträffa det, för något lag? Troligtvis inte.
Decenniets målvakt - Shay Given. Var trogen Newcastle i 12 säsonger och över 350 ligamatcher, och stannade trots lagets stundtals stora försvarsproblem. Var en av Premier Leagues stabilaste målvakter i åtminstone ett par år innan Manchester City lockade, där han under sitt år i klubben har varit ligans bästa målvakt. Den som varit bäst under lång tid, över hela årtiondet.
Decenniets sko - Adidas Predator.
Decenniets sko 2 - Den som lämnade Sir Alex Fergusons fot och hamnade över David Beckhams ögonbryn efter FA-cupförlusten mot Arsenal i februari 2003.
Decenniets skiva - Sam's Town, The Killers.
Decenniets screamer - Steven Reid, Blackburn borta mot Wigan, 2005. Troligtvis även decenniets hårdaste.
Decenniets svensk - Fredrik Ljungberg. Enkelt.
Decenniets försvarare - John Terry, i hård konkurrens med Rio Ferdinand. Har vad en mittback behöver. Besitter en underskattad snabbhet, men som dessutom vägs upp av den smarta placeringsförmågan. Men Terrys främsta egenskap är ledarförmågan. Alla lag, utan undantag, vill ha en karaktär som John Terry.
Decenniets pendel - Paul Scholes, Manchester United borta mot Villa, 2006.
Decenniets skiva 2 - A Rush of Blood to the Head, Coldplay.
Decenniets mest betydelsefulla - Roman Abramovitj övertagande av Chelsea. Totalförändrade synen på en hel klubb och i mångt och mycket även synen på engelsk fotboll.
Decenniets talang - Oktober 2002. En målmedveten 16-åring kliver in och avgör mötet mellan Everton och Arsenal på Goodison Park vilket punkterar Arsenals 30 matcher långa obesegrade svit. Utvecklingen avstannade inte direkt. Wayne Rooney, for bloody sake.
Decenniets mittbacksbalja - Daniel Aggers pangträff mot West Ham, 2006.
Decenniets personlighet - Jimmy Bullard, Fulham, Wigan och Hull. Mittfältaren står numera vid det allmänna epitetet skojare, främst efter den här videon och den här incidenten. Här finns en samling, gillar skuttet mycket.
Decenniets genialitet - Thierry Henry, Arsenal mot Manchester United, 2000. "Piece of football from a talented, talented footballer. Absolutely unsaveable, absolutely magnificent."
Decenniets genialitet 2 - Dennis Bergkamp, Arsenal mot Newcastle, 2002. Försök förstå vad som krävs för att göra ett sådant mål. "A dutch master class."
Decenniets misär - Leeds sorgliga resa under 2000-talet. Ni känner till historien. Leeds köpte in dyra storspelare på storspelare för lånade pengar i en satsning mot etablering i tabelltoppen. När framgångar och beräknade tv-avtal uteblev fallerade klubbekonomin alldeles och stjärnorna, träningsanläggningen och arenan tvingades att säljas av. 2004 åkte Leeds ur högstaligan och efter några år även ur Championship för spel i League One. I år ser man starka ut och går troligtvis upp. 2010-talet är årtiondet Leeds ska tillbaka till Premier League.
Decenniets skiva 3 - All That You Can't Leave Behind, U2.
Decenniets skiva 4 - X&Y, Coldplay.
Decenniets svenskmål - Erik Edman med ett av sina patenterade långskott. Nja. Killen har väl tagit ett enda distansavslut under hela sin karriär - det slutade okej.
Decenniets bydåre - Psykfallet Joey Barton har vansinnestacklat, misshandlat Man City-lagkamraten Ousmane Dabo, bespottat egna tränaren Alan Shearer med citaten "a shit manager with shit tactics" efter att Shearer kritiserat Bartons toktackling på Xabi Alonso, fimpat sin cigarett i ögat på en City-reservlagspelare, vansinnestacklat några gånger till och suttit i fängelse för misshandel. Det är vad Joey Barton har hunnit med under 2000-talet. Môcke, môcke fin kille.
Decenniets mest kontroversielle landslagsspelare - Visst sjutton har han hunnit med att debutera för England också. För Barton var hur som helst en duktig fotbollsspelare, faktiskt.
