Det är svårt att inte fascineras och intresseras av allting som har att göra med John Terry för tillfället. Med det sagt kan jag även klarlägga att jag avskyr människan och önskar honom all olycka inom fotbollen.
Men som sagt, att inte följa storyn är en omöjlighet.
Det som hände i dagens match mellan Chelsea och Manchester City spädde självklart på hela händelsen, dessutom.
Först vägrar Wayne Bridge att skaka hand med Terry innan matchen, vilket i sig var ett klockrent drag från den (tack vare Terry) före detta engelske landslagsmannen. Sedan förlorar Chelsea, med en fortsatt skakig Terry i mittförsvaret, på hemmaplan för första gången denna säsong. Flera Chelseasupportrar buade ut Bridge under matchen, men när han byttes ut kunde man även se ett antal hemmasupportrar ställa sig upp och klappa i händerna.
Det var alltså det som hände under matchen (som slutade 2-4 till City).
Efterspelet blev dock ännu roligare.
Craig Bellamy, tvåmålsskyt för City dagen i ära, sade följande efter matchen: ”Jag vet hur JT är och ingenting med det här förvånar mig.”
Säsongens citat? Kan vara så.
City gick segrande ur en rörig match innehållande två utvisningar, två dömda straffsparkar och sammanlagt alltså sex mål.
På något bisarrt vis känns det hela som en seger för mänskligheten. Även fast jag som Liverpoolsupporter ville att Chelsea skulle vinna matchen blev jag riktigt, riktigt glad över att se Chelsea (alltså Terry) förlora.
Jag hoppas att Terry fortsätter prestera på samma låga nivå och petas ur den engelska landslagstruppen till VM. Och jag hoppas att Bridge väljer att återvända.
F**k off John Terry!
/William Holm
lördag 27 februari 2010
onsdag 24 februari 2010
Krönika: Fabio Capello gjorde fel
Jag inser att jag är lite sent ute med detta blogginlägg egentligen, men tanken har inte slagit mig förrän nu att faktiskt skriva om detta på ett lite djupare plan.
Därför kommer här en, ja, ska vi kalla det krönika, om vem jag tycker borde ha utsetts till Englands nye lagkapten. Here goes:
********
Turerna kring John Terry, som nyligen petades från sin roll som lagkapten för det engelska landslaget, har inneburit en hel del tänkande från min sida. En av mina slutsatser är att det kan verkligen inte ha varit lätt för Fabio Capello att välja vem som skulle bli hans nya lagkapten.
För jag menar, en lagkapten ska väl vara en förebild också? En lagkapten ska väl vara så gott som fläckfri i sitt beteende på och utanför planen? Och hur många sådana exempel kan vi hitta i den engelska startelvan? Inte många, inte många alls.
Den som utsågs till ny lagkapten blev alltså Rio Ferdinand. Något jag kan tycka är fel om man nu ska snacka förebilder. Ferdinand har varit inblandad i en del mindre skandaler utanför planen, och framstår ofta som något av en diva. Är det något engelska fotbollsfans inte vill förknippas med så är det just divor.
Vice-kapten utsågs Steven Gerrard till. Enligt mig är det så att Gerrard, och det här säger jag som Liverpoolsupporter, filmar mer än vad han skulle kunna göra. Det är ingen hemlighet. Jag anser även att han stundtals har en riktigt taskig attityd. Framför allt har han haft det denna säsong, när det gått emot för Liverpool. Och någon som agerar på det viset bör inte vara lagkapten för landslaget.
Alltså tycker jag varken att Rio Ferdinand eller Steven Gerrrad skulle ha utsetts till ny lagkapten för det engelska landslaget.
Snabbgenomgång av övriga alternativ:
Robert Green: England skiftar på denna position för ofta för att kunna utse en målvakt till lagkapten.
Ashley Cole: Ja, hehe ...
Glen Johnson: Ingen ledartyp.
Gareth Barry: Anses vara nästan lika pengagalen som Cashley Cole på öarna ...
Frank Lampard: Fläckfritt beteende utanför planen, men får man inte känslan av att han är lite vek? Han är inte den här stora ledargestalten som kan symbolisera England i alla fall, enligt mig. Dessutom är han, trots att han verkar vara en "go" kille, en av Englands mest hatade fotbollsspelare ...
Aaron Lennon: Absolut ingen ledargestalt.
Emile Heskey: Nej.
Det gör att det bara återstår ett alternativ, och det är även denna spelare som jag tycker borde ha blivit utsedd till Englands nye lagkapten: Wayne Rooney.
På Football365.com diskuterar man om han kan vara den mest omtyckte spelaren i den engelska första-elvan. Och det är just hit jag försöker komma med detta blogginlägg.
En lagkapten för ett landslag ska verkligen kunna representera landet. Finns det någon som beter sig mer engelskt än Rooney? Finns det någon som spelar med samma barnsliga fotbollsglädje som Rooney? Finns det någon i det engelska landslaget som, för tillfället, är bättre än Rooney? Nej, nej och nej.
Wayne Rooney är den engelske fotbollsspelaren alla unga engelsmän vill bli.
Han är dessutom, enligt diverse journalister, den som behandlar sina fans bäst - det vill säga att han alltid tar sig tid att skriva autografer och så vidare. Han låtsas inte prata i telefonen, även när det inte ens finns någon täckning på området, som vissa andra fotbollsspelare gör.
Och som sagt, i mina ögon finns det inte heller någon bättre engelsk fotbollsspelare för tillfället. Det finns inte många bättre fotbollsspelare i världen över huvud taget.
Jag hatar att jag gillar Wayne Rooney.
Och han borde ha blivit utsedd till Englands nye lagkapten. Inget snack om saken.
/William Holm
Därför kommer här en, ja, ska vi kalla det krönika, om vem jag tycker borde ha utsetts till Englands nye lagkapten. Here goes:
********
Turerna kring John Terry, som nyligen petades från sin roll som lagkapten för det engelska landslaget, har inneburit en hel del tänkande från min sida. En av mina slutsatser är att det kan verkligen inte ha varit lätt för Fabio Capello att välja vem som skulle bli hans nya lagkapten.
För jag menar, en lagkapten ska väl vara en förebild också? En lagkapten ska väl vara så gott som fläckfri i sitt beteende på och utanför planen? Och hur många sådana exempel kan vi hitta i den engelska startelvan? Inte många, inte många alls.
Den som utsågs till ny lagkapten blev alltså Rio Ferdinand. Något jag kan tycka är fel om man nu ska snacka förebilder. Ferdinand har varit inblandad i en del mindre skandaler utanför planen, och framstår ofta som något av en diva. Är det något engelska fotbollsfans inte vill förknippas med så är det just divor.
Vice-kapten utsågs Steven Gerrard till. Enligt mig är det så att Gerrard, och det här säger jag som Liverpoolsupporter, filmar mer än vad han skulle kunna göra. Det är ingen hemlighet. Jag anser även att han stundtals har en riktigt taskig attityd. Framför allt har han haft det denna säsong, när det gått emot för Liverpool. Och någon som agerar på det viset bör inte vara lagkapten för landslaget.
Alltså tycker jag varken att Rio Ferdinand eller Steven Gerrrad skulle ha utsetts till ny lagkapten för det engelska landslaget.
Snabbgenomgång av övriga alternativ:
Robert Green: England skiftar på denna position för ofta för att kunna utse en målvakt till lagkapten.
Ashley Cole: Ja, hehe ...
Glen Johnson: Ingen ledartyp.
Gareth Barry: Anses vara nästan lika pengagalen som Cashley Cole på öarna ...
Frank Lampard: Fläckfritt beteende utanför planen, men får man inte känslan av att han är lite vek? Han är inte den här stora ledargestalten som kan symbolisera England i alla fall, enligt mig. Dessutom är han, trots att han verkar vara en "go" kille, en av Englands mest hatade fotbollsspelare ...
Aaron Lennon: Absolut ingen ledargestalt.
Emile Heskey: Nej.
Det gör att det bara återstår ett alternativ, och det är även denna spelare som jag tycker borde ha blivit utsedd till Englands nye lagkapten: Wayne Rooney.
På Football365.com diskuterar man om han kan vara den mest omtyckte spelaren i den engelska första-elvan. Och det är just hit jag försöker komma med detta blogginlägg.
En lagkapten för ett landslag ska verkligen kunna representera landet. Finns det någon som beter sig mer engelskt än Rooney? Finns det någon som spelar med samma barnsliga fotbollsglädje som Rooney? Finns det någon i det engelska landslaget som, för tillfället, är bättre än Rooney? Nej, nej och nej.
Wayne Rooney är den engelske fotbollsspelaren alla unga engelsmän vill bli.
Han är dessutom, enligt diverse journalister, den som behandlar sina fans bäst - det vill säga att han alltid tar sig tid att skriva autografer och så vidare. Han låtsas inte prata i telefonen, även när det inte ens finns någon täckning på området, som vissa andra fotbollsspelare gör.
Och som sagt, i mina ögon finns det inte heller någon bättre engelsk fotbollsspelare för tillfället. Det finns inte många bättre fotbollsspelare i världen över huvud taget.
Jag hatar att jag gillar Wayne Rooney.
Och han borde ha blivit utsedd till Englands nye lagkapten. Inget snack om saken.
/William Holm
måndag 22 februari 2010
Ännu en lista
Ni som frekvent besöker den här bloggen vet att jag har en svag punkt för listor. Nu tänkte jag försöka mig på att lista helgens engelska fotbollshändelser:
Helgens ointressantaste intressanta (min svenskalärare gråter): Erik Niva anser att Burnleys Jack Cork ser ut som basisten i Arctic Monkeys.
Helgens sömnpiller: Manchester City - Liverpool slutade mållöst. Det var endast tre skott på mål under hela matchen. Det var fler felpass än lyckade passningar. En ganska tråkig tillställning (inte för att jag brukar vara så kinkig med sånt) alltså.
