Mitt 2009

Vi är inne i årslistornas högtid, eller än uppriktigare på väg ut ur den. Årtiondet 00-talet är över, numera kallas den världsomfattande tidsuppskattningen 2010. Jag hade tänkt att innan jul eller mellan de båda högtidligheterna lista mina egna huvudsakligt ihågkomna händelser under året 2009, men någonting sådant uteblev av flera anledningar. Så, istället påbörjar jag det nya året med en sammanfattning av året och decenniet som vi nu sprungit ifrån. I ett tredje inlägg är tanken att behandla vad som väntar 2010, lite grann hypotetiskt.

Överslagen som avhandlas är i huvudsak fotbollsbesläktade - vad gäller främst engelsk fotboll - men med undantag. Som sagt, först ut: 2009.

Årets mål - Cristiano Ronaldo fem minuter in i Champions League-kvarten mot Porto. Portugiserna knogade till sig 2-2 på Old Trafford i möte ett, och hoppades på hemmaplan ha en chans att skrälla sig vidare till semifinal. Ronaldo ville inte det, och bestämde sig för att avgöra tillställningen med detsamma med den här 35-metersmörsaren.

Årets tränare - Roy Hodgson för ett nitiskt arbete med numera stabila, svårspelade Fulham som tog klubben till Europa League.

Årets låt - Vals för satan (din vän pessimisten), Kent.

Årets pojke - Många tonåringar har fått debutera och visa upp sig i ligacuper och diverse, men ingen har varit så uppmärksammad och omdiskuterad som 16-åringen flitigt kallad ballongpojken. Liverpoolsupportern som tyckte att det var en intressant idé att kasta in en röd ballong på planen, och som i samma veva sänkte sitt eget lag på Stadium of Light i Sunderland.

Årets mål 2 - Rasmus Elm, Guillermo Molins, Robin Söder och Marcus Bergs 3-3-mål i U21-semin mot England. Världsklassanfallet som avslutades med ett världsklassavslut från en för mästerskapet världsklassanfallare.

Årets personliga upplevelse - Vi stannar kvar på Gamla Ullevi den 26 juni. Andra halvlek. Jösses. Rysningar.

Årets låt 2 - Boat Behind, Kings Of Convenience.

Årets spelare - Wayne Rooney. Då snackar vi alltså engelsk fotboll, återigen. Hög lägstanivå, allroundkvalitativ och en måttlös arbetskapacitet. Inte minst. Oerhörd för United under innevarande säsong.

Årets negativa - Newcastle.

Årets positiva - Måste vara Fulham.

Årets låt 3 - Hocus Pocus, Jamie T.

Årets match - Anfield den 21 april. Liverpool-Arsenal, 4-4. Pust.

Årets Ryan Giggs - Ryan Giggs.

Årets Chelsea - Manchester City.

Årets belgare - Thomas Vermaelen. Verminator. Kom som Arsenals enda sommarförvärv för att ersätta bortflugne Kolo Touré i försvaret, men ersatte även Adebayors målskytte under de inledande veckorna som Londonlagets skyttekung.

Årets skiva - Keep In Mind Frankenstein, Grand Archives.

Årets mest odrägliga och uttjatade uttryck - 2LAX9. Aldrig mer, snälla. Oavsett årtal.

Årets mål 3 - Jamen, något mer soloartat måste finnas med också. Jamen, något mer Arsenalrelaterat också. Cesc Fabregas överlistade inte bara ett chockat helt Tottenham-lag sekunderna efter Van Persies ledningsmål - även tv-producenten hade svårt att hänga med.

Årets vindpust - Aaron Lennon, Tottenham.

Årets mest lättlurade - Harry Redknapp, med sitt nyinförda alkoholförbud i Tottenham, gav sina spelare nej till att anordna en julfest. "Kan vi inte få åka på golfresa till Irland i alla fall?" undrar spelarna efter en stunds funderande, vilket Redknapp godkänner. Låt oss säga att "golfresan" inte var någon golfresa.

Årets nyreligiöse - Jamie Carragher, som i takt med Liverpools halvdana form medgav att han "ber till Gud varje kväll om att de ska vinna något i år".

Årets skiva 2 - Från Där Jag Ropar, Hästpojken.

Årets låt 4 - Olso Novelist, Grand Archives.

Årets engelske svensk - Sebastian Larsson, rätt så ohotad faktiskt. Den ende sånär i närheten är väl egentligen West Bromwich-älgen Jonas Olsson.

Årets norrman - Tor Henning Övrebö. Vägrade blåsa straff för Chelsea i Champions League-semifinalen mot Barcelona på Stamford Bridge, varav upplopp efter den norska domaren följde efter slutsignalen. "A fucking disgrace!", tyckte Didier Drogba i tv-kameran.

Årets vindpust 2 - Ashley Young, Aston Villa.

Årets förnedring - I paus stod det 1-0. Efter 90 plus tillägg Tottenham 9, Wigan 1.

Årets trend - Italienska tränare i den engelska fotbollen. Fabio Capello i landslaget, Gianfranco Zola, Carlo Ancelotti och sedermera även Roberto Mancini.

Årets skiva 3 - Röd, Kent. Svår att komma ifrån.

Årets match 2 - Chelsea-Barcelona i Champions League-semifinalen.

Årets självmål - Boltonförsvararen Sam Ricketts mål bakom egen målvakt mot Blackburn i november är faktiskt riktigt snyggt.

Årets mest underskattade - Aaron Hughes, Fulham.

Årets låt 5 - White As Snow, U2.

Årets personliga upplevelse 2 - Barcelona mot Atletico Madrid på Camp Nou i september. Efter 01.42 löper Ibrahimovic igenom bortalagets försvarslinje och chippar in 1-0 i "vårt" mål. Stort.

/Fredrik Tillberg