Decenniets TV/datorspel - Football Manager.
Decenniets skiva 5 - Du & Jag Döden, Kent.
Decenniets mittfältare - Steven Gerrard. Nyckelspelare för Liverpool under hela årtiondet. Enorm i andra halvlek i Istanbul, 2005.
Decenniets screamer 2 - Wayne Rooneys kanonvolley som kvitterade Newcastles ledning på Old Trafford, 2005. Illustrerar ordet PANG lysande.
Decenniets DVD - Alla Seinfeld-säsongerna.
Decenniets Ryan Giggs - Ryan Giggs.
Decenniets långdistans - Matthew Taylor gör bara snygga mål; här har ni honom i hans essä. Från Portsmouth-tiden, år 2006. Vi snackar alltså om en volley från 50 förbannade meter. Ljuvligt.
Decenniets anfallare - Thierry Henry. Arsenals främste målskytt genom alla tider, skyttekung i Premier League fyra gånger, tvåa en gång däremellan och trea 2000/01. 174 mål på totalt 254 ligamatcher står facit. Rätt så ohotad här faktiskt, även om jag hade älskat att välja Bergkamp.
Decenniets skiva 6 - Hot Fuss, The Killers.
Decenniets sex minuter - Milan-Liverpool, 3-0 efter 45 minuter i Istanbul, 2005. I 54:e kvitterar Steven Gerrard på nick. Sex minuter senare står matchen 3-3, efter mål av Smicer och Alonso. Liverpool står pall i straffläggningen och vinner Champions League.
Decenniets långdistans 2 - Jag missade det igår, men visst tusan platsar det här med. Maynor Figueroa, Stoke-Wigan, 2009.
Decenniets besvikelse - Jag hann aldrig uppleva Highbury.
Decenniets skiva 7 - Grand Archives, Grand Archives.
Decenniets hederspris - Zinedine Zidane spelade aldrig i Premier League, men han är 2000-talets store man alla kategorier och måste på ett eller annat sätt finnas inkluderad i en sådan här sammanställning. Matchvinnarvolleyn i Champions League-finalen mot Leverkusen 2001 är inget annat än ett genomvackert konststycke.
Decenniets sax - Ni trodde jag skulle glömma, va? Ni trodde att jag inte skulle minnas? Jodå, jag minns. Jag har efterstuderat. Paolo Di Canios volleysaxspark. Ett rätt så svårt skott att ta, kom jag fram till.
Decenniets elva - Shay Given; Gary Neville, John Terry, Rio Ferdinand, Ashley Cole; Cristiano Ronaldo, Frank Lampard, Patrick Vieira, Steven Gerrard; Thierry Henry, Wayne Rooney.
/Fredrik Tillberg
Låt mig presentera; 2000-talet i min lilla ask. Min lilla i-första-hand-engelsk-fotboll-med-avvikelser-ask.
Decenniets oslagbara - Vill starta exakt så; Arsenal anno 2003/04. Enda laget sedan Preston North End (som dessutom endast hade 22 matcher att spela sitt år 1888/89) att gå obesegrade genom en hel säsong. 49 matcher till sist. Går det någonsin att överträffa det, för något lag? Troligtvis inte.
Decenniets målvakt - Shay Given. Var trogen Newcastle i 12 säsonger och över 350 ligamatcher, och stannade trots lagets stundtals stora försvarsproblem. Var en av Premier Leagues stabilaste målvakter i åtminstone ett par år innan Manchester City lockade, där han under sitt år i klubben har varit ligans bästa målvakt. Den som varit bäst under lång tid, över hela årtiondet.
Decenniets sko - Adidas Predator.
Decenniets sko 2 - Den som lämnade Sir Alex Fergusons fot och hamnade över David Beckhams ögonbryn efter FA-cupförlusten mot Arsenal i februari 2003.
Decenniets skiva - Sam's Town, The Killers.
Decenniets screamer - Steven Reid, Blackburn borta mot Wigan, 2005. Troligtvis även decenniets hårdaste.
Decenniets svensk - Fredrik Ljungberg. Enkelt.
