Här är beskedet som ska sätta fart på West Hams målgörande: Benni McCarthy är i praktiken klar för klubben. Den 32-årige sydafrikanen kommer närmast från Blackburn Rovers, som Hammers spelade 1-1 mot i helgen.
Londonklubben har länge haft anfallsproblem, något som mer eller mindre varit en följd av att nyckelspelaren Carlton Cole varit skadad. Men nu är den engelske landslagsmannen tillbaka. 26-åringen stod för ett inhopp mot Rovers och nu ska han tydligen vara redo att starta tisdagens match mot Wolverhampton.
Alltså kommer Wolves försvarare tvingas hantera både Cole och McCarthy, och detta nya anfallspar har skapat mycket debatt i England. Flera tidningar vill likna Gianfranco Zolas anfallsduo med den som Sir Alex Ferguson förfogade över för ett antal år sedan. Det rör sig alltså om Dwight Yorke och Andy Cole, och man måste medge att det finns en hel del likheter spelarna emellan.
Så här säger hur som helst Zola om sin nya anfallare: "Jag tror att det kommer bli ett bra partnerskap eftersom Cole också är stark och skicklig, så jag tror att de kommer att kunna hitta en bra kombination.
"Jag tycker att det finns likheter (med Yorke och Cole)."
Italienaren delar även ut något av en gliring till lagets övriga anfallare: "Motståndarna kommer nu inte bara behöva hålla koll på en spelare, de måste hålla koll på två spelare och det är en stor grej."
Återstår att se om Hammers nya anfallspar kan ta Premier League med storm, och se till att klubben håller sig kvar i den engelska fotbollens finrum.
/William Holm
söndag 31 januari 2010
fredag 29 januari 2010
The Tricky Trees
Jag känner att det har varit alldeles för mycket Premier League på den här bloggen under senare tid, och tänkte därför ägna dagens inlägg åt ett tidigare storlag, som nu äntligen verkar se ut att vara på väg uppåt i seriesystemet.
Då tänker ni säkert: "Jaha, ska han älta på om Leeds United nu igen?" Men så är det faktiskt inte den här gången, gott folk.
Det är nämligen så att ett lag som inte varit i Premier League sedan 1999 är på väg uppåt igen. Det rör sig alltså om Nottingham Forest (The Tricky Trees), för tillfället på en andraplats i Coca Cola Championship.
Mannen bakom framgångarna heter Billy Davies, tidigare i Derby. När Davies tog över på City Ground 1 januari 2009 löd hans första uttalande: "Jag vill biffa (beef) upp truppen." Om han verkligen lyckats med det är svårt att säga, men ett som är säkert är att han har påbörjat Forest vandring upp mot finrummet, där de hör hemma.
Och de har dessutom en hel del intressanta ynglingar som får regelbunden speltid. Chris Gunter och Paul Anderson är bland de mest sevärda. Gunter, 20, är en walesisk ytterback som spelat 26 ligamatcher från start för Nottingham-klubben denna säsong. Anderson, 21, är en engelsk yttermittfältare som tidigare spelat i Liverpool. Den trixige yttern har denna säsong gjort 21 matcher från start, och tre mål på dessa.
Jag tror att de flesta har en svag punkt för Forest, jag vet att jag har det i alla fall. Så upp med Nottingham Forest och ner med, ja, ska vi säga Bolton? Ursäkta språket men den klubben kan väl fanimej aldrig ha gjort någon glad?
/William Holm
Då tänker ni säkert: "Jaha, ska han älta på om Leeds United nu igen?" Men så är det faktiskt inte den här gången, gott folk.
Det är nämligen så att ett lag som inte varit i Premier League sedan 1999 är på väg uppåt igen. Det rör sig alltså om Nottingham Forest (The Tricky Trees), för tillfället på en andraplats i Coca Cola Championship.
Mannen bakom framgångarna heter Billy Davies, tidigare i Derby. När Davies tog över på City Ground 1 januari 2009 löd hans första uttalande: "Jag vill biffa (beef) upp truppen." Om han verkligen lyckats med det är svårt att säga, men ett som är säkert är att han har påbörjat Forest vandring upp mot finrummet, där de hör hemma.
Och de har dessutom en hel del intressanta ynglingar som får regelbunden speltid. Chris Gunter och Paul Anderson är bland de mest sevärda. Gunter, 20, är en walesisk ytterback som spelat 26 ligamatcher från start för Nottingham-klubben denna säsong. Anderson, 21, är en engelsk yttermittfältare som tidigare spelat i Liverpool. Den trixige yttern har denna säsong gjort 21 matcher från start, och tre mål på dessa.
Jag tror att de flesta har en svag punkt för Forest, jag vet att jag har det i alla fall. Så upp med Nottingham Forest och ner med, ja, ska vi säga Bolton? Ursäkta språket men den klubben kan väl fanimej aldrig ha gjort någon glad?
/William Holm
onsdag 27 januari 2010
Dagens kvällsmatcher
Både Premier League-matcher och cupspel väntar ikväll. Fyra ligakamper och en derbyretur i Manchester där Carling Cup-final-biljett står på spel. Grundläggande förutsättningar:
» Chelsea ska ta tillbaka serieledningen och tar emot formstabila Birmingham på Stamford Bridge. Birmingham, på en poängtrygg åttonde plats, har inte förlorat sedan 3-1-förlusten på Emirates den 17 oktober (!) och har alla möjligheter att orsaka nuvarande tabelltrean bekymmer. Chelsea saknar fortfarande afrikanerna Drogba, Essien, Kalou och Mikel plus skadade portugisen Bosingwa. Trots flertalet skadebekymmer i bortalaget, med bland andra nyttiga mittfältsparet Carsley och Tainio otillgängliga, finns Cameron Jerome åter disponibel efter skada.
- Sänds på Canal+ Sport 1 med matchstart 20.45.
» Ytterligare en högintressant sammandrabbning spelas på Villa Park när Arsenal besöker. Ligacupfinal-klara Aston Villa vilade flera nyckelspelare i FA-cup-vinsten mot Brighton and Hove Albion - spelare som nu är tillbaka med en match mindre i benen. Men Stephen Warnock drog på sig en skenbensskada i samma match och missar definitivt dagens kvällsmöte med Arsenal, liksom John Carew och Nigel Reo-Coker. Även viktige Stilyan Petrov är tveksam, men startar troligen. Bortalagets skadelista är lång, men tillbaka i truppen är i alla fall Bacary Sagna och Aaron Ramsey. Arsenal har bra form med fem vinster på de sex senaste matcherna, medan Aston Villa endast har en poäng på sina senaste tre.
- Sänds på Canal+ Sport Extra med matchstart 20.45.
» På Ewood Park är det andra halvan-möte mellan Blackburn och Wigan. Med fyra respektive två poäng ned till nedflyttningsplats ligger båda de blåvita lagen i riskzonen, och de båda har en jämbördig formkurva, en relativt positiv sådan, med fem poäng på de tre senaste ligamatcherna. Bland andra Chris Samba saknas i hemmalaget och i Wigan tvingas främst kaptenen Melchiot stå över.
» Everton, med sju raka matcher utan förlust, välkomnar bortabedrövliga likväl formsvaga Sunderland. Sunderland har inte vunnit på bortamark sedan 1-0-segern över Bolton i säsongens första match. De förnedrades på Stamford Bridge i 7-2-matchen, och är säkerligen, för deras eget bästa, revanschlystna. Everton är fortsatt skadeförföljda men mycket positivt är att mittfältsdirigenten Mikel Arteta är aktuell i truppen efter snart ett års frånvaro. Underskattade mittbacken Michael Turner saknas i Sunderland.
» Och så, det hetaste mötet av de allihop, Manchester-derbyt och Carling Cup-semifinalreturen på Old Trafford. För Manchester United räcker ett 1-0-resultat, men i samma optimistiska mening räcker ett oavgjort resultat för Manchester City. En het anfallsduell mellan engelsk fotbolls två hetaste spelare ser jag mycket fram emot som en klassisk "match-i-matchen". Wayne Rooney mot Carlos Tevez. Och framförallt, hur reagerar den senare på en förmodad negativ publikstämning mot honom? Jag får en känsla av att karaktären Tevez älskar det, och tänds ännu mer utav det. Hursomhelst blir det med all säkerhet ett alltigenom intressant antagonistmöte att se.
- Sänds på Canal+ Sport 2 med matchstart 21.00.