Helgens överraskning: Att Everton skulle kunna skrälla hemma mot Manchester United var det nog inte många som trodde på förhand, även om det säkerligen fanns de som inte uteslöt det. Men desto färre väntade sig nog att "Toffees" dessutom skulle vara värda en seger. 3-1 slutade det, förresten.
Helgens sämsta attityd: Steven Gerrard. Och det är inte första gången denna säsong, om jag får säga det själv.
Helgens (så kallad) "expert": Richard Henriksson i Canal Plus-studion gör nog inte många personer glada. Hans matchanalyser, framför allt när han ska "plocka fram någonting ur matchen", är fruktansvärt dåliga. Säger naturligtvis inte att det är enkelt, men jämför med Jens Fjellström. Jämför med Jens Fjellström, säger jag bara.
Skulle för övrigt inte ha någonting emot om de som är i studion på lördagar även var där på söndagar...
Helgens "det trodde ni inte!?" : Vilka trodde att Tottenham skulle ligga fyra i Premier League efter helgens omgång?
Helgens fakta: Leeds har bara vunnit en utav sina League One-matcher i år. Trots det ligger de på en säker andraplacering, med förstaplatsen inom räckhåll.
Helgens tvåmålsskytt: Stewart Downing gjorde två mål när Aston Villa slog Burnley med 5-2. Det var den engelske yttermittfältarens första Premier League-mål för Villa.
Helgens miss: Vet inte om ni noterade det, men Rafa Benitez missade bollen totalt när den kom rullande mot honom när City ville ta ett snabbt inkast. Det var inte bara så att han flyttade på sig, utan han låtsades verkligen missa bollen för att det inte skulle se så "osportsligt" ut.
Det är sådant som jag noterar under fotbollsmatcher, om ni undrar...
/William Holm
Helgens ointressantaste intressanta (min svenskalärare gråter): Erik Niva anser att Burnleys Jack Cork ser ut som basisten i Arctic Monkeys.
Helgens sömnpiller: Manchester City - Liverpool slutade mållöst. Det var endast tre skott på mål under hela matchen. Det var fler felpass än lyckade passningar. En ganska tråkig tillställning (inte för att jag brukar vara så kinkig med sånt) alltså.
Helgens överraskning: Att Everton skulle kunna skrälla hemma mot Manchester United var det nog inte många som trodde på förhand, även om det säkerligen fanns de som inte uteslöt det. Men desto färre väntade sig nog att "Toffees" dessutom skulle vara värda en seger. 3-1 slutade det, förresten.
Helgens sämsta attityd: Steven Gerrard. Och det är inte första gången denna säsong, om jag får säga det själv.
Helgens (så kallad) "expert": Richard Henriksson i Canal Plus-studion gör nog inte många personer glada. Hans matchanalyser, framför allt när han ska "plocka fram någonting ur matchen", är fruktansvärt dåliga. Säger naturligtvis inte att det är enkelt, men jämför med Jens Fjellström. Jämför med Jens Fjellström, säger jag bara.
Skulle för övrigt inte ha någonting emot om de som är i studion på lördagar även var där på söndagar...
Helgens "det trodde ni inte!?" : Vilka trodde att Tottenham skulle ligga fyra i Premier League efter helgens omgång?
Helgens fakta: Leeds har bara vunnit en utav sina League One-matcher i år. Trots det ligger de på en säker andraplacering, med förstaplatsen inom räckhåll.
Helgens tvåmålsskytt: Stewart Downing gjorde två mål när Aston Villa slog Burnley med 5-2. Det var den engelske yttermittfältarens första Premier League-mål för Villa.
Helgens miss: Vet inte om ni noterade det, men Rafa Benitez missade bollen totalt när den kom rullande mot honom när City ville ta ett snabbt inkast. Det var inte bara så att han flyttade på sig, utan han låtsades verkligen missa bollen för att det inte skulle se så "osportsligt" ut.
Det är sådant som jag noterar under fotbollsmatcher, om ni undrar...
/William Holm
lördag 20 februari 2010
Dagens engelska fotboll...
Här kommer ett kortfattat sammandrag av det enligt mig viktigaste inom dagens engelska fotboll ...
********
De regerande mästarna Manchester United fick se sig själva fullkomligen överkörda på Goodison Park i dagens tidiga Premier League-match. Everton var verkligen på hugget och visade dessutom god moral genom att komma tillbaka från det tidiga 1-0-underläget och vinna med 3-1. Intressant att notera från matchen var att Dan Gosling och Jack Rodwell stod för var sitt mål. Toffees har verkligen en stor framtid i Gosling, 20, och Rodwell, 18. Och det har England också.
I och med Uniteds förlust utökar Chelsea sin serieledning till fyra poäng tack vare deras 2-0-vinst borta mot Wolverhampton. Samtidigt knappar Arsenal, som i dag vann med 2-0 hemma mot Sunderland in på United, och har alltså bara två poäng upp till "Red Devils" andraplats. Spännande.
I botten klättrade West Ham upp några placeringar efter att ha tagit en imponerande 3-0-vinst hemma mot Hull. "Hammers" känns verkligen starka nu när Carlton Cole, Scott Parker och Matthew Upson kan spela från start match efter match. Och det känns för tillfället som att det ska mycket till för att de inte ska kunna hålla sig kvar i Premier League denna säsong.
På tal om botten förlorade Portsmouth med 2-1 hemma mot Stoke ...
********
Klockan 16.00 valde jag att gå emot strömmen lite grann och se på Nottingham Forest - Middlesbrough, en Coca Cola Championship match, alltså. Man blir sällan besviken när man ser en Championship-match, och det blev jag inte i dag heller trots att det bara blev ett mål och var ytterst få målchanser. Målet stod hur som helst Nottingham för, och vinsten gör att de går upp på en andraplats i ligan, dock med två matcher fler spelade än West Bromwich.
Skrev det tidigare här på bloggen, och jag upprepar: Nottingham är utan tvekan det lag jag helst vill ha upp till Premier League igen. Klubbar med stor historia i bagaget hör hemma i Englands finrum, och om det är någonting "the Tricky Trees" har är det historia.
Dessutom unnar man Billy Davies, managern, all framgång.
********
I League One klantade Leeds (återigen) till det. Denna gång hemma mot Brighton - där man endast lyckades få med sig ett kryss. Leeds har bara vunnit en ligamatch under 2010 - vilket gör det hela ännu konstigare att man trots det ligger på en stabil andraplats i League One. Leder tredjedivisionen gör Norwich, trots dagens hemmaförlust mot Southampton.
********
I morgon ser vi fram emot det livsviktiga mötet mellan Manchester City och Liverpool. Mycket, mycket, mycket (bland annat pengar) står på spel i den matchen. De övriga PL-matcherna som spelas i morgon är Wigan - Tottenham, Fulham - Birmingham, Aston Villa - Burnley och Blackburn - Bolton.
/William Holm
********
De regerande mästarna Manchester United fick se sig själva fullkomligen överkörda på Goodison Park i dagens tidiga Premier League-match. Everton var verkligen på hugget och visade dessutom god moral genom att komma tillbaka från det tidiga 1-0-underläget och vinna med 3-1. Intressant att notera från matchen var att Dan Gosling och Jack Rodwell stod för var sitt mål. Toffees har verkligen en stor framtid i Gosling, 20, och Rodwell, 18. Och det har England också.
I och med Uniteds förlust utökar Chelsea sin serieledning till fyra poäng tack vare deras 2-0-vinst borta mot Wolverhampton. Samtidigt knappar Arsenal, som i dag vann med 2-0 hemma mot Sunderland in på United, och har alltså bara två poäng upp till "Red Devils" andraplats. Spännande.
I botten klättrade West Ham upp några placeringar efter att ha tagit en imponerande 3-0-vinst hemma mot Hull. "Hammers" känns verkligen starka nu när Carlton Cole, Scott Parker och Matthew Upson kan spela från start match efter match. Och det känns för tillfället som att det ska mycket till för att de inte ska kunna hålla sig kvar i Premier League denna säsong.
På tal om botten förlorade Portsmouth med 2-1 hemma mot Stoke ...
********
Klockan 16.00 valde jag att gå emot strömmen lite grann och se på Nottingham Forest - Middlesbrough, en Coca Cola Championship match, alltså. Man blir sällan besviken när man ser en Championship-match, och det blev jag inte i dag heller trots att det bara blev ett mål och var ytterst få målchanser. Målet stod hur som helst Nottingham för, och vinsten gör att de går upp på en andraplats i ligan, dock med två matcher fler spelade än West Bromwich.
Skrev det tidigare här på bloggen, och jag upprepar: Nottingham är utan tvekan det lag jag helst vill ha upp till Premier League igen. Klubbar med stor historia i bagaget hör hemma i Englands finrum, och om det är någonting "the Tricky Trees" har är det historia.
Dessutom unnar man Billy Davies, managern, all framgång.
********
I League One klantade Leeds (återigen) till det. Denna gång hemma mot Brighton - där man endast lyckades få med sig ett kryss. Leeds har bara vunnit en ligamatch under 2010 - vilket gör det hela ännu konstigare att man trots det ligger på en stabil andraplats i League One. Leder tredjedivisionen gör Norwich, trots dagens hemmaförlust mot Southampton.
********
I morgon ser vi fram emot det livsviktiga mötet mellan Manchester City och Liverpool. Mycket, mycket, mycket (bland annat pengar) står på spel i den matchen. De övriga PL-matcherna som spelas i morgon är Wigan - Tottenham, Fulham - Birmingham, Aston Villa - Burnley och Blackburn - Bolton.
/William Holm
torsdag 18 februari 2010
Arsenals målvaktsuppsättning för svag
Jag är inte tillräckligt bekant med fotbollens officiella domarregelbok för att sätta en stämpel på Hanssons agerande vid det kontroversiella 2-1-målet på Dragao igår. Min första emotion var att det var galet agerat, av rent supporterförknippade känslor. Efter repriser och expertutlåtanden föll frustrationen över på Campbell och Fabianski, andra gången denna kväll vad gäller den senare. Ingripandet vid det första baklängesmålet går inte att benämna vid beteckningen "ingripande". Det går att benämna vid beteckningen "inkompetens". När en förstemålvakt är skadad och reservmålvakten får chansen att visa vad han går för ska han ta den chansen. Reservmålvakten ska ha det psyket och den hungern, annars ska han inte vara reservmålvakt. Annars ska han inte vara målvakt överhuvudtaget på den här nivån.