Decenniets försvarare - John Terry, i hård konkurrens med Rio Ferdinand. Har vad en mittback behöver. Besitter en underskattad snabbhet, men som dessutom vägs upp av den smarta placeringsförmågan. Men Terrys främsta egenskap är ledarförmågan. Alla lag, utan undantag, vill ha en karaktär som John Terry.
Decenniets pendel - Paul Scholes, Manchester United borta mot Villa, 2006.
Decenniets skiva 2 - A Rush of Blood to the Head, Coldplay.
Decenniets mest betydelsefulla - Roman Abramovitj övertagande av Chelsea. Totalförändrade synen på en hel klubb och i mångt och mycket även synen på engelsk fotboll.
Decenniets talang - Oktober 2002. En målmedveten 16-åring kliver in och avgör mötet mellan Everton och Arsenal på Goodison Park vilket punkterar Arsenals 30 matcher långa obesegrade svit. Utvecklingen avstannade inte direkt. Wayne Rooney, for bloody sake.
Decenniets mittbacksbalja - Daniel Aggers pangträff mot West Ham, 2006.
Decenniets personlighet - Jimmy Bullard, Fulham, Wigan och Hull. Mittfältaren står numera vid det allmänna epitetet skojare, främst efter den här videon och den här incidenten. Här finns en samling, gillar skuttet mycket.
Decenniets genialitet - Thierry Henry, Arsenal mot Manchester United, 2000. "Piece of football from a talented, talented footballer. Absolutely unsaveable, absolutely magnificent."
Decenniets genialitet 2 - Dennis Bergkamp, Arsenal mot Newcastle, 2002. Försök förstå vad som krävs för att göra ett sådant mål. "A dutch master class."
Decenniets misär - Leeds sorgliga resa under 2000-talet. Ni känner till historien. Leeds köpte in dyra storspelare på storspelare för lånade pengar i en satsning mot etablering i tabelltoppen. När framgångar och beräknade tv-avtal uteblev fallerade klubbekonomin alldeles och stjärnorna, träningsanläggningen och arenan tvingades att säljas av. 2004 åkte Leeds ur högstaligan och efter några år även ur Championship för spel i League One. I år ser man starka ut och går troligtvis upp. 2010-talet är årtiondet Leeds ska tillbaka till Premier League.
Decenniets skiva 3 - All That You Can't Leave Behind, U2.
Decenniets skiva 4 - X&Y, Coldplay.
Decenniets svenskmål - Erik Edman med ett av sina patenterade långskott. Nja. Killen har väl tagit ett enda distansavslut under hela sin karriär - det slutade okej.
Decenniets bydåre - Psykfallet Joey Barton har vansinnestacklat, misshandlat Man City-lagkamraten Ousmane Dabo, bespottat egna tränaren Alan Shearer med citaten "a shit manager with shit tactics" efter att Shearer kritiserat Bartons toktackling på Xabi Alonso, fimpat sin cigarett i ögat på en City-reservlagspelare, vansinnestacklat några gånger till och suttit i fängelse för misshandel. Det är vad Joey Barton har hunnit med under 2000-talet. Môcke, môcke fin kille.
Decenniets mest kontroversielle landslagsspelare - Visst sjutton har han hunnit med att debutera för England också. För Barton var hur som helst en duktig fotbollsspelare, faktiskt.
Decenniets TV/datorspel - Football Manager.
Decenniets skiva 5 - Du & Jag Döden, Kent.
Decenniets mittfältare - Steven Gerrard. Nyckelspelare för Liverpool under hela årtiondet. Enorm i andra halvlek i Istanbul, 2005.
Decenniets screamer 2 - Wayne Rooneys kanonvolley som kvitterade Newcastles ledning på Old Trafford, 2005. Illustrerar ordet PANG lysande.
Decenniets DVD - Alla Seinfeld-säsongerna.
Decenniets Ryan Giggs - Ryan Giggs.
Decenniets långdistans - Matthew Taylor gör bara snygga mål; här har ni honom i hans essä. Från Portsmouth-tiden, år 2006. Vi snackar alltså om en volley från 50 förbannade meter. Ljuvligt.
Decenniets anfallare - Thierry Henry. Arsenals främste målskytt genom alla tider, skyttekung i Premier League fyra gånger, tvåa en gång däremellan och trea 2000/01. 174 mål på totalt 254 ligamatcher står facit. Rätt så ohotad här faktiskt, även om jag hade älskat att välja Bergkamp.