/Fredrik Tillberg
» Chelsea ska ta tillbaka serieledningen och tar emot formstabila Birmingham på Stamford Bridge. Birmingham, på en poängtrygg åttonde plats, har inte förlorat sedan 3-1-förlusten på Emirates den 17 oktober (!) och har alla möjligheter att orsaka nuvarande tabelltrean bekymmer. Chelsea saknar fortfarande afrikanerna Drogba, Essien, Kalou och Mikel plus skadade portugisen Bosingwa. Trots flertalet skadebekymmer i bortalaget, med bland andra nyttiga mittfältsparet Carsley och Tainio otillgängliga, finns Cameron Jerome åter disponibel efter skada.
- Sänds på Canal+ Sport 1 med matchstart 20.45.
» Ytterligare en högintressant sammandrabbning spelas på Villa Park när Arsenal besöker. Ligacupfinal-klara Aston Villa vilade flera nyckelspelare i FA-cup-vinsten mot Brighton and Hove Albion - spelare som nu är tillbaka med en match mindre i benen. Men Stephen Warnock drog på sig en skenbensskada i samma match och missar definitivt dagens kvällsmöte med Arsenal, liksom John Carew och Nigel Reo-Coker. Även viktige Stilyan Petrov är tveksam, men startar troligen. Bortalagets skadelista är lång, men tillbaka i truppen är i alla fall Bacary Sagna och Aaron Ramsey. Arsenal har bra form med fem vinster på de sex senaste matcherna, medan Aston Villa endast har en poäng på sina senaste tre.
- Sänds på Canal+ Sport Extra med matchstart 20.45.
» På Ewood Park är det andra halvan-möte mellan Blackburn och Wigan. Med fyra respektive två poäng ned till nedflyttningsplats ligger båda de blåvita lagen i riskzonen, och de båda har en jämbördig formkurva, en relativt positiv sådan, med fem poäng på de tre senaste ligamatcherna. Bland andra Chris Samba saknas i hemmalaget och i Wigan tvingas främst kaptenen Melchiot stå över.
» Everton, med sju raka matcher utan förlust, välkomnar bortabedrövliga likväl formsvaga Sunderland. Sunderland har inte vunnit på bortamark sedan 1-0-segern över Bolton i säsongens första match. De förnedrades på Stamford Bridge i 7-2-matchen, och är säkerligen, för deras eget bästa, revanschlystna. Everton är fortsatt skadeförföljda men mycket positivt är att mittfältsdirigenten Mikel Arteta är aktuell i truppen efter snart ett års frånvaro. Underskattade mittbacken Michael Turner saknas i Sunderland.
» Och så, det hetaste mötet av de allihop, Manchester-derbyt och Carling Cup-semifinalreturen på Old Trafford. För Manchester United räcker ett 1-0-resultat, men i samma optimistiska mening räcker ett oavgjort resultat för Manchester City. En het anfallsduell mellan engelsk fotbolls två hetaste spelare ser jag mycket fram emot som en klassisk "match-i-matchen". Wayne Rooney mot Carlos Tevez. Och framförallt, hur reagerar den senare på en förmodad negativ publikstämning mot honom? Jag får en känsla av att karaktären Tevez älskar det, och tänds ännu mer utav det. Hursomhelst blir det med all säkerhet ett alltigenom intressant antagonistmöte att se.
- Sänds på Canal+ Sport 2 med matchstart 21.00.
/Fredrik Tillberg
Skvaller
Om ni inte gillar saftigt, utsökt transferskvaller kan ni hoppa över detta blogginlägg.
********
Enligt den spanska tidningen Sport är Chelsea intresserade av Barcelonas 18-årige mittfältare Thiago.
Dynamo Moskvas VD hävdar att de har kommit överens med Yossi Benayouns agent om ett kontrakt. Nu är det tydligen bara upp till Liverpool att acceptera budet som ska vara värt £7M.
Fulhams mycket lovande mittback Chris Smalling sägs vara ytterst nära att skriva på för Manchester United.
Tuttosport skriver i dag att Liverpools manager Rafa Benitez kommer att gå till Juventus, och att spanjoren tar med sig Dirk Kuyt. Rimligt?
Goal.com hävdar att Liverpool-mittfältaren Damien Plessis är på väg att lånas ut till Lazio.
Nemanja Vidic ska tydligen vara på väg till Real Madrid. I går ryktades han vara på väg till Inter.
Romas Marco Motta uppges vara på väg till Manchester för att skriva kontrakt med det smått ljusblåa laget i staden.
West Ham ska enligt Sky Sports News ha varit ytterst nära att signa Eidur Gudjohnsen från Barcelona, men den isländske landslagsmannen ska i sista sekund ha valt Tottenham i stället.
Portsmouths VD Mark Jacob har lovat klubbens supportrar att det kommer inhandlas spelare innan januarifönstret stänger. Först in ska enligt rapporter vara Chelseas anfallare Daniel Sturridge på lån.
Det står nu klart att Bundesliga-klubben FC Köln lånar Manchester Uniteds yttermittfältare Zoran Tosic resten av säsongen.
/William Holm
********
Enligt den spanska tidningen Sport är Chelsea intresserade av Barcelonas 18-årige mittfältare Thiago.
Dynamo Moskvas VD hävdar att de har kommit överens med Yossi Benayouns agent om ett kontrakt. Nu är det tydligen bara upp till Liverpool att acceptera budet som ska vara värt £7M.
Fulhams mycket lovande mittback Chris Smalling sägs vara ytterst nära att skriva på för Manchester United.
Tuttosport skriver i dag att Liverpools manager Rafa Benitez kommer att gå till Juventus, och att spanjoren tar med sig Dirk Kuyt. Rimligt?
Goal.com hävdar att Liverpool-mittfältaren Damien Plessis är på väg att lånas ut till Lazio.
Nemanja Vidic ska tydligen vara på väg till Real Madrid. I går ryktades han vara på väg till Inter.
Romas Marco Motta uppges vara på väg till Manchester för att skriva kontrakt med det smått ljusblåa laget i staden.
West Ham ska enligt Sky Sports News ha varit ytterst nära att signa Eidur Gudjohnsen från Barcelona, men den isländske landslagsmannen ska i sista sekund ha valt Tottenham i stället.
Portsmouths VD Mark Jacob har lovat klubbens supportrar att det kommer inhandlas spelare innan januarifönstret stänger. Först in ska enligt rapporter vara Chelseas anfallare Daniel Sturridge på lån.
Det står nu klart att Bundesliga-klubben FC Köln lånar Manchester Uniteds yttermittfältare Zoran Tosic resten av säsongen.
/William Holm
tisdag 26 januari 2010
Humor
"Spelarnas beteende har hela tiden varit perfekt. Vi har stora spelare som följer sportens regler."
- Sir Alex Ferguson, 26/01-10
Uttalandet kommer från United-tränaren inför onsdagens Carling Cup-semifinal mot Manchester City. Det första mötet lagen emellan slutade 2-1 till City, och då var det minst sagt en hetsk stämning. Den förre United-stjärnan Carlos Tevez gjorde nämligen båda målen för sin nya klubb och valde att fira detta med att håna United-bänken och Sir Alex i synnerhet.
Det som hände efter Tevez firande var att Red Devils lagkapten Gary Neville gav den lille argentinaren fingret - med andra ord inte ett perfekt beteende.
Och skottens uttalande blev än mer bisarrt under dagen, då det stod klart att lagets mittback Rio Ferdinand kommer få en kraftig böter av engelska FA. Anledningen? Jo, den engelske landslagsmannen slog ett våldsamt knytnävesslag i bakhuvudet på Hulls anfallare Craig Fagan när lagen möttes i lördags. Perfekt beteende? Tror inte det va, Sir Alex.
********
I övrigt har dagens snackis i England varit att Liverpools manager Rafa Benitez skulle vara på väg till Juventus. Spanjorens agent har dock dementerat detta. En vanlig dag i den engelska skvallertidningsvärlden med andra ord.
Nu kan vi se fram emot Premier League- och Carling Cup-fotboll både i dag (tisdag) och i morgon (onsdag).
/William Holm
- Sir Alex Ferguson, 26/01-10
Uttalandet kommer från United-tränaren inför onsdagens Carling Cup-semifinal mot Manchester City. Det första mötet lagen emellan slutade 2-1 till City, och då var det minst sagt en hetsk stämning. Den förre United-stjärnan Carlos Tevez gjorde nämligen båda målen för sin nya klubb och valde att fira detta med att håna United-bänken och Sir Alex i synnerhet.
Det som hände efter Tevez firande var att Red Devils lagkapten Gary Neville gav den lille argentinaren fingret - med andra ord inte ett perfekt beteende.