Jag har trott att Fabianski skulle kunna växa fram att bli en framtida stormålvakt mellan Arsenals stolpar, men det här är inte första gången han visar nerver i en större match, mot ett större lag (med FA-cupsemin mot Chelsea förra året i åtanke). Det är okej, polacken är ung och oerfaren, men jag ställer mig frågan om han har den mentala styrkan som krävs. Och framförallt ställer jag mig frågan om Wenger själv tycker att hans nuvarande målvaktsuppsättning är bra nog för ett titelutmanande topplag. Det kan han inte tycka. Det går inte att kringgå faktumet att Arsenals målvakter har gjort för många misstag den här säsongen. De kan göra kanonmatcher precis som alla andra världsmålvakter, men all typ av stabilitet är obefintlig. Det är en stor anledning till att även den här säsongen med stor sannolikhet blir titellös för Arsenal. I sommar är prioritet ett en ny målvakt. En klassmålvakt som ger backlinjen trygghet och tillit, men också som kan göra de där matchavgörande räddningarna och som tänder till när det vankas stormatch.
Wenger var rasande. I vått och torrt försvarar han sina spelare, det är en stor egenskap han har. Men Campbells (mycket roligt att han fick göra mål, det ska nämnas) bakåtpassning med tån såg inte ut att vara "accidental" eller "intentional". Inte att tyda av blicken som faller ned på bollen sekunden innan touchen. Förlusten går inte att skylla på Hansson, även om vissa andra, inte matchavgörande domarbeslut går att diskutera.
Tidigare domaren Graham Poll försvarar svensken i Daily Mail. Samme Graham Poll som gav Josip Simunic en extra chans i VM för fyra år sedan.
Det norska domarteamets "insats" i München orkar jag inte ens kommentera. Drogba gör det åt mig.
/Fredrik Tillberg
Jag har trott att Fabianski skulle kunna växa fram att bli en framtida stormålvakt mellan Arsenals stolpar, men det här är inte första gången han visar nerver i en större match, mot ett större lag (med FA-cupsemin mot Chelsea förra året i åtanke). Det är okej, polacken är ung och oerfaren, men jag ställer mig frågan om han har den mentala styrkan som krävs. Och framförallt ställer jag mig frågan om Wenger själv tycker att hans nuvarande målvaktsuppsättning är bra nog för ett titelutmanande topplag. Det kan han inte tycka. Det går inte att kringgå faktumet att Arsenals målvakter har gjort för många misstag den här säsongen. De kan göra kanonmatcher precis som alla andra världsmålvakter, men all typ av stabilitet är obefintlig. Det är en stor anledning till att även den här säsongen med stor sannolikhet blir titellös för Arsenal. I sommar är prioritet ett en ny målvakt. En klassmålvakt som ger backlinjen trygghet och tillit, men också som kan göra de där matchavgörande räddningarna och som tänder till när det vankas stormatch.
Wenger var rasande. I vått och torrt försvarar han sina spelare, det är en stor egenskap han har. Men Campbells (mycket roligt att han fick göra mål, det ska nämnas) bakåtpassning med tån såg inte ut att vara "accidental" eller "intentional". Inte att tyda av blicken som faller ned på bollen sekunden innan touchen. Förlusten går inte att skylla på Hansson, även om vissa andra, inte matchavgörande domarbeslut går att diskutera.
Tidigare domaren Graham Poll försvarar svensken i Daily Mail. Samme Graham Poll som gav Josip Simunic en extra chans i VM för fyra år sedan.
Det norska domarteamets "insats" i München orkar jag inte ens kommentera. Drogba gör det åt mig.
/Fredrik Tillberg
Lite gott och blandat från Albion
Jag tänkte lite kortfattat berätta vad det snackas om på de engelska öarna i dag. Here goes:
********
Min ”Top Story” för dagen blir att Wolverhampton tvingas böta ungefär 300 000 svenska kronor. Anledningen? Jo, ni kommer säkerligen ihåg när Mick McCarthy valde att göra tio förändringar inför bortamatchen mot Manchester United i december. Irländaren kände tydligen att det var omöjligt att vinna matchen, och valde därför att spela med reserver och juniorer.
Men tydligen är det att bryta mot en utav Premier Leagues många regler. Därför kommer det nu, ett par månader senare, in en räkning på £200,000 på Waterloo Road, Wolverhampton. Kan tyckas extremt onödigt, men samtidigt motsvarar summan, ja, ska vi säga Sylvan Ebanks-Blakes veckolön?
********
Den stora snackisen i dag i England är Martin Hansson, vilket inte är första gången. ”Irland-hataren” var i går inblandad i flera tveksamma domslut när Arsenal förlorade med 2-1 borta mot Porto. Hur mycket mer kan Hansson orka med?
********
Dagens saftigaste transferskvaller: Manchester United ryktas vara intresserade av Chelseas engelske landslagsmittfältare Joe Cole. Intressant? Som bara den. Sant? Antagligen inte.
********
I och med Newcastles kraftfulla vändning i går hemma mot Coventry har man nu återintagit serieledningen av Coca Cola (viktigt att få med det) Championship.
I gårdagens andra Coca Cola Championship-match vann Reading med 3-1 borta mot Crystal Palace. Vinsten var extremt viktig för ”The Royals” eftersom den gör att man nu tar sig upp på
rätt sida av nedflyttningsstrecket.
En sak som är kul att notera i tabellen är för övrigt att Swansea och Cardiff ligger fyra respektive femma. Det vore verkligen riktigt kul att få se ett Wales-lag (mest för att det var så länge sedan) i nästa säsongs upplaga av Premier League.
********
En sak som man kan tycka att det borde skrivas och pratas mycket om är Liverpools Europa League-sextondelsfinal mot Unirea i kväll. Fast hos engelsmännen handlar det om hånfulla skratt eller dystra miner när det talas om den matchen. Ingen verkar riktigt intresserad av hur mötet kommer att sluta, om ni förstår vad jag menar...
********
Vidic har för hundrade gången hävdat att han är lycklig i Manchester United och vill stanna. Samtidigt skriver tidningarna att han kan komma att gå till Milan, Real Madrid, Barcelona, Inter eller Manchester City i sommar. En vanlig dag i England, med andra ord.
********
Om ni undrar över rubriken kan jag meddela att Albion är det forntida namnet för England, så nu vet ni det också...
/William Holm
********
Min ”Top Story” för dagen blir att Wolverhampton tvingas böta ungefär 300 000 svenska kronor. Anledningen? Jo, ni kommer säkerligen ihåg när Mick McCarthy valde att göra tio förändringar inför bortamatchen mot Manchester United i december. Irländaren kände tydligen att det var omöjligt att vinna matchen, och valde därför att spela med reserver och juniorer.
Men tydligen är det att bryta mot en utav Premier Leagues många regler. Därför kommer det nu, ett par månader senare, in en räkning på £200,000 på Waterloo Road, Wolverhampton. Kan tyckas extremt onödigt, men samtidigt motsvarar summan, ja, ska vi säga Sylvan Ebanks-Blakes veckolön?
********
Den stora snackisen i dag i England är Martin Hansson, vilket inte är första gången. ”Irland-hataren” var i går inblandad i flera tveksamma domslut när Arsenal förlorade med 2-1 borta mot Porto. Hur mycket mer kan Hansson orka med?
********
Dagens saftigaste transferskvaller: Manchester United ryktas vara intresserade av Chelseas engelske landslagsmittfältare Joe Cole. Intressant? Som bara den. Sant? Antagligen inte.
********
I och med Newcastles kraftfulla vändning i går hemma mot Coventry har man nu återintagit serieledningen av Coca Cola (viktigt att få med det) Championship.
I gårdagens andra Coca Cola Championship-match vann Reading med 3-1 borta mot Crystal Palace. Vinsten var extremt viktig för ”The Royals” eftersom den gör att man nu tar sig upp på
rätt sida av nedflyttningsstrecket.
En sak som är kul att notera i tabellen är för övrigt att Swansea och Cardiff ligger fyra respektive femma. Det vore verkligen riktigt kul att få se ett Wales-lag (mest för att det var så länge sedan) i nästa säsongs upplaga av Premier League.
********
En sak som man kan tycka att det borde skrivas och pratas mycket om är Liverpools Europa League-sextondelsfinal mot Unirea i kväll. Fast hos engelsmännen handlar det om hånfulla skratt eller dystra miner när det talas om den matchen. Ingen verkar riktigt intresserad av hur mötet kommer att sluta, om ni förstår vad jag menar...
********
Vidic har för hundrade gången hävdat att han är lycklig i Manchester United och vill stanna. Samtidigt skriver tidningarna att han kan komma att gå till Milan, Real Madrid, Barcelona, Inter eller Manchester City i sommar. En vanlig dag i England, med andra ord.
********
Om ni undrar över rubriken kan jag meddela att Albion är det forntida namnet för England, så nu vet ni det också...
/William Holm
onsdag 17 februari 2010
Onsdagens CL-förutsättningar
United sitter i förarsätet, och med relativ säkerhet. Mycket ska till för att Milan ska vinna med 2-0 på Old Trafford. Bland annat måste Ronaldinho vara i storform, Clarence Seedorf starta, Wayne Rooney vara ur balans och Pato ha väckts till liv under veckorna innan returen. Det sistnämnda finns det tid för, och jag vill inte helt och hållet räkna ut Milan. Jag vill inte och jag kan inte.