Decenniets skiva 6 - Hot Fuss, The Killers.
Decenniets sex minuter - Milan-Liverpool, 3-0 efter 45 minuter i Istanbul, 2005. I 54:e kvitterar Steven Gerrard på nick. Sex minuter senare står matchen 3-3, efter mål av Smicer och Alonso. Liverpool står pall i straffläggningen och vinner Champions League.
Decenniets långdistans 2 - Jag missade det igår, men visst tusan platsar det här med. Maynor Figueroa, Stoke-Wigan, 2009.
Decenniets besvikelse - Jag hann aldrig uppleva Highbury.
Decenniets skiva 7 - Grand Archives, Grand Archives.
Decenniets hederspris - Zinedine Zidane spelade aldrig i Premier League, men han är 2000-talets store man alla kategorier och måste på ett eller annat sätt finnas inkluderad i en sådan här sammanställning. Matchvinnarvolleyn i Champions League-finalen mot Leverkusen 2001 är inget annat än ett genomvackert konststycke.
Decenniets sax - Ni trodde jag skulle glömma, va? Ni trodde att jag inte skulle minnas? Jodå, jag minns. Jag har efterstuderat. Paolo Di Canios volleysaxspark. Ett rätt så svårt skott att ta, kom jag fram till.
Decenniets elva - Shay Given; Gary Neville, John Terry, Rio Ferdinand, Ashley Cole; Cristiano Ronaldo, Frank Lampard, Patrick Vieira, Steven Gerrard; Thierry Henry, Wayne Rooney.
/Fredrik Tillberg
lördag 2 januari 2010
Mitt 2009
Vi är inne i årslistornas högtid, eller än uppriktigare på väg ut ur den. Årtiondet 00-talet är över, numera kallas den världsomfattande tidsuppskattningen 2010. Jag hade tänkt att innan jul eller mellan de båda högtidligheterna lista mina egna huvudsakligt ihågkomna händelser under året 2009, men någonting sådant uteblev av flera anledningar. Så, istället påbörjar jag det nya året med en sammanfattning av året och decenniet som vi nu sprungit ifrån. I ett tredje inlägg är tanken att behandla vad som väntar 2010, lite grann hypotetiskt.
Överslagen som avhandlas är i huvudsak fotbollsbesläktade - vad gäller främst engelsk fotboll - men med undantag. Som sagt, först ut: 2009.
Årets mål - Cristiano Ronaldo fem minuter in i Champions League-kvarten mot Porto. Portugiserna knogade till sig 2-2 på Old Trafford i möte ett, och hoppades på hemmaplan ha en chans att skrälla sig vidare till semifinal. Ronaldo ville inte det, och bestämde sig för att avgöra tillställningen med detsamma med den här 35-metersmörsaren.
Årets tränare - Roy Hodgson för ett nitiskt arbete med numera stabila, svårspelade Fulham som tog klubben till Europa League.
Årets låt - Vals för satan (din vän pessimisten), Kent.
Årets pojke - Många tonåringar har fått debutera och visa upp sig i ligacuper och diverse, men ingen har varit så uppmärksammad och omdiskuterad som 16-åringen flitigt kallad ballongpojken. Liverpoolsupportern som tyckte att det var en intressant idé att kasta in en röd ballong på planen, och som i samma veva sänkte sitt eget lag på Stadium of Light i Sunderland.
Årets mål 2 - Rasmus Elm, Guillermo Molins, Robin Söder och Marcus Bergs 3-3-mål i U21-semin mot England. Världsklassanfallet som avslutades med ett världsklassavslut från en för mästerskapet världsklassanfallare.
Årets personliga upplevelse - Vi stannar kvar på Gamla Ullevi den 26 juni. Andra halvlek. Jösses. Rysningar.
Årets låt 2 - Boat Behind, Kings Of Convenience.
Årets spelare - Wayne Rooney. Då snackar vi alltså engelsk fotboll, återigen. Hög lägstanivå, allroundkvalitativ och en måttlös arbetskapacitet. Inte minst. Oerhörd för United under innevarande säsong.
Årets negativa - Newcastle.
Årets positiva - Måste vara Fulham.