Och skottens uttalande blev än mer bisarrt under dagen, då det stod klart att lagets mittback Rio Ferdinand kommer få en kraftig böter av engelska FA. Anledningen? Jo, den engelske landslagsmannen slog ett våldsamt knytnävesslag i bakhuvudet på Hulls anfallare Craig Fagan när lagen möttes i lördags. Perfekt beteende? Tror inte det va, Sir Alex.
********
I övrigt har dagens snackis i England varit att Liverpools manager Rafa Benitez skulle vara på väg till Juventus. Spanjorens agent har dock dementerat detta. En vanlig dag i den engelska skvallertidningsvärlden med andra ord.
Nu kan vi se fram emot Premier League- och Carling Cup-fotboll både i dag (tisdag) och i morgon (onsdag).
/William Holm
söndag 24 januari 2010
Aldrig igen
För första gången på, ja, jag vet inte hur länge, valde jag att se på en italiensk match. Det rörde sig som ni kanske kan ana om Inter - Milan, derby och seriefinal i Serie A.
Anledningen till att jag såg på matchen stavas David Beckham, en favoritspelare som alltid är rolig att se, oavsett klubb och oavsett liga. Så tänkte jag i alla fall innan matchen. Men nu kan jag, Karl William Holm, mer eller mindre svära på att jag aldrig kommer se en Serie A-match igen såvida jag inte måste. Så nedrans förbannad är jag just nu.
Osportsliga, överbetalda, dykande, egoistiska idioter är vad man får se när man slår på en italiensk match. Naturligtvis inte alla, men helt klart majoriteten. Helt klart majoriteten. Man ser så kallade "tuffa" försvarare slänga sig till marken gång på gång utan att ens ha blivit rörda (Lucio) och den enligt många människor bästa högerbacken i världen (Maicon) som gör likadant. Men kan man verkligen kalla sig själv världens bäste på någonting när man beter sig på det sättet?
För övrigt verkar nästan alla spelare i Inter och Milan vara arroganta och rent av idiotiska. Sulley Muntari, Mario Balotelli, Lucio, Gennaro Gattuso - listan kan göras lång. Herregud. Men Jose Mourinho måste i alla fall känna sig hemma.
Jag vet att detta till en början oskyldiga blogginlägg utvecklats till en "rant" på Rafael Benitez-manér, men ibland måste man få lätta på hjärtat och säga vad man egentligen tycker. Hoppas att ingen finner detta stötande.
Vill avsluta med dessa ord: Kom hem till England, David Beckham!
***Rant: en text eller ett tal som inte innehåller lugna eller vettiga argument, utan snarare är en attack på en idé, en person eller en institution.
/William Holm
Anledningen till att jag såg på matchen stavas David Beckham, en favoritspelare som alltid är rolig att se, oavsett klubb och oavsett liga. Så tänkte jag i alla fall innan matchen. Men nu kan jag, Karl William Holm, mer eller mindre svära på att jag aldrig kommer se en Serie A-match igen såvida jag inte måste. Så nedrans förbannad är jag just nu.
Osportsliga, överbetalda, dykande, egoistiska idioter är vad man får se när man slår på en italiensk match. Naturligtvis inte alla, men helt klart majoriteten. Helt klart majoriteten. Man ser så kallade "tuffa" försvarare slänga sig till marken gång på gång utan att ens ha blivit rörda (Lucio) och den enligt många människor bästa högerbacken i världen (Maicon) som gör likadant. Men kan man verkligen kalla sig själv världens bäste på någonting när man beter sig på det sättet?
För övrigt verkar nästan alla spelare i Inter och Milan vara arroganta och rent av idiotiska. Sulley Muntari, Mario Balotelli, Lucio, Gennaro Gattuso - listan kan göras lång. Herregud. Men Jose Mourinho måste i alla fall känna sig hemma.
Jag vet att detta till en början oskyldiga blogginlägg utvecklats till en "rant" på Rafael Benitez-manér, men ibland måste man få lätta på hjärtat och säga vad man egentligen tycker. Hoppas att ingen finner detta stötande.
Vill avsluta med dessa ord: Kom hem till England, David Beckham!
***Rant: en text eller ett tal som inte innehåller lugna eller vettiga argument, utan snarare är en attack på en idé, en person eller en institution.
/William Holm
Dubbelgångare
Paus i Inter-Milan, blogginlägg fyller upp.
Ett inslag i min tidigare blogg var att emellanåt förevisa om två mer eller mindre kända mediemänniskors liknelse med varandra, rent utseendemässigt. En av dem var i regel en Premier League-förknippad person. Jag tar mig härmed friheten att återinföra programpunkten, som jag döpte till "Dubbelgångare", på den här bloggen.
Inledningsvis bjuder jag på en favorit i repris, alltså en "dubbelgångare" som jag är oförskämt nöjd med - tidigare publicerad på min förra blogg, men också en färsking. Specialtema för dagen är "nuvarande spelare vs. föredetting".
/Fredrik Tillberg
Ett inslag i min tidigare blogg var att emellanåt förevisa om två mer eller mindre kända mediemänniskors liknelse med varandra, rent utseendemässigt. En av dem var i regel en Premier League-förknippad person. Jag tar mig härmed friheten att återinföra programpunkten, som jag döpte till "Dubbelgångare", på den här bloggen.
Inledningsvis bjuder jag på en favorit i repris, alltså en "dubbelgångare" som jag är oförskämt nöjd med - tidigare publicerad på min förra blogg, men också en färsking. Specialtema för dagen är "nuvarande spelare vs. föredetting".
/Fredrik Tillberg
Fuller rättvis matchhjälte
För ett år sedan skrattades Ricardo Fuller ut som en tosing när han under en match mot West Ham klappade till egna lagkaptenen Andy Griffin. Stokeanfallaren blev trots disciplinära hinder lagets bästa målskytt under förra säsongen men har haft det tuffare under innevarande säsong med bara ett mål på 20 ligamatcher. Tony Pulis har likväl, men mycket till följd av skador på andra anfallare, visat sitt förtroende och har ofta hållit jamaicanen som förstaval. Vilket visade löna sig när Ricardo Fuller idag skickade Arsenal ur FA-cupen.
Arsenal har forcerat sig upp i ligatopp och har två tuffa veckor framför sig då Aston Villa borta, Manchester United, Chelsea borta och Liverpool står på spelschemat. Arsene Wenger passade på att vila många ordinarie spelare och ställde bland annat upp med en helt ny, reservbetonad backlinje inklusive Coquelin, Campbell, Silvestre och Traore. Även 19-åringarna Craig Eastmond och Jay Emmanuel-Thomas tog plats i startelvan. Resultatet blev att klubben nu fulländat kan satsa på de två största titlarna; Premier League och Champions League, men det betyder också att en annan titelchans har gått förlorad. En titelchans i världens äldsta turnering som inte alls ska underskattas, och som supportrarna värderar högre än Wenger.
Jag kan personligen, som Arsenalsupporter, inte påstå att jag känner mig bestört över klubbens utgång ur FA-cupen. Det är positivt att all kraft nu verkligen kan läggas på att vinna de två stora turneringarna, som Arsenal faktiskt ser ut att ha riktigt goda chanser att utmana i, och det ser jag hellre än en returmatch i FA-cupen på Emirates som man skulle gå in i med halvfart ändå. Men jag är alldeles för bortskämd med en vacker, spelförande fotboll för att vara nöjd med att uppriktigt tvingas erkänna att Stoke var värda att vinna, både inställnings -och spelmässigt. Visst, det är på Britannia där Stoke är starka med en typisk engelskpassionerad publik i ryggen, men jag tycker inte om hållningen Arsene Wenger går in i den här matchen med. Jag tycker inte om hur han åsidosätter FA-cupen.
Glädjande var att Sol Campbell spelade 90 minuter, och att han gjorde det riktigt bra. Med sitt framförallt mäktiga huvudspel var 35-åringen bästa Arsenalspelare idag.
---
Manchester City tog sig vidare efter 4-2-seger borta mot Championship-21:an Scunthorpe. Med Manchester United, Liverpool och Arsenal borta är det Chelsea, Aston Villa och Tottenham - om de tar sig vidare från returen på Elland Road - som blir främsta utmanare om cuptiteln.
---
Annars måste jag ta mig tid att hylla inte bara fyramålsskytten Wayne Rooney utan hela säsongens Wayne Rooney. Jösses, vad bra du är, Wayne. Så.
Nu laddar i alla fall jag inför ett stekhet Milano-derby med en formstark Sneijder i det ena laget och en formstark Ronaldinho i det andra, med David Beckham i detsamma. Chelseas Champions League-motståndare mot Manchester Uniteds dito. Nerazzurri mot Rossoneri. Fan, vad stort.