Arsenal är i Portugal, och det utan i alla fall fem vanligtvis startaktuella spelare, plus tre godtyckliga ersättare. Förutom långtidsskadade Van Persie, Djourou och Gibbs dras Almunia, Gallas, Song, Arshavin och Eduardo med skavanker som hindrar de alla från spel i Porto. Gallas frånvaro innebär med stor sannolikhet att räven Sol Campbell bildar mittlås med Vermaelen. Formen är åter på uppåtgående i och med uddamålssegern över Liverpool för en vecka sedan, en veckas välbehövlig vila inför dagens Champions League-utmaning.
Porto har precis som de brukar tagit sig till åttondelen lite i skymundan, och slutade med många poängs marginal ned tvåa bakom Chelsea i gruppspelet. Enda förlusterna där kom mot just Chelsea med 1-0 både hemma och borta, men man slog både Atletico Madrid och cypriotiska APOEL gånger två. I ligaspelet går det knackigt för portugiserna, som är nio poäng efter ledande Benfica. Store anfallsstjärnan Hulk har varit avstängd i två månader efter att ha slagit en funktionär i spelartunneln under en match mot Benfica, men är tillbaka i truppen inför kvällens CL-möte. Porto går in i dubbelmötet som kraftigt underlagstippade, men Arsenals skadebekymmer kan ge portugiserna en fördel i alla fall ikväll på Dragao, där man är svårslagna, och med ett bra resultat med sig in i returen är avancemang inte alls någon omöjlighet för Porto. Jag är inte lika positiv till Arsenals chanser som övriga media, men jag tror att Arsenal tar sig vidare till kvarten, det gör jag.
I München är det skilda världar. Bayern går in i matchen med nio raka ligasegrar och tolv inklusive cupmatcher, medan Fiorentinas form är bedrövlig, lindrigt uttryckt. De senaste fem har man fyra förluster och en oavgjord. Viola har dessutom skadeproblem i försvarslinjen, och matchotränade Natali förväntas starta intill Per Kröldrup längst bak. Viktige Gamberini, Santana och Zanetti är skadade, och Mutu är avstängd. Även nya lånet Felipe har skadekänning, men startar på bänken. Stor fördel Bayern (som har Ribery tillbaka efter skada) enligt förutsättningarna, men jag vill inte räkna ut Fiorentina. I cupspelet har man imponerat, och man besegrade både Liverpool (gånger två) och Lyon i gruppspelet, vilket man avslutade i topp. Gilardino är sliten och formsvag, men det är i sådana här matcher han brukar tända till och avgöra. Idag frälser han Viola...
Trevlig CL-kväll!
/Fredrik Tillberg
Arsenal är i Portugal, och det utan i alla fall fem vanligtvis startaktuella spelare, plus tre godtyckliga ersättare. Förutom långtidsskadade Van Persie, Djourou och Gibbs dras Almunia, Gallas, Song, Arshavin och Eduardo med skavanker som hindrar de alla från spel i Porto. Gallas frånvaro innebär med stor sannolikhet att räven Sol Campbell bildar mittlås med Vermaelen. Formen är åter på uppåtgående i och med uddamålssegern över Liverpool för en vecka sedan, en veckas välbehövlig vila inför dagens Champions League-utmaning.
Porto har precis som de brukar tagit sig till åttondelen lite i skymundan, och slutade med många poängs marginal ned tvåa bakom Chelsea i gruppspelet. Enda förlusterna där kom mot just Chelsea med 1-0 både hemma och borta, men man slog både Atletico Madrid och cypriotiska APOEL gånger två. I ligaspelet går det knackigt för portugiserna, som är nio poäng efter ledande Benfica. Store anfallsstjärnan Hulk har varit avstängd i två månader efter att ha slagit en funktionär i spelartunneln under en match mot Benfica, men är tillbaka i truppen inför kvällens CL-möte. Porto går in i dubbelmötet som kraftigt underlagstippade, men Arsenals skadebekymmer kan ge portugiserna en fördel i alla fall ikväll på Dragao, där man är svårslagna, och med ett bra resultat med sig in i returen är avancemang inte alls någon omöjlighet för Porto. Jag är inte lika positiv till Arsenals chanser som övriga media, men jag tror att Arsenal tar sig vidare till kvarten, det gör jag.
I München är det skilda världar. Bayern går in i matchen med nio raka ligasegrar och tolv inklusive cupmatcher, medan Fiorentinas form är bedrövlig, lindrigt uttryckt. De senaste fem har man fyra förluster och en oavgjord. Viola har dessutom skadeproblem i försvarslinjen, och matchotränade Natali förväntas starta intill Per Kröldrup längst bak. Viktige Gamberini, Santana och Zanetti är skadade, och Mutu är avstängd. Även nya lånet Felipe har skadekänning, men startar på bänken. Stor fördel Bayern (som har Ribery tillbaka efter skada) enligt förutsättningarna, men jag vill inte räkna ut Fiorentina. I cupspelet har man imponerat, och man besegrade både Liverpool (gånger två) och Lyon i gruppspelet, vilket man avslutade i topp. Gilardino är sliten och formsvag, men det är i sådana här matcher han brukar tända till och avgöra. Idag frälser han Viola...
Trevlig CL-kväll!
/Fredrik Tillberg
måndag 15 februari 2010
Tisdagens CL-förutsättningar
Champions League, alltså. En dag kvar. Drygt två månaders trånande har passerat. Visst, kalla det klyscha, men imorgon smäller det tamejfan.
Efter lottningen i december skrev jag den här texten där jag gav tidiga utlåtanden om vart och ett åttondelsmöte. Jag står fast vid mina tips, men förutsättningarna är inte desamma längre. Mycket har hänt de senaste två månaderna.
Vad gäller våra tre engelska lag som är vidare spelar Manchester United och Arsenal den här veckan, medan Chelsea åker till Milano först nästa vecka. Men först och främst; morgondagens två åttondeler.
Enligt konceptet "spara det bästa till sist" får Milan-United snällt vänta medan mötet i Lyon avhandlas.
Stade Gerland är ingen enkel uppgift för spanjorerna. Lyon har bra form; med endast en oavgjord och fyra segrar i det inhemska ligaspelet sedan nyår har man knappat in en aning på ledande Bordeaux, men har däremot åkt ur båda de franska cuperna under januari månad. Lisandro Lopez har alla möjligheter att hota Reals backlinje, som också får se upp med den unge bosnierna Miralem Pjanic, som gjorde tre mål och tre assist under gruppspelet.
Real Madrid flyger till Frankrike med en målfarlig form. Fyra raka segrar, från vilka målskillnaden står sig 11-1, efter förlusten i Bilbao för en månad sedan. Cristiano Ronaldo verkar vara på humör efter avstängningen och tar med sig två baljor från Xerez-matchen i bagaget. Fortfarande fördel Real Madrid, som dessutom har tillbaka Gonzalo Higuain på topp. Något som kan sätta stopp för en start för Lyon-sonen Karim Benzema inför sina före detta fans.
Och så matchen i Milano då. Milan fick ett bakslag på den mycket lovande formen när man derbyförlorade mot Inter för tre veckor sedan, och har sedan dess spelat två oavgjorda (Livorno hemma, Bologna borta) innan man vann med 3-2 mot Udinese på San Siro i fredags med en briljant Ronaldinho i huvudrollen. Inga mål, men två målpass och flera ytterligare geniala passningar. Två mål gjorde däremot holländaren Huntelaar som fick förtroende och som kan bilda anfallstrio med brassarna Ronaldinho och tillfrisknade Pato. Mediafokus ligger, naturligtvis, på David Beckhams möte med United och Sir Alex, men inte mycket talar för att engelsmannen startar på San Siro imorgon. Intressantare blir återkomsten till Old Trafford om tre veckor.
Rio Ferdinands avstängning gäller enbart i det inhemska spelet och deltar säkerligen för de röda djävlarna. Däremot följer hans viktige mittbackskompanjon Nemanja Vidic inte med till Italien, så Evans väntas starta för fjolårstvåan. Kapten Giggs är borta i fyra veckor med sin brutna arm, men formstarke Nani är tillgänglig på samma villkor som Ferdinand. Formen är god, med nyfött självförtroende i form av segrar över Burnley, Hull, Arsenal och Portsmouth plus 1-1 på Villa Park nu senast. Fortfarande fördel United över två matcher, men Rossoneri ska inte underskattas och jag är säker på att Milan blir farliga om man vinner morgondagens match.
Väldigt snabbt sammansatta grundförutsättningar. Imorgon eller onsdag tittar vi närmare på onsdagens två åttondelsmöten, Porto-Arsenal och Bayern-Viola - två personligen extra pirriga matcher för mig. Om den senare, läs mer här.
/Fredrik Tillberg
Efter lottningen i december skrev jag den här texten där jag gav tidiga utlåtanden om vart och ett åttondelsmöte. Jag står fast vid mina tips, men förutsättningarna är inte desamma längre. Mycket har hänt de senaste två månaderna.
Vad gäller våra tre engelska lag som är vidare spelar Manchester United och Arsenal den här veckan, medan Chelsea åker till Milano först nästa vecka. Men först och främst; morgondagens två åttondeler.
Enligt konceptet "spara det bästa till sist" får Milan-United snällt vänta medan mötet i Lyon avhandlas.
Stade Gerland är ingen enkel uppgift för spanjorerna. Lyon har bra form; med endast en oavgjord och fyra segrar i det inhemska ligaspelet sedan nyår har man knappat in en aning på ledande Bordeaux, men har däremot åkt ur båda de franska cuperna under januari månad. Lisandro Lopez har alla möjligheter att hota Reals backlinje, som också får se upp med den unge bosnierna Miralem Pjanic, som gjorde tre mål och tre assist under gruppspelet.
Real Madrid flyger till Frankrike med en målfarlig form. Fyra raka segrar, från vilka målskillnaden står sig 11-1, efter förlusten i Bilbao för en månad sedan. Cristiano Ronaldo verkar vara på humör efter avstängningen och tar med sig två baljor från Xerez-matchen i bagaget. Fortfarande fördel Real Madrid, som dessutom har tillbaka Gonzalo Higuain på topp. Något som kan sätta stopp för en start för Lyon-sonen Karim Benzema inför sina före detta fans.
