Sir Alex taktiska triumf över Wenger

Manchester Uniteds seger på Emirates igår visade framförallt en sak väldigt tydligt. Manchester United besitter en överlägset mycket bättre taktisk manager än vad Arsenal gör. Manchester United utklassade inte Arsenal. Sir Alex Ferguson utklassade Arsene Wenger.

Likadant som Sir Alex överrumplade Arsenal förra våren i Champions League-semifinalen på samma arena genom sin placering av Wayne Rooney på vänsterkanten i ett 4-5-1-system, medan Cristiano Ronaldo spelade längst upp; likadant överglänste han taktiskt Arsene Wenger igår. Ögonbryn höjdes när Berbatov, Giggs och Valencia petades ur startelvan för att Ji-Sung Park och Nani skulle få plats på kanterna i - återigen - 4-5-1-uppställningen. Givetvis låg det finurlighet och taktiskt tänkande bakom det beslutet. Genom en hög press i kantspelet satte Sir Alex oro i Arsenals offensiva ytterbackar, nyss skadeåterkomna Clichy och Sagna. Nani utmanade sönder Clichy på sin kant i första halvlek och Park passade in perfekt i Uniteds kontringsinriktade fotboll med sin outtröttlighet. Det visste Sir Alex. Han visste att det skulle uppstå ytor på Arsenals ytterpositioner i och med dess 4-3-3-formation och att det skulle vara möjligt att sätta press på de ensamma, kvarlämnade ytterbackarna som dessutom har få matcher i benen till följd av skador. Genom Nanis djärva, utmanande spel fick han fart som väl utnyttjades i de ytor som uppkom. I Park fick han en defensivt hårt arbetande duracellkanin som dessutom skulle orka vara tillgänglig för snabba kontringar.

Arsene Wenger är en utmärkt filosof och talangutvecklare. Världens bästa i managerform. Men det är just här, i den taktiska fotbollen, i stormatcherna där det krävs en taktisk slughet som fransmannen har sina brister. Årets Arsenal är raka motsatsen till förra säsongens Arsenal rent mentalt. Medan man hade problem mot botten -och mittenlag är det just de matcherna man har den mentala styrkan att vinna den här säsongen. Men samtidigt vann Arsenal - eller åtminstone utmanade matchmässigt - mot de stora lagen förra säsongen. Då var det matchvinnartyper som Nasri, Van Persie eller Arshavin som klev fram och själva avgjorde topp-fyra-matcherna. Det var inga taktiska triumfer från Wengers sida som var det matchvinnande draget. Och det kräver jag inte heller. Arsene Wenger är ingen taktisk coach, så enkelt är det. Det har vi Arsenalsupportrar lärt oss acceptera och det är inte därför jag har en sådan respekt och tillit i Wenger; det har andra, fantastiska kvalitéer hos honom fört med sig. Men det är i sådana här matcher det blir så uppenbart tydligt att det saknas matchcoachande, strategisk kompetens och det gör ont att se ett Arsenal som saknar styrka nog att kunna utmana storlagen i stormatcherna. Inte bara mental styrka utan även fysisk styrka.

Naturligtvis hade jag hoppats mer på Cesc Fabregas igår. Att han skulle kliva fram och bli den där matchvinnaren som hade behövts. Men motståndarna var smarta och hade kapaciteten att radera ut ligans offensivt bästa, för sitt lag viktigaste, mittfältare. Scholes, Fletcher och framförallt Carrick är tänkande fotbollsspelare. De är kloka fotbollsspelare som med sin listighet och rutin spelade ut Arsenals mittfält igår. Denilson talade innan matchen om att "pojkarna hade växt upp och blivit män" med hänvisning till Champions League-mötet ifjol, men han själv framställdes som just det - en pojklagsspelare. Med lite långsökt cynism går det att lasta brassen för alla tre baklängesmål.

Det är så enkelt att klanka ner på Arsenals plottriga kraftlöshet. Det är så enkelt att skylla förlusten på personliga felsteg i Denilson och Almunia eller avsaknaden av en målgörande centertank. Arsenal var inte bra igår, det var de inte. Men det är inte Arsenals ineffektivitet som avgjorde matchen. Vad som avgjorde matchen var ett mästerligt Manchester United. Vad som avgjorde matchen var Sir Alex taktiska skicklighet och vikten av vinnarskallar. Det fanns inte en United-spelare som gick ut på Emirates gräsmatta igår och inte visste vad han skulle göra. Var enstaka spelare visste vilka uppgifter de skulle följa, vilka knappar hos Arsenal de skulle trycka på och när de skulle lägga in sina stötar. Sir Alex Ferguson är ett geni.

När jag snackar matchvinnare snackar jag Wayne Rooney - bäst i världen just nu. Jag snackar om Carrick. Men framförallt snackar jag om Sir Alex Ferguson. Det är den typen av karaktärer som kommer att göra Manchester United till Chelseas främsta utmanare om både Premier League-titeln och Champions League-titeln. Grattis, United.

/Fredrik Tillberg