/Fredrik Tillberg
Arsenal har forcerat sig upp i ligatopp och har två tuffa veckor framför sig då Aston Villa borta, Manchester United, Chelsea borta och Liverpool står på spelschemat. Arsene Wenger passade på att vila många ordinarie spelare och ställde bland annat upp med en helt ny, reservbetonad backlinje inklusive Coquelin, Campbell, Silvestre och Traore. Även 19-åringarna Craig Eastmond och Jay Emmanuel-Thomas tog plats i startelvan. Resultatet blev att klubben nu fulländat kan satsa på de två största titlarna; Premier League och Champions League, men det betyder också att en annan titelchans har gått förlorad. En titelchans i världens äldsta turnering som inte alls ska underskattas, och som supportrarna värderar högre än Wenger.
Jag kan personligen, som Arsenalsupporter, inte påstå att jag känner mig bestört över klubbens utgång ur FA-cupen. Det är positivt att all kraft nu verkligen kan läggas på att vinna de två stora turneringarna, som Arsenal faktiskt ser ut att ha riktigt goda chanser att utmana i, och det ser jag hellre än en returmatch i FA-cupen på Emirates som man skulle gå in i med halvfart ändå. Men jag är alldeles för bortskämd med en vacker, spelförande fotboll för att vara nöjd med att uppriktigt tvingas erkänna att Stoke var värda att vinna, både inställnings -och spelmässigt. Visst, det är på Britannia där Stoke är starka med en typisk engelskpassionerad publik i ryggen, men jag tycker inte om hållningen Arsene Wenger går in i den här matchen med. Jag tycker inte om hur han åsidosätter FA-cupen.
Glädjande var att Sol Campbell spelade 90 minuter, och att han gjorde det riktigt bra. Med sitt framförallt mäktiga huvudspel var 35-åringen bästa Arsenalspelare idag.
---
Manchester City tog sig vidare efter 4-2-seger borta mot Championship-21:an Scunthorpe. Med Manchester United, Liverpool och Arsenal borta är det Chelsea, Aston Villa och Tottenham - om de tar sig vidare från returen på Elland Road - som blir främsta utmanare om cuptiteln.
---
Annars måste jag ta mig tid att hylla inte bara fyramålsskytten Wayne Rooney utan hela säsongens Wayne Rooney. Jösses, vad bra du är, Wayne. Så.
Nu laddar i alla fall jag inför ett stekhet Milano-derby med en formstark Sneijder i det ena laget och en formstark Ronaldinho i det andra, med David Beckham i detsamma. Chelseas Champions League-motståndare mot Manchester Uniteds dito. Nerazzurri mot Rossoneri. Fan, vad stort.
/Fredrik Tillberg
lördag 23 januari 2010
Sveriges hetaste mittback
Jag har i snart två år skrikit mig hes efter West Bromwich Albions mittback Jonas Olssons medverkan i det svenska landslaget.
För hur kan en spelare som är så pass bra i Premier League (och nu Championship) inte ens vara aktuell för det blågula landslaget? Ett mysterium om ni frågar mig.
Förra säsongen var Olsson en av de klart bästa spelarna i West Brom trots att de åkte ur. Denna säsong har han varit minst sagt outstanding i den tredjeplacerade Birminghamklubben och till och med blivit utsedd till lagets vice-lagkapten. Det tyder inte bara på en hög prestationsnivå, utan även på att den gänglige Landskrona-sonen har ledaregenskaper som heter duga.
Möjligtvis blir han uttagen i landslagstruppen inom en snar framtid med tanke på att vi har en ny förbundskapten i Erik Hamrén. Kanske blir han inte det. Men ett som är säkert är att 26-åringen inte är ett dugg sämre än Olof Mellberg eller Daniel Majstorovic, det vet alla som sett West Brom några gånger under den här säsongen om.
I måndags gjorde han mål och stod för en gedigen insats när West Brom spelade 2-2 borta mot Newcastle. Under lördagen mötte Olssons lag "the Magpies" igen, fast denna gång på hemmaplan i FA-Cupens fjärde omgång. Matchen slutade 4-2 till "the Baggies", och Olsson återfanns ännu en gång bland målskyttarna.
När Sverige äntrar EM-kvalet till hösten hoppas jag att Jonas Olsson samt Birminghams Sebastian Larsson finns med i startelvan.
Är det sannolikt? Kommentera gärna och låt oss höra era åsikter.
/William Holm
För hur kan en spelare som är så pass bra i Premier League (och nu Championship) inte ens vara aktuell för det blågula landslaget? Ett mysterium om ni frågar mig.
Förra säsongen var Olsson en av de klart bästa spelarna i West Brom trots att de åkte ur. Denna säsong har han varit minst sagt outstanding i den tredjeplacerade Birminghamklubben och till och med blivit utsedd till lagets vice-lagkapten. Det tyder inte bara på en hög prestationsnivå, utan även på att den gänglige Landskrona-sonen har ledaregenskaper som heter duga.
Möjligtvis blir han uttagen i landslagstruppen inom en snar framtid med tanke på att vi har en ny förbundskapten i Erik Hamrén. Kanske blir han inte det. Men ett som är säkert är att 26-åringen inte är ett dugg sämre än Olof Mellberg eller Daniel Majstorovic, det vet alla som sett West Brom några gånger under den här säsongen om.
I måndags gjorde han mål och stod för en gedigen insats när West Brom spelade 2-2 borta mot Newcastle. Under lördagen mötte Olssons lag "the Magpies" igen, fast denna gång på hemmaplan i FA-Cupens fjärde omgång. Matchen slutade 4-2 till "the Baggies", och Olsson återfanns ännu en gång bland målskyttarna.
När Sverige äntrar EM-kvalet till hösten hoppas jag att Jonas Olsson samt Birminghams Sebastian Larsson finns med i startelvan.
Är det sannolikt? Kommentera gärna och låt oss höra era åsikter.
/William Holm
fredag 22 januari 2010
Arsenal målrikast i Europa
Londonklubben tog inte bara över förstaplatsen i Premier League i och med vändningen mot Bolton i veckan. Arsenal har nu gjort fler mål per match än självaste offensivexponenten Barcelona under säsongen, presenterar Daily Mail i en topp tjugo-lista över Europas målfrämsta klubblag.
Med 59 mål på 22 matcher står Arsenal på matchgenomsnittliga 2,68 mål - 0,12 fler mål per match än de spanska offensivgiganterna. Tre av listans fem främsta lag är engelska, medan Barcelona och Real Madrid har klämt sig in emellan Premier League-toppens tre utbrytare.
Här har ni hela listan plus siffrorna för respektive Premier League-lag.
Värt att anmärka på över den helengelska utläggningen är Birmingham - åtta i poängtabellen - som med sina ett mål per match återfinns i botten av målgenomsnittstabellen. Lätt att förstå med höstens effektiva 1-0-stråk i åtanke.
Mer; nästjumbon Bolton framställs ofta som ett tråkigt och lortig "gnetargäng", men enligt listan är laget faktiskt ligans nionde målfarligaste. Det betyder inte alls att Bolton är särskilt underhållande att kolla på i allmänhet, men Owen Coyles nyinförda filosofier kanske även kan raffinera klubbens anseende vad gäller det spelattraktiva.
/Fredrik Tillberg
Med 59 mål på 22 matcher står Arsenal på matchgenomsnittliga 2,68 mål - 0,12 fler mål per match än de spanska offensivgiganterna. Tre av listans fem främsta lag är engelska, medan Barcelona och Real Madrid har klämt sig in emellan Premier League-toppens tre utbrytare.
Här har ni hela listan plus siffrorna för respektive Premier League-lag.
Värt att anmärka på över den helengelska utläggningen är Birmingham - åtta i poängtabellen - som med sina ett mål per match återfinns i botten av målgenomsnittstabellen. Lätt att förstå med höstens effektiva 1-0-stråk i åtanke.
Mer; nästjumbon Bolton framställs ofta som ett tråkigt och lortig "gnetargäng", men enligt listan är laget faktiskt ligans nionde målfarligaste. Det betyder inte alls att Bolton är särskilt underhållande att kolla på i allmänhet, men Owen Coyles nyinförda filosofier kanske även kan raffinera klubbens anseende vad gäller det spelattraktiva.
/Fredrik Tillberg
A bit childish, eh?
Hur barnsliga är professionella fotbollsspelare egentligen? Svaret kommer här och nu då jag tänker återberätta den senaste av roliga händelser i sin helhet inom den magiska platsen kallad Premier League...