Och så matchen i Milano då. Milan fick ett bakslag på den mycket lovande formen när man derbyförlorade mot Inter för tre veckor sedan, och har sedan dess spelat två oavgjorda (Livorno hemma, Bologna borta) innan man vann med 3-2 mot Udinese på San Siro i fredags med en briljant Ronaldinho i huvudrollen. Inga mål, men två målpass och flera ytterligare geniala passningar. Två mål gjorde däremot holländaren Huntelaar som fick förtroende och som kan bilda anfallstrio med brassarna Ronaldinho och tillfrisknade Pato. Mediafokus ligger, naturligtvis, på David Beckhams möte med United och Sir Alex, men inte mycket talar för att engelsmannen startar på San Siro imorgon. Intressantare blir återkomsten till Old Trafford om tre veckor.
Rio Ferdinands avstängning gäller enbart i det inhemska spelet och deltar säkerligen för de röda djävlarna. Däremot följer hans viktige mittbackskompanjon Nemanja Vidic inte med till Italien, så Evans väntas starta för fjolårstvåan. Kapten Giggs är borta i fyra veckor med sin brutna arm, men formstarke Nani är tillgänglig på samma villkor som Ferdinand. Formen är god, med nyfött självförtroende i form av segrar över Burnley, Hull, Arsenal och Portsmouth plus 1-1 på Villa Park nu senast. Fortfarande fördel United över två matcher, men Rossoneri ska inte underskattas och jag är säker på att Milan blir farliga om man vinner morgondagens match.
Väldigt snabbt sammansatta grundförutsättningar. Imorgon eller onsdag tittar vi närmare på onsdagens två åttondelsmöten, Porto-Arsenal och Bayern-Viola - två personligen extra pirriga matcher för mig. Om den senare, läs mer här.
/Fredrik Tillberg
söndag 14 februari 2010
Det är synd om spelberoende fotbollsspelare ...
Man vet att någonting i världen har gått snett när fotbollsspelare spelar bort miljontals kronor på sina bussresor till bortamatcher samtidigt som barn svälter i Afrika. Fråga bara Matthew Etherington. Under den engelske Stoke-yttermittfältarens tid i West Ham spelade han bort drygt 15 miljoner kronor. Detta avslöjade han under söndagen, samtidigt som han medgav att kortspelandet var ett stort problem i ”The Hammers” – där han spelade mellan åren 2003-2009.
”Jag lyckades betala av en del av mina skulder men det återstod fortfarande en hel del, runt tio miljoner kronor,” avslöjade 28-åringen för Mail on Sunday.
”Men jag förlorade mer än det sammanlagt. Runt 15 miljoner kronor. Definitivt så mycket.”
Och kortspelandet var till och med ett så pass stort problem att det påverkade spelarnas insatser på planen, om man frågar Etherington själv: ”Det kan inte vara bra för lagmoralen. Varje normal människa som förlorar pengar blir inte glad över det och du kommer då att avsky personen som vunnit pengarna av dig. Man kunde gå ut på planen med vetskapen om att din vinst- eller matchbonus den dagen skulle mer eller mindre vara borta eftersom att du redan förlorat den. Men Alan Pardew (klubbens dåvarande tränare) stoppade det till slut, vilket han gjorde helt rätt i.”
Etherington ombads under förra året söka hjälp för sitt spelberoende av sin familj. Och han avslöjade nyligen att han under en tid besökte ”Gambling Anonymous” i Birmingham. Det var tydligen någonting som tog väldigt hårt på honom och som var en väldigt jobbig period av hans liv.
Visst är det synd om professionella fotbollsspelare? (ironi)
/William Holm
”Jag lyckades betala av en del av mina skulder men det återstod fortfarande en hel del, runt tio miljoner kronor,” avslöjade 28-åringen för Mail on Sunday.
”Men jag förlorade mer än det sammanlagt. Runt 15 miljoner kronor. Definitivt så mycket.”
Och kortspelandet var till och med ett så pass stort problem att det påverkade spelarnas insatser på planen, om man frågar Etherington själv: ”Det kan inte vara bra för lagmoralen. Varje normal människa som förlorar pengar blir inte glad över det och du kommer då att avsky personen som vunnit pengarna av dig. Man kunde gå ut på planen med vetskapen om att din vinst- eller matchbonus den dagen skulle mer eller mindre vara borta eftersom att du redan förlorat den. Men Alan Pardew (klubbens dåvarande tränare) stoppade det till slut, vilket han gjorde helt rätt i.”
Etherington ombads under förra året söka hjälp för sitt spelberoende av sin familj. Och han avslöjade nyligen att han under en tid besökte ”Gambling Anonymous” i Birmingham. Det var tydligen någonting som tog väldigt hårt på honom och som var en väldigt jobbig period av hans liv.
Visst är det synd om professionella fotbollsspelare? (ironi)
/William Holm
lördag 13 februari 2010
Så slutar Premier League...
Det återstår nu ungefär tre månader av Premier League, ungefär två tredjedelar av säsongen 09/10 är spelad. Och för en gångs skull ser det extremt spännande ut. Det ser extremt spännande ut i toppen, i mitten och i botten av tabellen.
Det är svårtippat också, måste jag säga. För ett par omgångar sedan var Arsenal fullständigt avskrivna från titelracet. Men i dagsläget känns de som seriösa utmanare. Gunners ligger sex poäng efter Chelsea och fem poäng efter Manchester United. Men det som talar till deras fördel är att de bara har Tottenham och Manchester City kvar att spela mot av topp 7-lagen. Så är det varken för Chelsea eller United.
Därför ser jag det som att det kan bli vilka som helst av Chelsea, United och Arsenal. Men om jag måste säga ett lag så blir det ändå Chelsea. De har känts ruggigt starka hela säsongen och jag skulle bli förvånad om de tappar det.
Angående Champions League-platsen står det enligt mig mellan Manchester City och Liverpool. Tottenham och Aston Villa må ha samma högstanivå som City, men de har inte samma kvalitet över hela truppen. Och framför allt är det ju också City och Liverpool som ligger bäst till poängmässigt. Jag skulle vilja säga att den som tar CL-platsen beror helt på nästa Premier League-omgång, där lagen möts på City of Manchester Stadium. Vinnaren där tar hem tar hem platsen, det är jag övertygad om. Vid oavgjort resultat lutar mitt tips åt Liverpool.
Nu till bottenstriden, och där kan man verkligen snacka ovisst. Det skiljer två poäng mellan 19:e och 14:e-plats. Portsmouth är redan avhängda, och har ingen chans att klara sig ur sina spelmässiga och framför allt ekonomiska problem. Jag tänker gå på magkänslan vad gäller bottenstriden och säga att jag tror att det blir Pompey, Hull och Burnley som åker ur. Hull har inga som helst spetskvaliteter när inte Jimmy Bullard (en av mina favoritspelare) är på planen. Burnley verkar inte längre kunna förlita sig på sin galna hemmaform och utan den har de inte mycket att komma med. Att de tappade Owen Coyle och fick Brian Laws som ny manager tror jag inte heller är något som talar till deras fördel.
Här är mitt PL-tips med andra ord:
Vinnare: Chelsea
Fjärdeplatstagare: Eftersom jag tror Liverpool vinner nästa match mot City måste jag säga just Liverpool.
Åker ur: Portsmouth, Hull, Burnley
/William Holm
Det är svårtippat också, måste jag säga. För ett par omgångar sedan var Arsenal fullständigt avskrivna från titelracet. Men i dagsläget känns de som seriösa utmanare. Gunners ligger sex poäng efter Chelsea och fem poäng efter Manchester United. Men det som talar till deras fördel är att de bara har Tottenham och Manchester City kvar att spela mot av topp 7-lagen. Så är det varken för Chelsea eller United.
Därför ser jag det som att det kan bli vilka som helst av Chelsea, United och Arsenal. Men om jag måste säga ett lag så blir det ändå Chelsea. De har känts ruggigt starka hela säsongen och jag skulle bli förvånad om de tappar det.
Angående Champions League-platsen står det enligt mig mellan Manchester City och Liverpool. Tottenham och Aston Villa må ha samma högstanivå som City, men de har inte samma kvalitet över hela truppen. Och framför allt är det ju också City och Liverpool som ligger bäst till poängmässigt. Jag skulle vilja säga att den som tar CL-platsen beror helt på nästa Premier League-omgång, där lagen möts på City of Manchester Stadium. Vinnaren där tar hem tar hem platsen, det är jag övertygad om. Vid oavgjort resultat lutar mitt tips åt Liverpool.
Nu till bottenstriden, och där kan man verkligen snacka ovisst. Det skiljer två poäng mellan 19:e och 14:e-plats. Portsmouth är redan avhängda, och har ingen chans att klara sig ur sina spelmässiga och framför allt ekonomiska problem. Jag tänker gå på magkänslan vad gäller bottenstriden och säga att jag tror att det blir Pompey, Hull och Burnley som åker ur. Hull har inga som helst spetskvaliteter när inte Jimmy Bullard (en av mina favoritspelare) är på planen. Burnley verkar inte längre kunna förlita sig på sin galna hemmaform och utan den har de inte mycket att komma med. Att de tappade Owen Coyle och fick Brian Laws som ny manager tror jag inte heller är något som talar till deras fördel.
Här är mitt PL-tips med andra ord:
Vinnare: Chelsea
Fjärdeplatstagare: Eftersom jag tror Liverpool vinner nästa match mot City måste jag säga just Liverpool.
Åker ur: Portsmouth, Hull, Burnley
/William Holm
onsdag 10 februari 2010
Omgången de flesta glömde bort...
En riktigt intressant Premier League-omgång i går (tisdag), måste jag ändå säga. Förhoppningarna var låga när man såg vilka matcher som skulle spelas, men som vi alla vet är det Premier League det handlar om, och då spelar det knappt någon roll vilka lag det är som ställs mot varandra.