Årets låt 3 - Hocus Pocus, Jamie T.
Årets match - Anfield den 21 april. Liverpool-Arsenal, 4-4. Pust.
Årets Ryan Giggs - Ryan Giggs.
Årets Chelsea - Manchester City.
Årets belgare - Thomas Vermaelen. Verminator. Kom som Arsenals enda sommarförvärv för att ersätta bortflugne Kolo Touré i försvaret, men ersatte även Adebayors målskytte under de inledande veckorna som Londonlagets skyttekung.
Årets skiva - Keep In Mind Frankenstein, Grand Archives.
Årets mest odrägliga och uttjatade uttryck - 2LAX9. Aldrig mer, snälla. Oavsett årtal.
Årets mål 3 - Jamen, något mer soloartat måste finnas med också. Jamen, något mer Arsenalrelaterat också. Cesc Fabregas överlistade inte bara ett chockat helt Tottenham-lag sekunderna efter Van Persies ledningsmål - även tv-producenten hade svårt att hänga med.
Årets vindpust - Aaron Lennon, Tottenham.
Årets mest lättlurade - Harry Redknapp, med sitt nyinförda alkoholförbud i Tottenham, gav sina spelare nej till att anordna en julfest. "Kan vi inte få åka på golfresa till Irland i alla fall?" undrar spelarna efter en stunds funderande, vilket Redknapp godkänner. Låt oss säga att "golfresan" inte var någon golfresa.
Årets nyreligiöse - Jamie Carragher, som i takt med Liverpools halvdana form medgav att han "ber till Gud varje kväll om att de ska vinna något i år".
Årets skiva 2 - Från Där Jag Ropar, Hästpojken.
Årets låt 4 - Olso Novelist, Grand Archives.
Årets engelske svensk - Sebastian Larsson, rätt så ohotad faktiskt. Den ende sånär i närheten är väl egentligen West Bromwich-älgen Jonas Olsson.
Årets norrman - Tor Henning Övrebö. Vägrade blåsa straff för Chelsea i Champions League-semifinalen mot Barcelona på Stamford Bridge, varav upplopp efter den norska domaren följde efter slutsignalen. "A fucking disgrace!", tyckte Didier Drogba i tv-kameran.
Årets vindpust 2 - Ashley Young, Aston Villa.
Årets förnedring - I paus stod det 1-0. Efter 90 plus tillägg Tottenham 9, Wigan 1.
Årets trend - Italienska tränare i den engelska fotbollen. Fabio Capello i landslaget, Gianfranco Zola, Carlo Ancelotti och sedermera även Roberto Mancini.
Årets skiva 3 - Röd, Kent. Svår att komma ifrån.
Årets match 2 - Chelsea-Barcelona i Champions League-semifinalen.
Årets självmål - Boltonförsvararen Sam Ricketts mål bakom egen målvakt mot Blackburn i november är faktiskt riktigt snyggt.
Årets mest underskattade - Aaron Hughes, Fulham.
Årets låt 5 - White As Snow, U2.
Årets personliga upplevelse 2 - Barcelona mot Atletico Madrid på Camp Nou i september. Efter 01.42 löper Ibrahimovic igenom bortalagets försvarslinje och chippar in 1-0 i "vårt" mål. Stort.
/Fredrik Tillberg
Överslagen som avhandlas är i huvudsak fotbollsbesläktade - vad gäller främst engelsk fotboll - men med undantag. Som sagt, först ut: 2009.
Årets mål - Cristiano Ronaldo fem minuter in i Champions League-kvarten mot Porto. Portugiserna knogade till sig 2-2 på Old Trafford i möte ett, och hoppades på hemmaplan ha en chans att skrälla sig vidare till semifinal. Ronaldo ville inte det, och bestämde sig för att avgöra tillställningen med detsamma med den här 35-metersmörsaren.
Årets tränare - Roy Hodgson för ett nitiskt arbete med numera stabila, svårspelade Fulham som tog klubben till Europa League.
Årets låt - Vals för satan (din vän pessimisten), Kent.
Årets pojke - Många tonåringar har fått debutera och visa upp sig i ligacuper och diverse, men ingen har varit så uppmärksammad och omdiskuterad som 16-åringen flitigt kallad ballongpojken. Liverpoolsupportern som tyckte att det var en intressant idé att kasta in en röd ballong på planen, och som i samma veva sänkte sitt eget lag på Stadium of Light i Sunderland.