Det finns många sätt att "ge igen" på. Det finns dels det utan tvivel bästa sättet - där man förudmjukar sin förra arbetsgivare genom att spela bra och göra mål. Sedan finns det ett barnsligare sätt, det mer uppenbara, där man springer fram till sin förra arbetsgivares bänk när man gör mål och firar, kuperar händerna bakom öronen och så vidare.
Manchester Citys anfallare Carlos Tevez valde att göra både och när hans lag hemmaslog Manchester United i Carling Cup i onsdags med 2-1. Argetinaren, som spelade i United så sent som förra säsongen, gjorde Citys båda mål i matchen och firade detta genom att håna sin förre tränare Sir Alex Ferguson. Anledningen till detta var som så många av er redan vet att Sir Alex enligt Tevez själv ska ha "behandlat honom dåligt" och inte låtit honom veta varför han var petad stundtals under förra säsongen på Old Trafford, etc, etc.
Men det mest kontroversiella är det som sker efter "Carlitos", möjligen, mänskliga beteende.
Det är nämligen så att den enda som reagerar på United-bänken, eller reagerar öppet kanske man ska säga, är Mr Manchester United himself, nämligen Gary Neville. Lagkaptenen flyger upp från bänken och ger Tevez "det långa mittenfingret", för att uttrycka det vackert.
Efterföljderna av detta? Jo, Tevez hävdar att Neville är "dum i huvudet" och en "boot-licker" i engelsk media.
Efterföljderna av det? Jo, Tevez och Neville får var sin varning från engelska FA.
Så går det till när två fullvuxna män bråkar.
*Boot-licker: på svenska kallar vi det kort och gott för "r*vslickare".
/William Holm
Det finns många sätt att "ge igen" på. Det finns dels det utan tvivel bästa sättet - där man förudmjukar sin förra arbetsgivare genom att spela bra och göra mål. Sedan finns det ett barnsligare sätt, det mer uppenbara, där man springer fram till sin förra arbetsgivares bänk när man gör mål och firar, kuperar händerna bakom öronen och så vidare.
Manchester Citys anfallare Carlos Tevez valde att göra både och när hans lag hemmaslog Manchester United i Carling Cup i onsdags med 2-1. Argetinaren, som spelade i United så sent som förra säsongen, gjorde Citys båda mål i matchen och firade detta genom att håna sin förre tränare Sir Alex Ferguson. Anledningen till detta var som så många av er redan vet att Sir Alex enligt Tevez själv ska ha "behandlat honom dåligt" och inte låtit honom veta varför han var petad stundtals under förra säsongen på Old Trafford, etc, etc.
Men det mest kontroversiella är det som sker efter "Carlitos", möjligen, mänskliga beteende.
Det är nämligen så att den enda som reagerar på United-bänken, eller reagerar öppet kanske man ska säga, är Mr Manchester United himself, nämligen Gary Neville. Lagkaptenen flyger upp från bänken och ger Tevez "det långa mittenfingret", för att uttrycka det vackert.
Efterföljderna av detta? Jo, Tevez hävdar att Neville är "dum i huvudet" och en "boot-licker" i engelsk media.
Efterföljderna av det? Jo, Tevez och Neville får var sin varning från engelska FA.
Så går det till när två fullvuxna män bråkar.
*Boot-licker: på svenska kallar vi det kort och gott för "r*vslickare".
/William Holm
onsdag 13 januari 2010
Transfers & Afrikanska
Skolans nystart har satt käppar i blogghjulet den senaste veckan, men nu är hjulet i rullning igen.
Inte mycket har hänt i transferväg sedan att januarifönstrets övergångsportar öppnade för 13 dagar sedan. Lågkonjunkturen har nått fotbollseuropa varefter klubbarna agerar ekonomiskt sparsamt. Birmingham har köpt Sporting Gijon-mittfältaren Michel, Manchester City har lånat en spelsugen Patrick Vieira tillbaka till England och idag klargjorde Wigan att de tänker lösa sina defensiva problem (laget har släppt in flest antal mål av alla i ligan) genom Celtic-kaptenen Gary Caldwell, samtidigt som Fulham verkar låna italienske anfallstalangen Stefano Okaka från Roma.
Annars har Bolton till slut fått sin Owen Coyle, medan Burnley ersätter med nyss Sheffield Wednesday-sparkade Brian Laws, som inledde sin tidigare spelarkarriär med fyra år i just Burnley.
Liverpool vill förstärka inför titeljakten i FA-cup och Europa League, samt i hopp om Champions League-spel nästa säsong. Maxi Rodriguez är nära.
---
Jag är glad över att se Sol Campbell på stadiga fötter igen, och det gör mig ingenting alls att han ska backa upp givna låset Gallas/Vermaelen under resterande säsong. Hellre försvarslegendklumpfoten Campbell än för alltid United-förknippade klumpfoten Silvestre. Åtta dagar av sju.
---
Med all respekt för det inträffade och därav den förmodade virrigheten tycker jag inte om att se Adebayor bära Arsenalkläder igen.
---
Inte många matcher har slutat "normala" hitintills i Afrikanska Mästerskapen. Men så är det ju Afrikanska Mästerskapen också.
Seydou Keita vaknade när han fick en billig straff dömd emot sig och såg till att väcka resten av det maliska laget vid fyramålsunderläge och med tolv minuter kvar att spela i premiärmatchen. Dryga veckan in på 2010-talet kan vi redan ha fått skåda årtiondets vändning.
FIFA-världsrankade 99:an Malawi pulvriserade VM-klara Algeriet med 3-0, Elfenbenskusten nollades av Burkina Faso (rankade 49:a i världen) och för bara några minuter sedan uddamålslog Gabon (48:a) världselvan Kamerun.
I den matchen fick vi dessutom mästerskapets första Premier League-mål när Hull-anfallaren Daniel Cousin avgjorde med matchens enda mål.
/Fredrik Tillberg
Inte mycket har hänt i transferväg sedan att januarifönstrets övergångsportar öppnade för 13 dagar sedan. Lågkonjunkturen har nått fotbollseuropa varefter klubbarna agerar ekonomiskt sparsamt. Birmingham har köpt Sporting Gijon-mittfältaren Michel, Manchester City har lånat en spelsugen Patrick Vieira tillbaka till England och idag klargjorde Wigan att de tänker lösa sina defensiva problem (laget har släppt in flest antal mål av alla i ligan) genom Celtic-kaptenen Gary Caldwell, samtidigt som Fulham verkar låna italienske anfallstalangen Stefano Okaka från Roma.
Annars har Bolton till slut fått sin Owen Coyle, medan Burnley ersätter med nyss Sheffield Wednesday-sparkade Brian Laws, som inledde sin tidigare spelarkarriär med fyra år i just Burnley.
Liverpool vill förstärka inför titeljakten i FA-cup och Europa League, samt i hopp om Champions League-spel nästa säsong. Maxi Rodriguez är nära.
---
Jag är glad över att se Sol Campbell på stadiga fötter igen, och det gör mig ingenting alls att han ska backa upp givna låset Gallas/Vermaelen under resterande säsong. Hellre försvarslegendklumpfoten Campbell än för alltid United-förknippade klumpfoten Silvestre. Åtta dagar av sju.
---
Med all respekt för det inträffade och därav den förmodade virrigheten tycker jag inte om att se Adebayor bära Arsenalkläder igen.
---
Inte många matcher har slutat "normala" hitintills i Afrikanska Mästerskapen. Men så är det ju Afrikanska Mästerskapen också.
Seydou Keita vaknade när han fick en billig straff dömd emot sig och såg till att väcka resten av det maliska laget vid fyramålsunderläge och med tolv minuter kvar att spela i premiärmatchen. Dryga veckan in på 2010-talet kan vi redan ha fått skåda årtiondets vändning.
FIFA-världsrankade 99:an Malawi pulvriserade VM-klara Algeriet med 3-0, Elfenbenskusten nollades av Burkina Faso (rankade 49:a i världen) och för bara några minuter sedan uddamålslog Gabon (48:a) världselvan Kamerun.
I den matchen fick vi dessutom mästerskapets första Premier League-mål när Hull-anfallaren Daniel Cousin avgjorde med matchens enda mål.
/Fredrik Tillberg
söndag 3 januari 2010
Mitt 00-tal
Nytt decennium, det förra ligger oss bakom. Men vad hände egentligen av betydelse under 2000-talet? Av händelsekvantitativa skäl blir urvalet här betydligt mer begränsat i förhållande till anspråksantalet. Det är även främst från den senare delen av årtiondet som händelserna är hämtade, helt enkelt på grund av den naturliga minnesförmågan åldrarna emellan. Jag är ung, men var ännu yngre och ännu mer omedveten under årtiondets första år.