Portsmouth - Sunderland blev en högdramatisk match. Tre utvisningar och sex gula kort delades ut. Matchen slutade 1-1 efter att jumboplacerade och krisdrabbade Pompey kvitterade i 95:e minuten. Det var faktiskt kul att se Portsmouth-fansen få fira lite. Som ni kanske märkt har jag sympatier för den klubben, eller dess supportrar rättare sagt.
Själva matchen mellan Fulham - Burnley var egentligen inte så intressant. Det slutade 3-0 till Fulham som inte hade några större problem med Burnley.
Men det som däremot gjorde matchen extremt intressant var att förre Kalmar-spelaren David Elm fick spela från start för hemmalaget. Och visst imponerade han, den gänglige anfallaren. Ett mål och en riktigt snygg assist vittnar bara det om att han gjorde bra ifrån sig. Men han var även bra i spelet, vilket trots allt är det viktigaste. Kanske spelade Elm till sig en plats i "Cottagers" startelva? Jag skulle inte bli allt för överraskad om så var fallet.
Matchen som jag såg mest av i går var Manchester City - Bolton. Johan Elmander spelade från start och gjorde, hmm, inte jättemycket väsen av sig.
Matchens stora besvikelse hette dock Patrick Vieira och spelade för hemmalaget. Trots en fin assist till Emmanuel Adebayors 2-0-mål (som för övrigt blev slutresultatet) var fransmannen inte alls bra. Självklart satt man inte och trodde på att han skulle kunna prestera på den nivå han gjorde i Arsenal, men man tycker ändå att han hade kunnat imponera lite mer. Han är enligt mig inte på något sätt bättre än Stephen Ireland i dagsläget...
Det roliga att se i matchen på City of Manchester Stadium var Citys andra nyförvärv Adam Johnsons insats. Den engelske yttermittfältaren bevisade i matchen att han inte bara är en kvick dribbler, utan han har ett spelsinne som heter duga dessutom. Jag skulle inte bli förvånad/besviken om Johnson tas med i Fabio Capellos VM-trupp i stället för Stewart Downing.
Den återstående matchen som spelades var Wigan - Stoke, men eftersom den inte sändes har jag inte direkt något att säga om matchen. Om ni vill veta resultatet får ni skriva in goalwire.com i er browser eller nåt sånt...
Cheers!
/William Holm
Portsmouth - Sunderland blev en högdramatisk match. Tre utvisningar och sex gula kort delades ut. Matchen slutade 1-1 efter att jumboplacerade och krisdrabbade Pompey kvitterade i 95:e minuten. Det var faktiskt kul att se Portsmouth-fansen få fira lite. Som ni kanske märkt har jag sympatier för den klubben, eller dess supportrar rättare sagt.
Själva matchen mellan Fulham - Burnley var egentligen inte så intressant. Det slutade 3-0 till Fulham som inte hade några större problem med Burnley.
Men det som däremot gjorde matchen extremt intressant var att förre Kalmar-spelaren David Elm fick spela från start för hemmalaget. Och visst imponerade han, den gänglige anfallaren. Ett mål och en riktigt snygg assist vittnar bara det om att han gjorde bra ifrån sig. Men han var även bra i spelet, vilket trots allt är det viktigaste. Kanske spelade Elm till sig en plats i "Cottagers" startelva? Jag skulle inte bli allt för överraskad om så var fallet.
Matchen som jag såg mest av i går var Manchester City - Bolton. Johan Elmander spelade från start och gjorde, hmm, inte jättemycket väsen av sig.
Matchens stora besvikelse hette dock Patrick Vieira och spelade för hemmalaget. Trots en fin assist till Emmanuel Adebayors 2-0-mål (som för övrigt blev slutresultatet) var fransmannen inte alls bra. Självklart satt man inte och trodde på att han skulle kunna prestera på den nivå han gjorde i Arsenal, men man tycker ändå att han hade kunnat imponera lite mer. Han är enligt mig inte på något sätt bättre än Stephen Ireland i dagsläget...
Det roliga att se i matchen på City of Manchester Stadium var Citys andra nyförvärv Adam Johnsons insats. Den engelske yttermittfältaren bevisade i matchen att han inte bara är en kvick dribbler, utan han har ett spelsinne som heter duga dessutom. Jag skulle inte bli förvånad/besviken om Johnson tas med i Fabio Capellos VM-trupp i stället för Stewart Downing.
Den återstående matchen som spelades var Wigan - Stoke, men eftersom den inte sändes har jag inte direkt något att säga om matchen. Om ni vill veta resultatet får ni skriva in goalwire.com i er browser eller nåt sånt...
Cheers!
/William Holm
måndag 8 februari 2010
En liten lista...
Tänkte bjuda på en liten lista som sammanfattning av den gångna helgens fotbollsmatcher i Premier League. Enjoy!
Helgens citat: "Han säger alltid sådana saker när han förlorar för att hitta en ursäkt - men fotboll handlar inte om bollinnehav och att slå en snygg passning."
- Michael Ballack efter att Arsene Wenger återigen klagat på Chelseas spelidé.
Helgens självmålande: Att Portsmouth gjorde två (eller tre) självmål på Old Trafford gör att de utan större konkurrens tar hem utmärkelsen.
Helgens fans: Pompey-fansen var fantastiska trots att man förlorade med 5-0 borta mot Manchester United. Man höll i gång matchen ut och hedrade minnet av Munchen-katastrofen på ett föredömligt sätt.
Helgens derby: Liverpool - Everton slog Chelsea - Arsenal och Birmingham - Wolverhampton med hästlängder. Låter hemskt, men våldsamt spel blir väldigt ofta intressantare att se på.
Helgens upprepning: Arsenals fall på Stamford Bridge liknade fallet mot United förra helgen ganska mycket. I veckan ska the Gunners ta sig an Liverpool, för övrigt.
Helgens hörnor: Sebastian Larsson hade extremt hög standard, som vanligt, på sina hörnor när hans Birmingham vann Midlands-derbyt mot Wolves i söndags.
Helgens domarmiss: Mark Clattenburg dömde bort Kevin Davies mål i slutminuterna för en "knuff" på Brede Hangeland. Om målet godkänts hade Bolton vunnit med 1-0. Davies och managern Owen Coyle har för övrigt gett sina åsikter om händelsen, svordomar förekom.
Helgens mest kraftfulla: Didier Drogba, of course.
Helgens formstarkaste: Det var länge sedan Wayne Rooney gjorde en dålig match.
Helgens startskott: Jamie Carraghers tackling på Steven Pienaar, 45 sekunder in i Liverpool - Everton, skulle visa sig bli startskottet för det våldsammaste Merseysidederbyt på länge.
Helgens anfallare: När det stod 0-1 till Wolverhampton i Birminghamderbyt byttes Kevin Phillips in. Matchen slutade 2-1 till Birmingham, Phillips stod för båda målen.
/William Holm
Helgens citat: "Han säger alltid sådana saker när han förlorar för att hitta en ursäkt - men fotboll handlar inte om bollinnehav och att slå en snygg passning."
- Michael Ballack efter att Arsene Wenger återigen klagat på Chelseas spelidé.
Helgens självmålande: Att Portsmouth gjorde två (eller tre) självmål på Old Trafford gör att de utan större konkurrens tar hem utmärkelsen.
Helgens fans: Pompey-fansen var fantastiska trots att man förlorade med 5-0 borta mot Manchester United. Man höll i gång matchen ut och hedrade minnet av Munchen-katastrofen på ett föredömligt sätt.
Helgens derby: Liverpool - Everton slog Chelsea - Arsenal och Birmingham - Wolverhampton med hästlängder. Låter hemskt, men våldsamt spel blir väldigt ofta intressantare att se på.
Helgens upprepning: Arsenals fall på Stamford Bridge liknade fallet mot United förra helgen ganska mycket. I veckan ska the Gunners ta sig an Liverpool, för övrigt.
Helgens hörnor: Sebastian Larsson hade extremt hög standard, som vanligt, på sina hörnor när hans Birmingham vann Midlands-derbyt mot Wolves i söndags.
Helgens domarmiss: Mark Clattenburg dömde bort Kevin Davies mål i slutminuterna för en "knuff" på Brede Hangeland. Om målet godkänts hade Bolton vunnit med 1-0. Davies och managern Owen Coyle har för övrigt gett sina åsikter om händelsen, svordomar förekom.
Helgens mest kraftfulla: Didier Drogba, of course.
Helgens formstarkaste: Det var länge sedan Wayne Rooney gjorde en dålig match.
Helgens startskott: Jamie Carraghers tackling på Steven Pienaar, 45 sekunder in i Liverpool - Everton, skulle visa sig bli startskottet för det våldsammaste Merseysidederbyt på länge.
Helgens anfallare: När det stod 0-1 till Wolverhampton i Birminghamderbyt byttes Kevin Phillips in. Matchen slutade 2-1 till Birmingham, Phillips stod för båda målen.
/William Holm
lördag 6 februari 2010
Lite tankar efter dagens Premier League-lördag...
Portsmouth förtjänar inte att åka ur. Eller rättare sagt, Pompeys supportrar förtjänar inte att åka ur. Under lördagens match på Old Trafford hedrade man dels årsdagen av München-katastrofen på ett föredömligt sätt, och dels stöttade man sitt lag på ett mer än föredömligt sätt. Det spelade ingen roll att Manchester United förödmjukat dem med 5-0, under slutminuterna av matchen var Pompey-fansens håll-i-gång lika bra som det var i början och dessa supportrar - som det nu för tiden finns allt för lite av i England - hör helt enkelt inte hemma i Championship. Bara att hoppas att spelarna (och framför allt klubbledningen) tar sig i kragen och ordnar upp det läge man för tillfället befinner sig i.
Övrigt att notera från matchen var att Portsmouth gjorde två självmål (vissa hävdar att de gjorde tre). Kan även säga att jag, trots att jag håller på Liverpool, är väldigt nära att kalla Wayne Rooney för världens bäste fotbollsspelare. Han är ruggigt bra helt enkelt.