Årets mål 2 - Rasmus Elm, Guillermo Molins, Robin Söder och Marcus Bergs 3-3-mål i U21-semin mot England. Världsklassanfallet som avslutades med ett världsklassavslut från en för mästerskapet världsklassanfallare.
Årets personliga upplevelse - Vi stannar kvar på Gamla Ullevi den 26 juni. Andra halvlek. Jösses. Rysningar.
Årets låt 2 - Boat Behind, Kings Of Convenience.
Årets spelare - Wayne Rooney. Då snackar vi alltså engelsk fotboll, återigen. Hög lägstanivå, allroundkvalitativ och en måttlös arbetskapacitet. Inte minst. Oerhörd för United under innevarande säsong.
Årets negativa - Newcastle.
Årets positiva - Måste vara Fulham.
Årets låt 3 - Hocus Pocus, Jamie T.
Årets match - Anfield den 21 april. Liverpool-Arsenal, 4-4. Pust.
Årets Ryan Giggs - Ryan Giggs.
Årets Chelsea - Manchester City.
Årets belgare - Thomas Vermaelen. Verminator. Kom som Arsenals enda sommarförvärv för att ersätta bortflugne Kolo Touré i försvaret, men ersatte även Adebayors målskytte under de inledande veckorna som Londonlagets skyttekung.
Årets skiva - Keep In Mind Frankenstein, Grand Archives.
Årets mest odrägliga och uttjatade uttryck - 2LAX9. Aldrig mer, snälla. Oavsett årtal.
Årets mål 3 - Jamen, något mer soloartat måste finnas med också. Jamen, något mer Arsenalrelaterat också. Cesc Fabregas överlistade inte bara ett chockat helt Tottenham-lag sekunderna efter Van Persies ledningsmål - även tv-producenten hade svårt att hänga med.
Årets vindpust - Aaron Lennon, Tottenham.
Årets mest lättlurade - Harry Redknapp, med sitt nyinförda alkoholförbud i Tottenham, gav sina spelare nej till att anordna en julfest. "Kan vi inte få åka på golfresa till Irland i alla fall?" undrar spelarna efter en stunds funderande, vilket Redknapp godkänner. Låt oss säga att "golfresan" inte var någon golfresa.
Årets nyreligiöse - Jamie Carragher, som i takt med Liverpools halvdana form medgav att han "ber till Gud varje kväll om att de ska vinna något i år".
Årets skiva 2 - Från Där Jag Ropar, Hästpojken.
Årets låt 4 - Olso Novelist, Grand Archives.
Årets engelske svensk - Sebastian Larsson, rätt så ohotad faktiskt. Den ende sånär i närheten är väl egentligen West Bromwich-älgen Jonas Olsson.
Årets norrman - Tor Henning Övrebö. Vägrade blåsa straff för Chelsea i Champions League-semifinalen mot Barcelona på Stamford Bridge, varav upplopp efter den norska domaren följde efter slutsignalen. "A fucking disgrace!", tyckte Didier Drogba i tv-kameran.
Årets vindpust 2 - Ashley Young, Aston Villa.
Årets förnedring - I paus stod det 1-0. Efter 90 plus tillägg Tottenham 9, Wigan 1.
Årets trend - Italienska tränare i den engelska fotbollen. Fabio Capello i landslaget, Gianfranco Zola, Carlo Ancelotti och sedermera även Roberto Mancini.
Årets skiva 3 - Röd, Kent. Svår att komma ifrån.
Årets match 2 - Chelsea-Barcelona i Champions League-semifinalen.
Årets självmål - Boltonförsvararen Sam Ricketts mål bakom egen målvakt mot Blackburn i november är faktiskt riktigt snyggt.
Årets mest underskattade - Aaron Hughes, Fulham.
Årets låt 5 - White As Snow, U2.
Årets personliga upplevelse 2 - Barcelona mot Atletico Madrid på Camp Nou i september. Efter 01.42 löper Ibrahimovic igenom bortalagets försvarslinje och chippar in 1-0 i "vårt" mål. Stort.
/Fredrik Tillberg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