Låt mig presentera; 2000-talet i min lilla ask. Min lilla i-första-hand-engelsk-fotboll-med-avvikelser-ask.
Decenniets oslagbara - Vill starta exakt så; Arsenal anno 2003/04. Enda laget sedan Preston North End (som dessutom endast hade 22 matcher att spela sitt år 1888/89) att gå obesegrade genom en hel säsong. 49 matcher till sist. Går det någonsin att överträffa det, för något lag? Troligtvis inte.
Decenniets målvakt - Shay Given. Var trogen Newcastle i 12 säsonger och över 350 ligamatcher, och stannade trots lagets stundtals stora försvarsproblem. Var en av Premier Leagues stabilaste målvakter i åtminstone ett par år innan Manchester City lockade, där han under sitt år i klubben har varit ligans bästa målvakt. Den som varit bäst under lång tid, över hela årtiondet.
Decenniets sko - Adidas Predator.
Decenniets sko 2 - Den som lämnade Sir Alex Fergusons fot och hamnade över David Beckhams ögonbryn efter FA-cupförlusten mot Arsenal i februari 2003.
Decenniets skiva - Sam's Town, The Killers.
Decenniets screamer - Steven Reid, Blackburn borta mot Wigan, 2005. Troligtvis även decenniets hårdaste.
Decenniets svensk - Fredrik Ljungberg. Enkelt.
Decenniets försvarare - John Terry, i hård konkurrens med Rio Ferdinand. Har vad en mittback behöver. Besitter en underskattad snabbhet, men som dessutom vägs upp av den smarta placeringsförmågan. Men Terrys främsta egenskap är ledarförmågan. Alla lag, utan undantag, vill ha en karaktär som John Terry.
Decenniets pendel - Paul Scholes, Manchester United borta mot Villa, 2006.
Decenniets skiva 2 - A Rush of Blood to the Head, Coldplay.
Decenniets mest betydelsefulla - Roman Abramovitj övertagande av Chelsea. Totalförändrade synen på en hel klubb och i mångt och mycket även synen på engelsk fotboll.
Decenniets talang - Oktober 2002. En målmedveten 16-åring kliver in och avgör mötet mellan Everton och Arsenal på Goodison Park vilket punkterar Arsenals 30 matcher långa obesegrade svit. Utvecklingen avstannade inte direkt. Wayne Rooney, for bloody sake.
Decenniets mittbacksbalja - Daniel Aggers pangträff mot West Ham, 2006.
Decenniets personlighet - Jimmy Bullard, Fulham, Wigan och Hull. Mittfältaren står numera vid det allmänna epitetet skojare, främst efter den här videon och den här incidenten. Här finns en samling, gillar skuttet mycket.
Decenniets genialitet - Thierry Henry, Arsenal mot Manchester United, 2000. "Piece of football from a talented, talented footballer. Absolutely unsaveable, absolutely magnificent."
Decenniets genialitet 2 - Dennis Bergkamp, Arsenal mot Newcastle, 2002. Försök förstå vad som krävs för att göra ett sådant mål. "A dutch master class."
Decenniets misär - Leeds sorgliga resa under 2000-talet. Ni känner till historien. Leeds köpte in dyra storspelare på storspelare för lånade pengar i en satsning mot etablering i tabelltoppen. När framgångar och beräknade tv-avtal uteblev fallerade klubbekonomin alldeles och stjärnorna, träningsanläggningen och arenan tvingades att säljas av. 2004 åkte Leeds ur högstaligan och efter några år även ur Championship för spel i League One. I år ser man starka ut och går troligtvis upp. 2010-talet är årtiondet Leeds ska tillbaka till Premier League.
Decenniets skiva 3 - All That You Can't Leave Behind, U2.
Decenniets skiva 4 - X&Y, Coldplay.
Decenniets svenskmål - Erik Edman med ett av sina patenterade långskott. Nja. Killen har väl tagit ett enda distansavslut under hela sin karriär - det slutade okej.
Decenniets bydåre - Psykfallet Joey Barton har vansinnestacklat, misshandlat Man City-lagkamraten Ousmane Dabo, bespottat egna tränaren Alan Shearer med citaten "a shit manager with shit tactics" efter att Shearer kritiserat Bartons toktackling på Xabi Alonso, fimpat sin cigarett i ögat på en City-reservlagspelare, vansinnestacklat några gånger till och suttit i fängelse för misshandel. Det är vad Joey Barton har hunnit med under 2000-talet. Môcke, môcke fin kille.
Decenniets mest kontroversielle landslagsspelare - Visst sjutton har han hunnit med att debutera för England också. För Barton var hur som helst en duktig fotbollsspelare, faktiskt.
Decenniets TV/datorspel - Football Manager.
Decenniets skiva 5 - Du & Jag Döden, Kent.
Decenniets mittfältare - Steven Gerrard. Nyckelspelare för Liverpool under hela årtiondet. Enorm i andra halvlek i Istanbul, 2005.
Decenniets screamer 2 - Wayne Rooneys kanonvolley som kvitterade Newcastles ledning på Old Trafford, 2005. Illustrerar ordet PANG lysande.
Decenniets DVD - Alla Seinfeld-säsongerna.
Decenniets Ryan Giggs - Ryan Giggs.
Decenniets långdistans - Matthew Taylor gör bara snygga mål; här har ni honom i hans essä. Från Portsmouth-tiden, år 2006. Vi snackar alltså om en volley från 50 förbannade meter. Ljuvligt.
Decenniets anfallare - Thierry Henry. Arsenals främste målskytt genom alla tider, skyttekung i Premier League fyra gånger, tvåa en gång däremellan och trea 2000/01. 174 mål på totalt 254 ligamatcher står facit. Rätt så ohotad här faktiskt, även om jag hade älskat att välja Bergkamp.
Decenniets skiva 6 - Hot Fuss, The Killers.
Decenniets sex minuter - Milan-Liverpool, 3-0 efter 45 minuter i Istanbul, 2005. I 54:e kvitterar Steven Gerrard på nick. Sex minuter senare står matchen 3-3, efter mål av Smicer och Alonso. Liverpool står pall i straffläggningen och vinner Champions League.
Decenniets långdistans 2 - Jag missade det igår, men visst tusan platsar det här med. Maynor Figueroa, Stoke-Wigan, 2009.
Decenniets besvikelse - Jag hann aldrig uppleva Highbury.
Decenniets skiva 7 - Grand Archives, Grand Archives.
Decenniets hederspris - Zinedine Zidane spelade aldrig i Premier League, men han är 2000-talets store man alla kategorier och måste på ett eller annat sätt finnas inkluderad i en sådan här sammanställning. Matchvinnarvolleyn i Champions League-finalen mot Leverkusen 2001 är inget annat än ett genomvackert konststycke.
Decenniets sax - Ni trodde jag skulle glömma, va? Ni trodde att jag inte skulle minnas? Jodå, jag minns. Jag har efterstuderat. Paolo Di Canios volleysaxspark. Ett rätt så svårt skott att ta, kom jag fram till.
Decenniets elva - Shay Given; Gary Neville, John Terry, Rio Ferdinand, Ashley Cole; Cristiano Ronaldo, Frank Lampard, Patrick Vieira, Steven Gerrard; Thierry Henry, Wayne Rooney.
/Fredrik Tillberg
Låt mig presentera; 2000-talet i min lilla ask. Min lilla i-första-hand-engelsk-fotboll-med-avvikelser-ask.
Decenniets oslagbara - Vill starta exakt så; Arsenal anno 2003/04. Enda laget sedan Preston North End (som dessutom endast hade 22 matcher att spela sitt år 1888/89) att gå obesegrade genom en hel säsong. 49 matcher till sist. Går det någonsin att överträffa det, för något lag? Troligtvis inte.
Decenniets målvakt - Shay Given. Var trogen Newcastle i 12 säsonger och över 350 ligamatcher, och stannade trots lagets stundtals stora försvarsproblem. Var en av Premier Leagues stabilaste målvakter i åtminstone ett par år innan Manchester City lockade, där han under sitt år i klubben har varit ligans bästa målvakt. Den som varit bäst under lång tid, över hela årtiondet.
Decenniets sko - Adidas Predator.
Decenniets sko 2 - Den som lämnade Sir Alex Fergusons fot och hamnade över David Beckhams ögonbryn efter FA-cupförlusten mot Arsenal i februari 2003.