********
Liverpoolfansen fick för övrigt en perfekt helg. Man vann, trots en spelare mindre i 55 minuter, Merseysidederbyt mot Everton efter att Dirk Kuyt gjort sitt 50:e mål i den röda tröjan. Men det var inte bara det som gick vägen för the Reds under lördagen. Manchester City förlorade, något sensationellt, borta mot Hull samtidigt som Aston Villa och Tottenham kryssade mot varandra. Plötsligt ligger Liverpool på fjärdeplats, även om man har spelat fler matcher än sina närmaste konkurrenter.
Något som var roligt att notera från intervjun med Pools lagkapten Steven Gerrard efter matchen var att han tyckte att det var en ärlig och ren drabbning. Två utvisningar, sex varningar och ett antal vansinnestacklingar som av någon anledning inte bestraffades alls vittnar om motsatsen.
En annan sak som var rolig att notera var att Rafa Benitez, före och efter matchen, använde ordet "massive" fler gånger än han använder ordet "fact". Han har fått en bredare vokabulär, spanjoren.
********
Vi kunde i matchen mellan Hull och Manchester City, som överraskande slutade 2-1 till hemmalaget, höra hånfulla ramsor riktade mot Wayne Bridge. Varför? Håna John Terry kan man göra hur mycket man vill, det skulle jag också ha gjort om jag var på plats, men att håna Bridge är bara genomruttet. Tummen ner till Hulls fans, alltså.
********
I morgon blir det mer högkvalitativ fotboll från Premier League, då vi bjuds på två derbyn. Det rör sig om Birmingham - Wolverhampton och Chelsea - Arsenal. En ganska fantastisk fotbollshelg, eller vad säger ni?
/William Holm
Övrigt att notera från matchen var att Portsmouth gjorde två självmål (vissa hävdar att de gjorde tre). Kan även säga att jag, trots att jag håller på Liverpool, är väldigt nära att kalla Wayne Rooney för världens bäste fotbollsspelare. Han är ruggigt bra helt enkelt.
********
Liverpoolfansen fick för övrigt en perfekt helg. Man vann, trots en spelare mindre i 55 minuter, Merseysidederbyt mot Everton efter att Dirk Kuyt gjort sitt 50:e mål i den röda tröjan. Men det var inte bara det som gick vägen för the Reds under lördagen. Manchester City förlorade, något sensationellt, borta mot Hull samtidigt som Aston Villa och Tottenham kryssade mot varandra. Plötsligt ligger Liverpool på fjärdeplats, även om man har spelat fler matcher än sina närmaste konkurrenter.
Något som var roligt att notera från intervjun med Pools lagkapten Steven Gerrard efter matchen var att han tyckte att det var en ärlig och ren drabbning. Två utvisningar, sex varningar och ett antal vansinnestacklingar som av någon anledning inte bestraffades alls vittnar om motsatsen.
En annan sak som var rolig att notera var att Rafa Benitez, före och efter matchen, använde ordet "massive" fler gånger än han använder ordet "fact". Han har fått en bredare vokabulär, spanjoren.
********
Vi kunde i matchen mellan Hull och Manchester City, som överraskande slutade 2-1 till hemmalaget, höra hånfulla ramsor riktade mot Wayne Bridge. Varför? Håna John Terry kan man göra hur mycket man vill, det skulle jag också ha gjort om jag var på plats, men att håna Bridge är bara genomruttet. Tummen ner till Hulls fans, alltså.
********
I morgon blir det mer högkvalitativ fotboll från Premier League, då vi bjuds på två derbyn. Det rör sig om Birmingham - Wolverhampton och Chelsea - Arsenal. En ganska fantastisk fotbollshelg, eller vad säger ni?
/William Holm
torsdag 4 februari 2010
Kärleksaffär
Komplicerade saker, dessa kärleksaffärer. Som de flesta av er kanske redan vet så har John Terry, "enligt rapporter", haft en affär med engelske landslagskamraten Wayne Bridges ex. Bridge säger att han vägrar spela för det engelska landslaget så länge Terry är lagkapten, och det hela har med andra ord skapat enorm debatt i England. I morgon kommer Englands förbundskapten Fabio Capello att lämna ett beslut angående Terrys framtid i landslaget. Inte precis den optimala uppladdningen inför det som "ska bli Three Lions VM".
Det som har hänt är naturligtvis riktigt hemskt, framför allt med tanke på att Terry och Bridge mer eller mindre var bästa vänner under deras tid tillsammans på Stamford Bridge.
Men detta är en positiv blogg, och därför tyckte jag att vi kunde ta och skratta åt eländet i stället.
Jag har ingen aning om vem det är som har sagt detta, men han eller hon ska helt klart ha en eloge. Internet kan vara förbannat roligt ibland:
"After Wayne Bridges refusal to play for England as long as John Terry is captain, the fans have now encouraged Terry to also sleep with Emile Heskeys wife"
Annat dagsfärskt smått och gott från de engelska öarna:
Sol Campbell planerar att stämma Portsmouth på £1.7M. Moget...
Chelseas transferförbud har blivit upphävt. Är någon, och då menar jag verkligen någon överraskad?
Arsenals anfallare Eduardo missar söndagens stormatch mot Chelsea på grund av skada. Synd för Chelsea, bra för Arsenal...
Och till sist lite allvar: Manchester Uniteds Owen Hargreaves ser ut att missa resten av säsongen, avslöjar nya rapporter. Han har varit borta de 16 (!) senaste månaderna. Det är inte roligt någonstans.
Och till sist lite allvar #2: Leeds Uniteds Simon Grayson kan vara en av Englands bästa managers. Har oerhörd respekt för den mannen!
/William Holm
Det som har hänt är naturligtvis riktigt hemskt, framför allt med tanke på att Terry och Bridge mer eller mindre var bästa vänner under deras tid tillsammans på Stamford Bridge.
Men detta är en positiv blogg, och därför tyckte jag att vi kunde ta och skratta åt eländet i stället.
Jag har ingen aning om vem det är som har sagt detta, men han eller hon ska helt klart ha en eloge. Internet kan vara förbannat roligt ibland:
"After Wayne Bridges refusal to play for England as long as John Terry is captain, the fans have now encouraged Terry to also sleep with Emile Heskeys wife"
Annat dagsfärskt smått och gott från de engelska öarna:
Sol Campbell planerar att stämma Portsmouth på £1.7M. Moget...
Chelseas transferförbud har blivit upphävt. Är någon, och då menar jag verkligen någon överraskad?
Arsenals anfallare Eduardo missar söndagens stormatch mot Chelsea på grund av skada. Synd för Chelsea, bra för Arsenal...
Och till sist lite allvar: Manchester Uniteds Owen Hargreaves ser ut att missa resten av säsongen, avslöjar nya rapporter. Han har varit borta de 16 (!) senaste månaderna. Det är inte roligt någonstans.
Och till sist lite allvar #2: Leeds Uniteds Simon Grayson kan vara en av Englands bästa managers. Har oerhörd respekt för den mannen!
/William Holm
tisdag 2 februari 2010
Klubbh*ra
Wolverhampton. Coventry City. Inter. Leeds United (lån). Leeds United. Tottenham Hotspur. Liverpool. Tottenham Hotspur. Celtic (lån).
Där har vi den blott 29-årige Robbie Keanes karriärstatistik. Man börjar nästan undra om den irländske anfallaren gillar miljöombyten eller om han helt enkelt är lite väl sugen på de feta sign-on-bonusarna han tilldelas när han byter klubb.
Hur som helst, Keane verkar dessutom på senare dagar ha fått något konstigt behov av att vara fansen favorit. Så här sade han nämligen efter att ha skrivit på för Liverpool i juli 2008: "Det är helt fantastiskt, en dröm som går i uppfyllelse för mig. Jag har varit Liverpoolsupporter hela mitt liv, ända sedan jag växte upp i Dublin, och jag hade alltid på mig en Liverpooltröja. Så att vara här nu och som Liverpoolspelare är otroligt och jag skulle inte kunna vara lyckligare.
"Att vara ett fan gör det hela mer speciellt eftersom att det inte är många spelare som är lyckosamma nog att kunna säga att de spelar för den klubb de håller på."
Och så här sade han efter att ha blivit klar på lån för Celtic så sent som i går (måndag): "Det är helt otroligt. Det här är anledningen till varför jag alltid velat spela i Celtic. Det är ingen hemlighet att jag är Celticsupporter. Jag hoppas kunna bidra med mycket framgång under den korta tiden jag är här. Jag har alltid velat spela för Celtic och det här är en bra lösning för båda parter."
Som Liverpoolsupporter kan jag säga att jag har fått nog av Robbie Keane.
***Klubbh*ra: Spelare som byter klubb alldeles för ofta.
/William Holm
Där har vi den blott 29-årige Robbie Keanes karriärstatistik. Man börjar nästan undra om den irländske anfallaren gillar miljöombyten eller om han helt enkelt är lite väl sugen på de feta sign-on-bonusarna han tilldelas när han byter klubb.
Hur som helst, Keane verkar dessutom på senare dagar ha fått något konstigt behov av att vara fansen favorit. Så här sade han nämligen efter att ha skrivit på för Liverpool i juli 2008: "Det är helt fantastiskt, en dröm som går i uppfyllelse för mig. Jag har varit Liverpoolsupporter hela mitt liv, ända sedan jag växte upp i Dublin, och jag hade alltid på mig en Liverpooltröja. Så att vara här nu och som Liverpoolspelare är otroligt och jag skulle inte kunna vara lyckligare.
"Att vara ett fan gör det hela mer speciellt eftersom att det inte är många spelare som är lyckosamma nog att kunna säga att de spelar för den klubb de håller på."
