En seger för mänskligheten

Det är svårt att inte fascineras och intresseras av allting som har att göra med John Terry för tillfället. Med det sagt kan jag även klarlägga att jag avskyr människan och önskar honom all olycka inom fotbollen.

Men som sagt, att inte följa storyn är en omöjlighet.
Det som hände i dagens match mellan Chelsea och Manchester City spädde självklart på hela händelsen, dessutom.

Först vägrar Wayne Bridge att skaka hand med Terry innan matchen, vilket i sig var ett klockrent drag från den (tack vare Terry) före detta engelske landslagsmannen. Sedan förlorar Chelsea, med en fortsatt skakig Terry i mittförsvaret, på hemmaplan för första gången denna säsong. Flera Chelseasupportrar buade ut Bridge under matchen, men när han byttes ut kunde man även se ett antal hemmasupportrar ställa sig upp och klappa i händerna.
Det var alltså det som hände under matchen (som slutade 2-4 till City).
Efterspelet blev dock ännu roligare.

Craig Bellamy, tvåmålsskyt för City dagen i ära, sade följande efter matchen: ”Jag vet hur JT är och ingenting med det här förvånar mig.”
Säsongens citat? Kan vara så.

City gick segrande ur en rörig match innehållande två utvisningar, två dömda straffsparkar och sammanlagt alltså sex mål.
På något bisarrt vis känns det hela som en seger för mänskligheten. Även fast jag som Liverpoolsupporter ville att Chelsea skulle vinna matchen blev jag riktigt, riktigt glad över att se Chelsea (alltså Terry) förlora.

Jag hoppas att Terry fortsätter prestera på samma låga nivå och petas ur den engelska landslagstruppen till VM. Och jag hoppas att Bridge väljer att återvända.

F**k off John Terry!

/William Holm