Decenniets skiva - Sam's Town, The Killers.
Decenniets screamer - Steven Reid, Blackburn borta mot Wigan, 2005. Troligtvis även decenniets hårdaste.
Decenniets svensk - Fredrik Ljungberg. Enkelt.
Decenniets försvarare - John Terry, i hård konkurrens med Rio Ferdinand. Har vad en mittback behöver. Besitter en underskattad snabbhet, men som dessutom vägs upp av den smarta placeringsförmågan. Men Terrys främsta egenskap är ledarförmågan. Alla lag, utan undantag, vill ha en karaktär som John Terry.
Decenniets pendel - Paul Scholes, Manchester United borta mot Villa, 2006.
Decenniets skiva 2 - A Rush of Blood to the Head, Coldplay.
Decenniets mest betydelsefulla - Roman Abramovitj övertagande av Chelsea. Totalförändrade synen på en hel klubb och i mångt och mycket även synen på engelsk fotboll.
Decenniets talang - Oktober 2002. En målmedveten 16-åring kliver in och avgör mötet mellan Everton och Arsenal på Goodison Park vilket punkterar Arsenals 30 matcher långa obesegrade svit. Utvecklingen avstannade inte direkt. Wayne Rooney, for bloody sake.
Decenniets mittbacksbalja - Daniel Aggers pangträff mot West Ham, 2006.
Decenniets personlighet - Jimmy Bullard, Fulham, Wigan och Hull. Mittfältaren står numera vid det allmänna epitetet skojare, främst efter den här videon och den här incidenten. Här finns en samling, gillar skuttet mycket.
Decenniets genialitet - Thierry Henry, Arsenal mot Manchester United, 2000. "Piece of football from a talented, talented footballer. Absolutely unsaveable, absolutely magnificent."
Decenniets genialitet 2 - Dennis Bergkamp, Arsenal mot Newcastle, 2002. Försök förstå vad som krävs för att göra ett sådant mål. "A dutch master class."
Decenniets misär - Leeds sorgliga resa under 2000-talet. Ni känner till historien. Leeds köpte in dyra storspelare på storspelare för lånade pengar i en satsning mot etablering i tabelltoppen. När framgångar och beräknade tv-avtal uteblev fallerade klubbekonomin alldeles och stjärnorna, träningsanläggningen och arenan tvingades att säljas av. 2004 åkte Leeds ur högstaligan och efter några år även ur Championship för spel i League One. I år ser man starka ut och går troligtvis upp. 2010-talet är årtiondet Leeds ska tillbaka till Premier League.
Decenniets skiva 3 - All That You Can't Leave Behind, U2.
Decenniets skiva 4 - X&Y, Coldplay.
Decenniets svenskmål - Erik Edman med ett av sina patenterade långskott. Nja. Killen har väl tagit ett enda distansavslut under hela sin karriär - det slutade okej.
Decenniets bydåre - Psykfallet Joey Barton har vansinnestacklat, misshandlat Man City-lagkamraten Ousmane Dabo, bespottat egna tränaren Alan Shearer med citaten "a shit manager with shit tactics" efter att Shearer kritiserat Bartons toktackling på Xabi Alonso, fimpat sin cigarett i ögat på en City-reservlagspelare, vansinnestacklat några gånger till och suttit i fängelse för misshandel. Det är vad Joey Barton har hunnit med under 2000-talet. Môcke, môcke fin kille.
Decenniets mest kontroversielle landslagsspelare - Visst sjutton har han hunnit med att debutera för England också. För Barton var hur som helst en duktig fotbollsspelare, faktiskt.
Decenniets TV/datorspel - Football Manager.
Decenniets skiva 5 - Du & Jag Döden, Kent.
Decenniets mittfältare - Steven Gerrard. Nyckelspelare för Liverpool under hela årtiondet. Enorm i andra halvlek i Istanbul, 2005.
Decenniets screamer 2 - Wayne Rooneys kanonvolley som kvitterade Newcastles ledning på Old Trafford, 2005. Illustrerar ordet PANG lysande.
Decenniets DVD - Alla Seinfeld-säsongerna.
Decenniets Ryan Giggs - Ryan Giggs.
Decenniets långdistans - Matthew Taylor gör bara snygga mål; här har ni honom i hans essä. Från Portsmouth-tiden, år 2006. Vi snackar alltså om en volley från 50 förbannade meter. Ljuvligt.
Decenniets anfallare - Thierry Henry. Arsenals främste målskytt genom alla tider, skyttekung i Premier League fyra gånger, tvåa en gång däremellan och trea 2000/01. 174 mål på totalt 254 ligamatcher står facit. Rätt så ohotad här faktiskt, även om jag hade älskat att välja Bergkamp.
Decenniets skiva 6 - Hot Fuss, The Killers.
Decenniets sex minuter - Milan-Liverpool, 3-0 efter 45 minuter i Istanbul, 2005. I 54:e kvitterar Steven Gerrard på nick. Sex minuter senare står matchen 3-3, efter mål av Smicer och Alonso. Liverpool står pall i straffläggningen och vinner Champions League.
Decenniets långdistans 2 - Jag missade det igår, men visst tusan platsar det här med. Maynor Figueroa, Stoke-Wigan, 2009.
Decenniets besvikelse - Jag hann aldrig uppleva Highbury.
Decenniets skiva 7 - Grand Archives, Grand Archives.
Decenniets hederspris - Zinedine Zidane spelade aldrig i Premier League, men han är 2000-talets store man alla kategorier och måste på ett eller annat sätt finnas inkluderad i en sådan här sammanställning. Matchvinnarvolleyn i Champions League-finalen mot Leverkusen 2001 är inget annat än ett genomvackert konststycke.
Decenniets sax - Ni trodde jag skulle glömma, va? Ni trodde att jag inte skulle minnas? Jodå, jag minns. Jag har efterstuderat. Paolo Di Canios volleysaxspark. Ett rätt så svårt skott att ta, kom jag fram till.
Decenniets elva - Shay Given; Gary Neville, John Terry, Rio Ferdinand, Ashley Cole; Cristiano Ronaldo, Frank Lampard, Patrick Vieira, Steven Gerrard; Thierry Henry, Wayne Rooney.
/Fredrik Tillberg
lördag 2 januari 2010
Mitt 2009
Vi är inne i årslistornas högtid, eller än uppriktigare på väg ut ur den. Årtiondet 00-talet är över, numera kallas den världsomfattande tidsuppskattningen 2010. Jag hade tänkt att innan jul eller mellan de båda högtidligheterna lista mina egna huvudsakligt ihågkomna händelser under året 2009, men någonting sådant uteblev av flera anledningar. Så, istället påbörjar jag det nya året med en sammanfattning av året och decenniet som vi nu sprungit ifrån. I ett tredje inlägg är tanken att behandla vad som väntar 2010, lite grann hypotetiskt.
Överslagen som avhandlas är i huvudsak fotbollsbesläktade - vad gäller främst engelsk fotboll - men med undantag. Som sagt, först ut: 2009.
Årets mål - Cristiano Ronaldo fem minuter in i Champions League-kvarten mot Porto. Portugiserna knogade till sig 2-2 på Old Trafford i möte ett, och hoppades på hemmaplan ha en chans att skrälla sig vidare till semifinal. Ronaldo ville inte det, och bestämde sig för att avgöra tillställningen med detsamma med den här 35-metersmörsaren.
Årets tränare - Roy Hodgson för ett nitiskt arbete med numera stabila, svårspelade Fulham som tog klubben till Europa League.
Årets låt - Vals för satan (din vän pessimisten), Kent.
Årets pojke - Många tonåringar har fått debutera och visa upp sig i ligacuper och diverse, men ingen har varit så uppmärksammad och omdiskuterad som 16-åringen flitigt kallad ballongpojken. Liverpoolsupportern som tyckte att det var en intressant idé att kasta in en röd ballong på planen, och som i samma veva sänkte sitt eget lag på Stadium of Light i Sunderland.
Årets mål 2 - Rasmus Elm, Guillermo Molins, Robin Söder och Marcus Bergs 3-3-mål i U21-semin mot England. Världsklassanfallet som avslutades med ett världsklassavslut från en för mästerskapet världsklassanfallare.
Årets personliga upplevelse - Vi stannar kvar på Gamla Ullevi den 26 juni. Andra halvlek. Jösses. Rysningar.
Årets låt 2 - Boat Behind, Kings Of Convenience.