Och så här sade han efter att ha blivit klar på lån för Celtic så sent som i går (måndag): "Det är helt otroligt. Det här är anledningen till varför jag alltid velat spela i Celtic. Det är ingen hemlighet att jag är Celticsupporter. Jag hoppas kunna bidra med mycket framgång under den korta tiden jag är här. Jag har alltid velat spela för Celtic och det här är en bra lösning för båda parter."
Som Liverpoolsupporter kan jag säga att jag har fått nog av Robbie Keane.
***Klubbh*ra: Spelare som byter klubb alldeles för ofta.
/William Holm
måndag 1 februari 2010
Sir Alex taktiska triumf över Wenger
Manchester Uniteds seger på Emirates igår visade framförallt en sak väldigt tydligt. Manchester United besitter en överlägset mycket bättre taktisk manager än vad Arsenal gör. Manchester United utklassade inte Arsenal. Sir Alex Ferguson utklassade Arsene Wenger.
Likadant som Sir Alex överrumplade Arsenal förra våren i Champions League-semifinalen på samma arena genom sin placering av Wayne Rooney på vänsterkanten i ett 4-5-1-system, medan Cristiano Ronaldo spelade längst upp; likadant överglänste han taktiskt Arsene Wenger igår. Ögonbryn höjdes när Berbatov, Giggs och Valencia petades ur startelvan för att Ji-Sung Park och Nani skulle få plats på kanterna i - återigen - 4-5-1-uppställningen. Givetvis låg det finurlighet och taktiskt tänkande bakom det beslutet. Genom en hög press i kantspelet satte Sir Alex oro i Arsenals offensiva ytterbackar, nyss skadeåterkomna Clichy och Sagna. Nani utmanade sönder Clichy på sin kant i första halvlek och Park passade in perfekt i Uniteds kontringsinriktade fotboll med sin outtröttlighet. Det visste Sir Alex. Han visste att det skulle uppstå ytor på Arsenals ytterpositioner i och med dess 4-3-3-formation och att det skulle vara möjligt att sätta press på de ensamma, kvarlämnade ytterbackarna som dessutom har få matcher i benen till följd av skador. Genom Nanis djärva, utmanande spel fick han fart som väl utnyttjades i de ytor som uppkom. I Park fick han en defensivt hårt arbetande duracellkanin som dessutom skulle orka vara tillgänglig för snabba kontringar.
Arsene Wenger är en utmärkt filosof och talangutvecklare. Världens bästa i managerform. Men det är just här, i den taktiska fotbollen, i stormatcherna där det krävs en taktisk slughet som fransmannen har sina brister. Årets Arsenal är raka motsatsen till förra säsongens Arsenal rent mentalt. Medan man hade problem mot botten -och mittenlag är det just de matcherna man har den mentala styrkan att vinna den här säsongen. Men samtidigt vann Arsenal - eller åtminstone utmanade matchmässigt - mot de stora lagen förra säsongen. Då var det matchvinnartyper som Nasri, Van Persie eller Arshavin som klev fram och själva avgjorde topp-fyra-matcherna. Det var inga taktiska triumfer från Wengers sida som var det matchvinnande draget. Och det kräver jag inte heller. Arsene Wenger är ingen taktisk coach, så enkelt är det. Det har vi Arsenalsupportrar lärt oss acceptera och det är inte därför jag har en sådan respekt och tillit i Wenger; det har andra, fantastiska kvalitéer hos honom fört med sig. Men det är i sådana här matcher det blir så uppenbart tydligt att det saknas matchcoachande, strategisk kompetens och det gör ont att se ett Arsenal som saknar styrka nog att kunna utmana storlagen i stormatcherna. Inte bara mental styrka utan även fysisk styrka.
Naturligtvis hade jag hoppats mer på Cesc Fabregas igår. Att han skulle kliva fram och bli den där matchvinnaren som hade behövts. Men motståndarna var smarta och hade kapaciteten att radera ut ligans offensivt bästa, för sitt lag viktigaste, mittfältare. Scholes, Fletcher och framförallt Carrick är tänkande fotbollsspelare. De är kloka fotbollsspelare som med sin listighet och rutin spelade ut Arsenals mittfält igår. Denilson talade innan matchen om att "pojkarna hade växt upp och blivit män" med hänvisning till Champions League-mötet ifjol, men han själv framställdes som just det - en pojklagsspelare. Med lite långsökt cynism går det att lasta brassen för alla tre baklängesmål.
Det är så enkelt att klanka ner på Arsenals plottriga kraftlöshet. Det är så enkelt att skylla förlusten på personliga felsteg i Denilson och Almunia eller avsaknaden av en målgörande centertank. Arsenal var inte bra igår, det var de inte. Men det är inte Arsenals ineffektivitet som avgjorde matchen. Vad som avgjorde matchen var ett mästerligt Manchester United. Vad som avgjorde matchen var Sir Alex taktiska skicklighet och vikten av vinnarskallar. Det fanns inte en United-spelare som gick ut på Emirates gräsmatta igår och inte visste vad han skulle göra. Var enstaka spelare visste vilka uppgifter de skulle följa, vilka knappar hos Arsenal de skulle trycka på och när de skulle lägga in sina stötar. Sir Alex Ferguson är ett geni.
När jag snackar matchvinnare snackar jag Wayne Rooney - bäst i världen just nu. Jag snackar om Carrick. Men framförallt snackar jag om Sir Alex Ferguson. Det är den typen av karaktärer som kommer att göra Manchester United till Chelseas främsta utmanare om både Premier League-titeln och Champions League-titeln. Grattis, United.
/Fredrik Tillberg
Likadant som Sir Alex överrumplade Arsenal förra våren i Champions League-semifinalen på samma arena genom sin placering av Wayne Rooney på vänsterkanten i ett 4-5-1-system, medan Cristiano Ronaldo spelade längst upp; likadant överglänste han taktiskt Arsene Wenger igår. Ögonbryn höjdes när Berbatov, Giggs och Valencia petades ur startelvan för att Ji-Sung Park och Nani skulle få plats på kanterna i - återigen - 4-5-1-uppställningen. Givetvis låg det finurlighet och taktiskt tänkande bakom det beslutet. Genom en hög press i kantspelet satte Sir Alex oro i Arsenals offensiva ytterbackar, nyss skadeåterkomna Clichy och Sagna. Nani utmanade sönder Clichy på sin kant i första halvlek och Park passade in perfekt i Uniteds kontringsinriktade fotboll med sin outtröttlighet. Det visste Sir Alex. Han visste att det skulle uppstå ytor på Arsenals ytterpositioner i och med dess 4-3-3-formation och att det skulle vara möjligt att sätta press på de ensamma, kvarlämnade ytterbackarna som dessutom har få matcher i benen till följd av skador. Genom Nanis djärva, utmanande spel fick han fart som väl utnyttjades i de ytor som uppkom. I Park fick han en defensivt hårt arbetande duracellkanin som dessutom skulle orka vara tillgänglig för snabba kontringar.
Arsene Wenger är en utmärkt filosof och talangutvecklare. Världens bästa i managerform. Men det är just här, i den taktiska fotbollen, i stormatcherna där det krävs en taktisk slughet som fransmannen har sina brister. Årets Arsenal är raka motsatsen till förra säsongens Arsenal rent mentalt. Medan man hade problem mot botten -och mittenlag är det just de matcherna man har den mentala styrkan att vinna den här säsongen. Men samtidigt vann Arsenal - eller åtminstone utmanade matchmässigt - mot de stora lagen förra säsongen. Då var det matchvinnartyper som Nasri, Van Persie eller Arshavin som klev fram och själva avgjorde topp-fyra-matcherna. Det var inga taktiska triumfer från Wengers sida som var det matchvinnande draget. Och det kräver jag inte heller. Arsene Wenger är ingen taktisk coach, så enkelt är det. Det har vi Arsenalsupportrar lärt oss acceptera och det är inte därför jag har en sådan respekt och tillit i Wenger; det har andra, fantastiska kvalitéer hos honom fört med sig. Men det är i sådana här matcher det blir så uppenbart tydligt att det saknas matchcoachande, strategisk kompetens och det gör ont att se ett Arsenal som saknar styrka nog att kunna utmana storlagen i stormatcherna. Inte bara mental styrka utan även fysisk styrka.
Naturligtvis hade jag hoppats mer på Cesc Fabregas igår. Att han skulle kliva fram och bli den där matchvinnaren som hade behövts. Men motståndarna var smarta och hade kapaciteten att radera ut ligans offensivt bästa, för sitt lag viktigaste, mittfältare. Scholes, Fletcher och framförallt Carrick är tänkande fotbollsspelare. De är kloka fotbollsspelare som med sin listighet och rutin spelade ut Arsenals mittfält igår. Denilson talade innan matchen om att "pojkarna hade växt upp och blivit män" med hänvisning till Champions League-mötet ifjol, men han själv framställdes som just det - en pojklagsspelare. Med lite långsökt cynism går det att lasta brassen för alla tre baklängesmål.
Det är så enkelt att klanka ner på Arsenals plottriga kraftlöshet. Det är så enkelt att skylla förlusten på personliga felsteg i Denilson och Almunia eller avsaknaden av en målgörande centertank. Arsenal var inte bra igår, det var de inte. Men det är inte Arsenals ineffektivitet som avgjorde matchen. Vad som avgjorde matchen var ett mästerligt Manchester United. Vad som avgjorde matchen var Sir Alex taktiska skicklighet och vikten av vinnarskallar. Det fanns inte en United-spelare som gick ut på Emirates gräsmatta igår och inte visste vad han skulle göra. Var enstaka spelare visste vilka uppgifter de skulle följa, vilka knappar hos Arsenal de skulle trycka på och när de skulle lägga in sina stötar. Sir Alex Ferguson är ett geni.
När jag snackar matchvinnare snackar jag Wayne Rooney - bäst i världen just nu. Jag snackar om Carrick. Men framförallt snackar jag om Sir Alex Ferguson. Det är den typen av karaktärer som kommer att göra Manchester United till Chelseas främsta utmanare om både Premier League-titeln och Champions League-titeln. Grattis, United.
/Fredrik Tillberg
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