Årets spelare - Wayne Rooney. Då snackar vi alltså engelsk fotboll, återigen. Hög lägstanivå, allroundkvalitativ och en måttlös arbetskapacitet. Inte minst. Oerhörd för United under innevarande säsong.
Årets negativa - Newcastle.
Årets positiva - Måste vara Fulham.
Årets låt 3 - Hocus Pocus, Jamie T.
Årets match - Anfield den 21 april. Liverpool-Arsenal, 4-4. Pust.
Årets Ryan Giggs - Ryan Giggs.
Årets Chelsea - Manchester City.
Årets belgare - Thomas Vermaelen. Verminator. Kom som Arsenals enda sommarförvärv för att ersätta bortflugne Kolo Touré i försvaret, men ersatte även Adebayors målskytte under de inledande veckorna som Londonlagets skyttekung.
Årets skiva - Keep In Mind Frankenstein, Grand Archives.
Årets mest odrägliga och uttjatade uttryck - 2LAX9. Aldrig mer, snälla. Oavsett årtal.
Årets mål 3 - Jamen, något mer soloartat måste finnas med också. Jamen, något mer Arsenalrelaterat också. Cesc Fabregas överlistade inte bara ett chockat helt Tottenham-lag sekunderna efter Van Persies ledningsmål - även tv-producenten hade svårt att hänga med.
Årets vindpust - Aaron Lennon, Tottenham.
Årets mest lättlurade - Harry Redknapp, med sitt nyinförda alkoholförbud i Tottenham, gav sina spelare nej till att anordna en julfest. "Kan vi inte få åka på golfresa till Irland i alla fall?" undrar spelarna efter en stunds funderande, vilket Redknapp godkänner. Låt oss säga att "golfresan" inte var någon golfresa.
Årets nyreligiöse - Jamie Carragher, som i takt med Liverpools halvdana form medgav att han "ber till Gud varje kväll om att de ska vinna något i år".
Årets skiva 2 - Från Där Jag Ropar, Hästpojken.
Årets låt 4 - Olso Novelist, Grand Archives.
Årets engelske svensk - Sebastian Larsson, rätt så ohotad faktiskt. Den ende sånär i närheten är väl egentligen West Bromwich-älgen Jonas Olsson.
Årets norrman - Tor Henning Övrebö. Vägrade blåsa straff för Chelsea i Champions League-semifinalen mot Barcelona på Stamford Bridge, varav upplopp efter den norska domaren följde efter slutsignalen. "A fucking disgrace!", tyckte Didier Drogba i tv-kameran.
Årets vindpust 2 - Ashley Young, Aston Villa.
Årets förnedring - I paus stod det 1-0. Efter 90 plus tillägg Tottenham 9, Wigan 1.
Årets trend - Italienska tränare i den engelska fotbollen. Fabio Capello i landslaget, Gianfranco Zola, Carlo Ancelotti och sedermera även Roberto Mancini.
Årets skiva 3 - Röd, Kent. Svår att komma ifrån.
Årets match 2 - Chelsea-Barcelona i Champions League-semifinalen.
Årets självmål - Boltonförsvararen Sam Ricketts mål bakom egen målvakt mot Blackburn i november är faktiskt riktigt snyggt.
Årets mest underskattade - Aaron Hughes, Fulham.
Årets låt 5 - White As Snow, U2.
Årets personliga upplevelse 2 - Barcelona mot Atletico Madrid på Camp Nou i september. Efter 01.42 löper Ibrahimovic igenom bortalagets försvarslinje och chippar in 1-0 i "vårt" mål. Stort.
/Fredrik Tillberg
Överslagen som avhandlas är i huvudsak fotbollsbesläktade - vad gäller främst engelsk fotboll - men med undantag. Som sagt, först ut: 2009.
Årets mål - Cristiano Ronaldo fem minuter in i Champions League-kvarten mot Porto. Portugiserna knogade till sig 2-2 på Old Trafford i möte ett, och hoppades på hemmaplan ha en chans att skrälla sig vidare till semifinal. Ronaldo ville inte det, och bestämde sig för att avgöra tillställningen med detsamma med den här 35-metersmörsaren.
Årets tränare - Roy Hodgson för ett nitiskt arbete med numera stabila, svårspelade Fulham som tog klubben till Europa League.
Årets låt - Vals för satan (din vän pessimisten), Kent.
Årets pojke - Många tonåringar har fått debutera och visa upp sig i ligacuper och diverse, men ingen har varit så uppmärksammad och omdiskuterad som 16-åringen flitigt kallad ballongpojken. Liverpoolsupportern som tyckte att det var en intressant idé att kasta in en röd ballong på planen, och som i samma veva sänkte sitt eget lag på Stadium of Light i Sunderland.
Årets mål 2 - Rasmus Elm, Guillermo Molins, Robin Söder och Marcus Bergs 3-3-mål i U21-semin mot England. Världsklassanfallet som avslutades med ett världsklassavslut från en för mästerskapet världsklassanfallare.
Årets personliga upplevelse - Vi stannar kvar på Gamla Ullevi den 26 juni. Andra halvlek. Jösses. Rysningar.
Årets låt 2 - Boat Behind, Kings Of Convenience.
Årets spelare - Wayne Rooney. Då snackar vi alltså engelsk fotboll, återigen. Hög lägstanivå, allroundkvalitativ och en måttlös arbetskapacitet. Inte minst. Oerhörd för United under innevarande säsong.
Årets negativa - Newcastle.
Årets positiva - Måste vara Fulham.
Årets låt 3 - Hocus Pocus, Jamie T.
Årets match - Anfield den 21 april. Liverpool-Arsenal, 4-4. Pust.
Årets Ryan Giggs - Ryan Giggs.
Årets Chelsea - Manchester City.
Årets belgare - Thomas Vermaelen. Verminator. Kom som Arsenals enda sommarförvärv för att ersätta bortflugne Kolo Touré i försvaret, men ersatte även Adebayors målskytte under de inledande veckorna som Londonlagets skyttekung.
Årets skiva - Keep In Mind Frankenstein, Grand Archives.
Årets mest odrägliga och uttjatade uttryck - 2LAX9. Aldrig mer, snälla. Oavsett årtal.
Årets mål 3 - Jamen, något mer soloartat måste finnas med också. Jamen, något mer Arsenalrelaterat också. Cesc Fabregas överlistade inte bara ett chockat helt Tottenham-lag sekunderna efter Van Persies ledningsmål - även tv-producenten hade svårt att hänga med.
Årets vindpust - Aaron Lennon, Tottenham.
Årets mest lättlurade - Harry Redknapp, med sitt nyinförda alkoholförbud i Tottenham, gav sina spelare nej till att anordna en julfest. "Kan vi inte få åka på golfresa till Irland i alla fall?" undrar spelarna efter en stunds funderande, vilket Redknapp godkänner. Låt oss säga att "golfresan" inte var någon golfresa.
Årets nyreligiöse - Jamie Carragher, som i takt med Liverpools halvdana form medgav att han "ber till Gud varje kväll om att de ska vinna något i år".
Årets skiva 2 - Från Där Jag Ropar, Hästpojken.
Årets låt 4 - Olso Novelist, Grand Archives.
Årets engelske svensk - Sebastian Larsson, rätt så ohotad faktiskt. Den ende sånär i närheten är väl egentligen West Bromwich-älgen Jonas Olsson.
Årets norrman - Tor Henning Övrebö. Vägrade blåsa straff för Chelsea i Champions League-semifinalen mot Barcelona på Stamford Bridge, varav upplopp efter den norska domaren följde efter slutsignalen. "A fucking disgrace!", tyckte Didier Drogba i tv-kameran.
Årets vindpust 2 - Ashley Young, Aston Villa.
Årets förnedring - I paus stod det 1-0. Efter 90 plus tillägg Tottenham 9, Wigan 1.
Årets trend - Italienska tränare i den engelska fotbollen. Fabio Capello i landslaget, Gianfranco Zola, Carlo Ancelotti och sedermera även Roberto Mancini.
Årets skiva 3 - Röd, Kent. Svår att komma ifrån.
Årets match 2 - Chelsea-Barcelona i Champions League-semifinalen.
Årets självmål - Boltonförsvararen Sam Ricketts mål bakom egen målvakt mot Blackburn i november är faktiskt riktigt snyggt.
Årets mest underskattade - Aaron Hughes, Fulham.
Årets låt 5 - White As Snow, U2.
Årets personliga upplevelse 2 - Barcelona mot Atletico Madrid på Camp Nou i september. Efter 01.42 löper Ibrahimovic igenom bortalagets försvarslinje och chippar in 1-0 i "vårt" mål. Stort.
/Fredrik Tillberg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
